#alphace

Tårta på jobbet. Snacka om förmån. #alphace (på/i Alphace Coaching & Education)

I mars månad började jag jobba som lärare. Det var meningen att IT och Data skulle vara grunden i allt och jag ville stanna inom IT där jag kände mig trygg. Ganska snabbt fick jag jobbet och det var plötsligt dags att börja. Det visade sig att IT och data inte var en stor del, utan en mindre löpande del som inte är i närheten av heltid. Så, eftersom jag jobbar med människor som håller på att ”etableras” i det svenska samhället är både svenska med grammatik och lektioner om försäkringskassa och traditioner. En del som visade sig vara hur kul som helst. Jag utbildar nu i allt och jag försöker vara en rolig lärare. En lärare som hittar på tillräckligt mycket saker för att man ska vilja lyssna, som har bra kontakt med eleverna och som har kul på jobbet. De senaste veckorna har jag verkligen hamnat där. Vi har haft så förbaskat roligt och jag har utvecklat spel som gör att deltagarna får tävla mot varandra genom att svara på frågor om svenska ord och ge om att stava ord rätt på tavlan. Hur kul som helst och ett perfekt sätt att repetera in material. Det var länge sedan jag kände att ett jobb jag har gett något på så många plan samtidigt. Att det utvecklar mig själv. Att det ger så otroligt mycket socialt och att det ger deltagarna olika sätt att få in information. Jag är till skillnad från vissa, otroligt glad för att det kommer så många människor från så olika delar av världen. Det blir en så stor blandning av intressanta människor och intressanta sätt att tänka, det skapar en stad full av energi istället för staden vi hade för några år sedan. Då var allt dött i centrum på en söndag, det gick inte att se en enda människa mitt på dagen en söndag. Idag myllrar det av människor med olika tankar, olika språk och olika kläder. Ofta har vi gemensamt att vi älskar Sverige. För friheten, för ordningen och för naturen. För allt som finns här och för alla oss som utgör landet. Fråga nästa person du träffar, vem han eller hon är och vad hen tänker. Ofta är vi lite svåra att nå och svåra att prata med. Vi håller oss för oss själva medan vi kanske samtidigt är ensamma och undrande. Samtidigt finns så många nysvenskar som inget hellre vill än att lära känna infödda svenskar. Vi borde prata mer med varandra, hjälpa varandra och ge varandra energi. Hjälpa båda sidor att nå varandra, prata mer, finnas mer. Hur ska vi göra det? Jag tror det finns hundratals tankar och idéer till hur man kan nå varandra.