I min barndom skrek ett träd i skogen skrek och skrek under yxans skarpa hugg och ekot hjälpte trädet att skrika Och yxan högg allt djupare in i trädet som skrek yxan högg och högg och ekot hjälpte den att hugga Och trädet klagade och skrek innan det föll och fåglarna i det klagade och skrek innan de lämnade trädet och tystnaden skrek när trädet föll och ekot hjälpte tystnaden att skrika Och mannen som högg trädet och fick trädet att skrika hann inte undan när trädet föll och mannen under trädet skrek och skrek och hjälpte mannen att skrika Så kom döden till mannen och trädet och döden teg m,ed tystnadens mun teg och teg och ekot hjälpte döden att tiga

Döden är alltför nära. Snö har redan börjat falla. Jag ropar dig hit. Jag ropar dig närmare hit. Och dina skuldror bränner mig.