Ja nu vade spegeln igen
Det Àr nog sÄ... att alla Àr bara delar av en sjÀlv. Delar av ens sjÀl, en del Àr det som pÄminner om sÄr och andra det man önskar bli och vara.
NĂ€r jag attraheras Ă€r det inte personen utan vad de stĂ„r för, det de Ăr. Styrka, mod, lekfullhet, vĂ„ga synas, vĂ„ga ta för sig, vĂ„ga vara vild och utanför ramen. Boom. I am done.
Det Àr ju för att det Àr sÄnt som jag ...KÀmpar med. Det Àr som att de blir draghjÀlp till att nÄ den versionen av mig som jag vill vara.
NÀr jag kÀmpar emot det, kÀmpar jag samtidigt emot den jag i min sjÀl yearnar efter att vara. Konstigt att det blir stormar, tsunamis och jordbÀvningar.
Men det Àr nog egentligen mest nature doing it's thing. Lika naturligt som att det blommar pÄ vÄren och regn nÀr molnen blir för tunga.
Det Àr ju jag som inte vÄgar. Jag som drömmer om hÄllbara, coola, rejÀla grejer. SÄnt som hÄller i drakar, dansa pÄ borden och...VÄga. VÄga synas. VÄga ta för mig. VÄga vara vild och utanför ramen. VÄga vara stark och visa mod.
Ser man lite mönster hÀr ..?
Jag skjuter upp det, fÄr axelskada som varar i minst ett Är och drömmer mig bort till en dag dÄ jag vÄgar.
Kommer den dagen nÄnsin...?
Det Àr den som skaver. Det Àr den som Àr en del av den lite lÀtt otröstliga sorgen.
För nu Àr det mycket vardag och trygghet. Lugnet ligger som ett tÀcke som bÄde Àr gosigt och kvÀvande. Jag behöver det som syre men samtidigt vill jag slÄ bakut och bara...AAAAAAaaaaAH!!!
Men till vad?
Var ska elden ta vÀgen? Den fÄr INTE brÀnna upp allt jag byggt. De tÀr inte ens det jag vill..!
jag vill mest...leva. Sà dÀr livligt igen. Jag gör det ibland hÀr och dÀr. Hödljudda skratt och fÄniga skÀmt. Life.
Men ja...det Àr sÄ konstigt att vi ska skÀmmas för att vi vill till det vi vill i livet. Skitstrange egentligen. Men bor man med strutsar ska man ju göra strutsgrejer och om man dÄ Egentligen Àr en igelkott som vill göra igelkottgrejer sÄ blir det krock. Inte för att nÄt egentligen Àr fel, utan för att de kan ha svÄrt att förstÄ varandra.
Jag vet inte riktigt vad för djur jag Àr. Jag Àr lite av bÄda. jag behöver Àventyr men lika mycket trygghet och lugn. Jag kan inte vÀlja nÄn av dem, de Àr lika viktiga! Men trygghet och lugn har jag haft lite till förbannelse pÄ sÀtt och vis. Fast samtidigt tvÀrtom.
.
Det finns ett lugn av Àventyr. Som att fÄ ta pÄ sig torra klÀder efter att ha badat. Kanske Àr det kontrasten. But I miss it. Det var lite för lÀngesen igen.
TÄgaturen till örebroet sen Àr vÀl pÄ sÀtt och vis ett... Àventyr men det Àr mest lÀskigt. Jag saknar nÀr det liksom... sÄdÀr sÄ man ler stort för att det Àr sÄ bra.
HjÀrterum Àr vÀl mitt Àventyr nu och det Àr ju himla nice. Men jag behöver mer.
Men nÄnstans lugnar det ner systemet att ... det Àr mest jag som söker mig. Det Àr egentligen inte konstigare Àn sÄ. Jag som SLà SS mot spegelbilden. jag som lÀrt mig att jag Àr pÄ ett sÀtt och drömmer om annat.
För att...det Àr delar av mig som aldrig fick visas. Inte för att de inte Var dÀr.
Det Àr vÀl den konstiga jag fÄr inse. Att...det Àr mest...jag. Allt Àr jag. Sökandet efter mitt hela.
SÄ om nÄn dÄ kommer och antingen anser eller insinuerar att bara en av sidorna Àr ok eller duger sÄ...Àr Àven de...en spegel av mig och det jag kÀnner om mig. Hur lÄngt har jag kommit pÄ mig sjÀlvkÀrleksresa? Vilka sidor Àr ok?
Jag har ju fortfarande sÄ svÄrt att se mig som in charge, dra i viktiga tÄtar, hÄlla i hÄllbara grejer och liksom...vara rejÀl. Stabil och i en vindtÀt jacka för jag Àr nÀra starka naturkrafter pÄ nÄt sÀtt.
Som om det hela tiden eludes me. Jag backar, har 77 ursÀkter och förklaringar varför jag inte.
Men...jag kommer aldrig glömma Liseberg den gÄngen. Killen som tjatade pÄ mig att följa med pÄ den dÀr upponergrejen. Hur rÀdd jag var. Hur omöjlig den sÄg ut.
Hur fullkomligt underbar den var.
Hur jag Àlskade att hÀnga upponer.
.
Att fÄ kÀnna och uppleva den sidan i en sjÀlv Àr...fulfilling. Det Àr helande, för man kÀnner sig mer hel. För man bli mer hel. Biten som saknades börjar synas.
RibbÄt kÀndes ocksÄ sÄdÀr iiihk. Den sÄg sÄ lÀskig och rejÀl ut. Seriösa sÀten och sÄdÀr...den hÀr gÄr Fort! Built for speed.
Underbar.
Som att vattnet blev sammet och man flöt över med vinden.
More plis.
För att inte Tala om vindtunneln ffs.
SÄ...det finns nog dÀr. Det Àr en pusselbit som... jag fortfarande behöver like nuts. Samtidigt skrÀmmer det mig like no other.
Stormvarning.
Tydligen SVĂ RT med speglar...!















