STENDAHLS//VIRUS

Av dom tre projekten vi bollar just nu är det ett som har riktigt tajt deadline. Därför kör vi heltid på det och har slarvat med bloggen och var i London över dan igår för att äta hamburgare och korv. Vi jobbar med ett gatukök så researchen är ju ganska trevlig så sett.

För att täcka lite av det vi missat att skriva om dom senaste dagarna: i fredags var vi på Angeredsgymnasiet och träffade en klass för att prata om värden och beteenden. Workshoppen fungerade som påbyggnad av förarbetet med kampanjen för Göteborgs Räddningsmission. Christer var dubbelbokad så Moa och jag (Gabriel) åkte dit själva, utrustade med post-its och jättestora papper och nervösa som fan. Men det gick riktigt bra, vi fick in en massa tänkvärt material och är glada att vi fick träffa så sköna elever. Tack till lärarna Emma och Fia som välkomnade oss dit!

En fuck-up förra veckan var att vi glömde bort att dela upp oss i projektet vi håller på med. När vi börjar jobba med nånting är vi som en enhet där målet är att vi ska synkas ihop och samlas vid ett tydligt utgångsläge och ett tydligt mål. Det är en av grundpelarna i Viruset. Tanken är att man lätt ska kunna dela upp sej och jobba separat eftersom vi alla är med på samma tåg. Och det var precis det där sista vi missade. Av bara farten fortsatte vi jobba tillsammans alla tre (Kristian är fortfarande fast i andra projekt) när vi egentligen borde ha delat upp ansvarsområden. Så det var en av förra veckans lärdomar: att splitta arbetet så fort vi har hittat ett gemensamt utgångsläge och gemensamt mål.

Igår gjorde vi upp en tidsplan för att få bättre grepp om den närmaste framtiden. Med tejp och post-its gjorde vi om två bord till en bilbaneliknande tidslinje med våra olika projekt och kunde konstatera att det är dags att lägga ett projekt åt sidan för att fokusera på ett annat med tajtare deadline. Så idag har vi googlat hamburgare. Mer om det längre fram.

Idag presenterade vi idéerna som vi har jobbat med för ett annat team i två dagar. Vi hade valt ut fem större idékorn och skrivit sammanfattningar av dom som vi satte upp på väggarna i ett konferensrum tillsammans med lite bilder, ett par mindre idéer och några intressanta spår. Hela rummet var som en analog keynote-presentation. När det andra arbetslaget var på plats berättade vi kortfattat om varje grej och diskuterade tillsammans hur idéerna kunde lyftas och få tydlig koppling till kundens verksamhet.

Det här var egentligen första gången vi har provat på att jobba iterativt och det kändes gött. Alltså att dela in ett projekt i mindre bitar med en liten leverans i slutet av varje bit. Det är skönt att kunna se och ta på något man har gjort och veta att det är en avklarad del av det stora. Helheten kan lätt bli bedövande annars, om horisonten är för långt borta. Sen var det väl i och för sej lite fusk eftersom vi inte ingår i det här projektet egentligen, men erfarenheten tar vi med oss och stoppar in i våra egna case.

Vi vill passa på att ge cred till teamet som vågade ta in oss på det här viset också. Modigt och befriat från prestige och ego. Vi försöker göra samma sak i Viruset och hoppas att tankesättet sprider sej i huset.

Trots vår växande trave arbete har vi blivit tillfälligt snodda till ett annat team här i huset. Fråga oss inte hur det gick till. Under två dagar (idag och imorgon) kommer vi hoppa in i början av kreationsfasen på ett helt annat projekt. Igår blev vi briefade på koncept, insikter och inspiration och vår roll i det hela är att spruta ur oss idéer.

Idag har vi kört en idémetod som typ blev till lite av sej själv. Vi kan kalla den till associations-mos så länge och återkomma när vi har ett bättre namn. Den går till så att man skriver tre olika rubriker: en som har med grundkonceptet att göra, en med trender och en som handlar om alla möjliga problem målgruppen har. Sen fyller man på med associationer under varje rubrik – står det ”godis är gott” på koncept-rubriken kanske man tänker på lakritssnören och skriver det, och tänker man sen på tandläkare skriver man det. Associationerna skrivs ner en och en på varsin post-it och åker upp på väggen under den rubriken lappen rör.

Sedan börjar man para ihop associationerna tre och tre (eller fler) och ser vad som händer när man mosar ihop dom. Efter ett tag börjar det komma intressanta spår som man sedan kan finslipa. Efter varje ihopmosning skriver man ytterligare en lapp som beskriver den nya kombinationen. Och – mycket viktigt – låter lapparna sitta i sina nya kombinationer så att man inte kan använda dom igen.

Eftersom alla lappar har sin utgångspunkt i det aktuella projektet så håller man sej relevant, och genom att ta nya lappar för varje ny kombination försäkrar man sej om att idéerna blir väldigt olika.

Testa!

Idag hade vi bjudit in folk till en lunch med Virus-teamet. Alla på byrån var inbjudna och ungefär femton av dom kunde avvara timmen som krävdes för att vara med. Över en pizzaslajs och lite bubbelvatten berättade vi om vad vårt team gör och var i det aktuella projektet vi befinner oss. Sen öppnade vi upp för feedback. Vi har för tillfället lyft upp tre större idéer, och inför lunchen hade vi skrivit en sammanfattning av varje idé. Dessa sammanfattningar hade vi satt upp på väggen tillsammans med briefen och våra brötiga, post-it-fyllda megapapper med dom råa idéerna. Vi hade också satt upp tomma megapapper (A1?) med plats för feedback.

När dom som var där – folk med all möjlig kompetens från hela byrån – hade kikat igenom briefen och sammanfattningarna fanns det post-its, en stor bunt ”Hur kan vi…”-lappar och en näve pennor nära till hands. Alla välkomnades att fylla på med idéer och komma med konstruktiv kritik. På det viset fick vi in en jäkla massa olika tankar och idéer. Bra kolsyra för skallen.

Efteråt, när folk hade återvänt till sina arbetsplatser, sammanfattade vi för oss själva och sorterade det nya materialet från nytt och tänkvärt till sånt vi redan diskuterat. Nu har vi en mängd nya uppslag att knåda om idéerna med. Gött!

Det var en skön boost, att plocka bort skyddsnätet och bara släppa in ett helt gäng hjärnor i projektet för en liten stund. Vi hoppas att dom som var här också tyckte det var kul, och vi siktar på att göra om det här både senare i projektet och i andra projekt.

Igår kom Christer på en grej när han låg i badkaret. Drypande av varmt vatten och badskum klev han raskt upp, gjorde ut sin idé i datorn och kilade iväg hit till kontoret. Resultatet blev ett nytt verktyg för oss – ett verktyg som genast funkade så bra att vi aldrig vill göra ett projekt utan det.

Enkelt men effektivt: det är en lapp med orden ”Hur kan vi…” och en yta där man skriver sina tankar. Sen sätter man lappen på den berörda delen av projektet, och det spelar ingen roll när i projektet man gör det. På det viset kan man påpeka brister och komma med kritik utan att skjuta ner någonting i ett för tidigt skede. Istället signalerar man att ”här finns ett problem som vi kan lösa, hur gör vi det?”, och kan låta den sitta där mer som en kom ihåg-lapp tills det är dags för finslipning. Använder man den för att be om feedback utifrån blir det också ett sätt för utomstående att ge kritik på ett konstruktivt sätt.

Det sitter redan ett drygt dussin såna lappar uppe här nu och imorrn blir det fler. Vi rekommenderar alla att prova det här.

Idag har vi jobbat med idéer för Göteborgs Räddningsmissions sommarkampanj. Två saker från förra veckan som gav oss energi idag var ett tvivelkrismöte och lunchen med psykologen i fredags.

Tvivelkrismötet handlade om att problemet vi ska lösa i det här projektet kändes konstruerat för en av oss, och att vi behövde formulera oss närmre sanningen. Tvivlet togs upp på incheckningen/dailien och det vi gjorde då var att putta allt annat åt sidan för att reda ut det. När alla i gruppen var på banan igen kunde vi jobba vidare och konstatera vilken nytta incheckningar och liknande kan föra med sej.

Mötet med psykologen Christer Borg i fredags gav oss en hel del tänkvärt kring viljan att agera kollektivt, hur man beter sej inför problem, och en inneboende rädsla som växer i takt med effektiviseringen i dagens samhälle. Vi ser fram emot att jobba mer med honom, och kan passa på att tipsa om hans initiativ Psykologer föreläser.

Imorgon kommer vi sammanfatta dom största av våra idéer inför ett feedbackmöte vi ska ha på onsdag. Då har vi bjudit in alla på byrån som vill komma och så bjuds det på pizza medan vi berättar om Viruset och fiskar efter kritiska och smarta ögon på våra idéer.

Trots att vi har lämnat analysstadiet och påbörjat idéandet har vi research på schemat idag. Tillfället vi inte vill missa är en lunchdejt med en psykolog där målet är att lära oss om människans sociala drivkrafter. Vet inte om vi har nämnt det tidigare men sommarkampanjen för Göteborgs Räddningsmission handlar mer om attitydförändring än ren pengainsamling. Så det är väldigt intressant för oss att träffa en expert för att fråga om maskineriet bakom dom osynliga gränserna man drar för sej själv och vad som får oss att gå utanför det bekväma.

Vi gick hem igår med uppgiften att komma på en till helt ny riktning på en idé och presentera för varandra idag. Vi letar just nu efter mängden idéer innan vi börjar banta ner och forma dem allt för mycket. Men dessa idéer ligger och väntar tills imorgon för idag hann vi inte helt enkelt inte med.

Vi får allt mer att göra i vårt virus. Projekt trillar in till höger och vänster så nu gäller det att hålla uppe takten och se till att jonglera mellan olika projekt. Det finns massor att göra och vår grupp tar tag i allt vi hinner.

Under dagen har vi diskuterat hur vi ser på olika arbetssätt. Om vi hela tiden skall utmana och testa nya sätt att arbeta på, vad skall vi pröva, vad har vi för tidigare invanda mönster vi kan bryta? Det var bra att ta upp detta igen och betona att vi skall tvinga oss själv att testa nytt även om saker och ting rullar på. Om vi påminner oss om risken att hamna i invanda hjulspår kan vi lättare undvika dem. Vi bestämde att Christer Hedberg, trots att vi arbetar titellöst, skall hålla lite tag i tömmarna som vi bestämt gemensamt.

Vid lunch hade vi möte med Göteborgs Räddningsmission angående deras samarbete med Liseberg till jul. Så nu arbetar vi med både sommarprojekt för GRM samt julprojektet med GRM & Liseberg. Fler projekt är igång samtidigt, men vissa är fortfarande lite hemliga.

Under eftermiddagen hoppade vi in i ett utvärderingsmöte. Lärorikt tyckte vi, och kikade in. En stor grupp har nyligen avslutat ett projekt som löpt över ett år. Tillsammans skapade de en tidslinje över det gångna projektet. De skrev sedan in negativa och positiva ting att placera högre uppåt för plus och längre nedåt för minus och hela skalan däremellan. Det blir då tydligare vad som var bra i projektet och vilka lärdomar de kan ta med till nästa projekt.

Vi brukar börja dagarna med att köra en incheckning. Då berättar vi i tur och ordning för varandra vilket läge vi är på. Om jag sovit dåligt, är super glad eller om dagen helt enkelt är smockfull med tråkiga mail som måste skickas. Vad som än kommer ut ur incheckningen, och utcheckningen på eftermiddagen, gör att vi kan ha en större förståelse och bemöta varandra utifrån vårt dagsläge.

Idag tog vi steget längre och kör numera även dailys. Dailys är mer arbetsbaserat än in- och utcheckningar som är mer emotionellt. En daily är att man talar om för varandra vad man gjorde igår, vad man skall göra idag och vad man har för hinder för att utföra det.

Det hela handlar om att vi  borde lyssna mer på vad vi har för arbetsbördor och vad mina kollegor brottas med för att komma vidare. Om jag kan prioritera mina projekt under dagen för att undvika att stanna upp för min kollega som väntar på att ta vid där jag slutar är detta ovärderligt. Jag kanske sitter på information eller kunskap som kan hjälpa någon annan utan att jag vet om det. Nyttan med Dailys är att vi får större inblick i varandras situationer. Något som borde sitta i muskelminnet och utföras just dagligen.

I vårt rum på våning 6 händer det grejer. Stora ark har satts upp på rummets väggar där vi kan skriva och sätta mängder med post-it´s. När en ide börjar ta form försöker vi sammanfatta och ordna upp en aning för att andra som inte varit med i hela processen skall kunna hälsa på och ta del av vårt arbete när helst de behagar. Vi vill ha input och idéer från andra än just det uttalade teamet. Även de som i vanliga fall inte jobbar i idéfasen. Så med början från imorgon suger viruset i sig nytt blod och tar in oanade kreativa förmågor från huset.

För de som inte hinner vara med och ha koll på våra process i viruset har vi kommit fram till att vi bör skicka ut ett veckomail till hela Stendahls-huset för att sammanfatta vart vi står och vad som hänt under veckan. På fredagar kommer numera larmet på telefonen att ljuda och meddela att det är dags för vecko-summering. Ordning och reda.

Dagens tips var från Linnea som är projektledare var att inte glömma bort ramarna och hålla styrsel på vart vi är på väg. Det är lätt hänt att man tar tag i allt som är roligt och lätt och skjuter på saker som man gärna tar ”lite senare”. Så för att skapa lite mer styrsel har vi lagt till två tavlor, en med veckans mål och en med veckans reflektioner. Förhoppningen är att skapa så mycket lärdomar som möjligt för att senare ta med till andra projekt.

Inte skriva blogg en kvart om dagen som vi sa att vi skulle? Check. Skryta om alla arbetsmetoder vi skulle prova och sen bara börja jobba utan att diskutera hur? Check. Göra en massa förarbete inom fel område innan vi hade fått briefen? Check.

Hittills har vi inte ställt till det för oss värre än så, ändå tar det emot att erkänna fadäserna. Men att prata om sina misstag tycker vi är ett gott tecken som visar att man inte bara har insett sina brister utan även tagit ett första steg mot förändring.

En sak vi siktar på att göra här i bloggen är just att blotta våra misstag. Vi vill vara ärliga med var det gick snett, vad vi kunde ha gjort bättre och vad vi har lärt oss genom att trampa i klaveret. För det känns som att det är när man gör nånting helt fel som man tvingas reflektera och börjar förstå hur man kan göra rätt istället. Den insikten ryms i vår cover på ett gammalt kinesiskt ordspråk:

Jag hör och glömmer. Jag ser och kommer ihåg. Jag gör och förstår. Jag klantar till det och gör typ aldrig om samma misstag.

Ett kul omfamnande av det nyttiga i misstagen är fenomenet FuckUp Nights. En FuckUp Night går ut på att några företagare föreläser inför publik, men med twisten att det ska handla om deras affärsmässiga misslyckanden. Genom att berätta om sina snedsteg på ett avväpnande sätt och med självdistans kan föreläsarna lära andra att inte begå samma misstag som dom själva gjort samtidigt som alla i rummet har riktigt roligt. Och genom att dela med sej av sina lärdomar hjälper man varandra att bli bättre och smartare.

Sedan starten i Mexiko 2012 har det arrangerats ett otal fuckup-kvällar världen över, och i Sverige finns det än så länge bara i Stockholm. (Det verkar finnas nån halvdöd filial i Malmö också). Nån som är sugen på att starta FuckUp Nights i Göteborg?

Vi har blivit med kontor. I hörnet av sjätte våningen ligger numera Virus-rummet som vi, efter order från Christer, har pyntat med vimplar. Idag har vi även prytt väggarna med saker som till exempel den kreativa briefen som blev klar igår och ett skitstort papper som idéerna ska upp på nästa vecka. Det innebär att vi lämnar analysstadiet och går in i kreeringsfasen. Five dollar words.

Under eftermiddagen har vi kört ett litet idémöte för att se vad som händer när man börjar leka med underlaget vi har pusslat ihop. Galna tankar trängdes med korta hinderanalyser och det märktes att vi har en bra grund att stå på. Idéerna rullade fram och vi hade svinkul. Mer av det nästa vecka. Glad påsk!

Efter en oavsiktlig långhelg i magsjukans tecken är jag (Gabriel) tillbaka på kontoret. Idag har vi fortsatt på den kreativa briefen som nu börjar likna nånting. En av utmaningarna är att inte börja idéa innan grunden är lagd. Det kliar i hjärnan men vi försöker skriva upp alla tidiga idéer och lägga dom åt sidan för att inte hänga upp oss på dom. Dom riktigt bra grejerna brukar komma först när man har ett stabilt underlag (research och en tydlig, genomarbetad kreativ brief) och har klafsat sej igenom dom första, väntade idéerna.

När jag låg hemma i sjuksäng och jämrade mej och blev omhändertagen av min sambo surfade jag runt och hittade en del coola grejer på nätet som vi förmodligen kommer använda oss av i projektet med Göteborgs Räddningsmission. Först och främst att det utdöda formatet laserdisc har visat sej vara bäst lagringsmedia för Oculus Rift eftersom skivorna är dubbelsidiga och därför kan spela upp ”dubbelt” innehåll, alltså en fil för varje öga, utan risk för lagg. Tyvärr är själva laserdisc-spelarna väldigt sällsynta så vi kommer under eftermiddagen sitta och finkamma Blocket och Tradera plus självklart utländska sajter som Ebay och Craigslist. Vi har en tanke om hur vi kan implementera den här nya tekniken för att belysa social utsatthet på ett nytt och utmanande vis. Dock kan vi inte säga mer än så i skrivande stund. Stay tuned!

skrivet av Gabriel

Kreativitet innebär att att man förvandlar nya och fantasifulla idéer till verklighet. Kreativitet karakteriseras av möjligheten att se världen på nya sätt. Att hela tiden se nya riktningar, nya lösningar och nya sammanband. Många talar om att bara vissa personer är kreativa. Detta är fel. Alla människor är kreativa men de flesta utvecklar eller lär inte känna sin kreativitet. De flesta tänker inte ens på den som kreativitet. Men när du lagat rören i köket med en plastpåse och ett gummiband är du just kreativ.

Jag tycker att kreativitet alldeles för ofta förväxlas med att enbart vara udda och göra saker som väcker uppmärksamhet.  Istället menar jag att kreativitet finns både i det lilla och det stora. Den kan vara galen, men den måste inte vara det för att vara just kreativ.

” Tester visar att de som tror att de är mer kreativa är mer kreativa än de som inte tror att de är kreativa. Man brukar ju säga att vi människor är vad vi tänker och känner. Så vill du vara kreativ måste du börja med att intala dig själv att du är kreativ. Dessutom göra det ofta. För om du fokuserar för mycket på vad andra tycker och tänker är risken stor att det hela utvecklar sig till en självuppfyllande profetia, . Det innebär att du förflyttar ditt fokus (och makt) till en plats utanför dig själv.I och med det gör du själv till offer för omständigheter du inte kan styra. Det betyder att andra styr dig. och då är d varken kreativ eller fri. Du kan lura kroppen att producera hormoner som underlättar din påhittighet. Det här har varit ett vetenskapligt faktum ända sedan Charles Darwin skrev  ”The expression of emotions in man”, 1872. Det hela bygger på något som kallas för cybernetiks loop och det är inte konstigare än att kroppen påverkar psyket och vice versa. Om du till exempel fäster blicken i golvet, sänker axlarna och andas med korta ytliga andetag märker du snart att en vag obehagskänsla börjar krypa över dig. Det är din kropp som sänder signaler till ditt sinne med budskapet att du är deprimerad. Anta nu att du gör tvärtom. Ställ dig upp. Titta upp i taket. Le som om du just blivit kär eller vunnit storvinsten på lotto. 

Hur känns det nu?Det är svårt att motstå glädjen. Med glädjen försvinner oron och tvivlet på din förmåga. På så sätt får leken och experimentlusten större utrymme, vilket gagnar din skaparlust. Jag ler just nu. Visserligen känner jag mig som en idiot, men då är jag åtminstone glad i vissheten om att jag är en kreativ idiot”( Per Robert Öhlin, Den mentala orgasmen).

Per Robert Öhlin som skrivit detta visar sig ha en hel del tips om hur man sporrar och väcker kreativitet. Om ni inte läst någon av hans böcker tycker jag att ni skall göra det. Den senaste versionen av Fuck Logic bjuder på mängder med tips på hur du kan vrida och vända på saker för att tänka í nya banor. Du kan läsa boken online på hans blogg vi länken. Han har även skrivit boken Den mentala orgasmen som mer är fylld med både rolig fakta, tips och tankar om kreativitet.  Och när du ändå är inne på Per Robert Öhlins blogg tycker jag att du skall kika på hans länkar där det finns mycket rolig läsning till andra bloggar och sidor.

Vilken härlig fredag, en dag fylld av energi och kreativitet. Idag har vi haft nöjet att lyssna på eleverna, från Yrgo, Reklam och marknadsföring. De pitchade deras förslag på uppdraget: att skapa fler vänner i Göteborg. De har fått många utmaningar denna veckan och inte minst i projektet där de var tvungna att hålla sig ifrån sociala medier samt att alla fick var sitt wildcard att förhålla sig till.  Ett wildcard är ett något man skall förhålla sig till och ta med i projektet för att skapa nya kreativa förutsättningar. Och inte gav vi dem några lätta sådana heller. De handlade om allt ifrån att ”skall innehålla en kylskåp” till att ”skall bygga på minst 150 Ibeacons”.

WOW! vilka härliga idéer vi lyssnat på idag. Jag är så inspirerad av den energin och vad de åstadkommit på så kort tid. Det har varit grymt kul för mig och Gabriel att få vara med på resan och handleda dem genom veckan. Trodde inte jag skulle tycka det var så roligt att hålla workshop. Jag är faktiskt fylld av glädje efter denna dagen. Dagen har bjudit på massor av kreativitet, glada ansikten och härlig gemenskap. Yeah!

Här kan ni se ett litet klipp på hur det spy ut hos oss när framtidens kreatöerer var på besök: 

Yrgo, Digitala medier workshop

På gårdagens möte diskuterades brief och upplägg för vårat projekt: Göteborgs Räddningsmisssion. Nu är vi igång. Idag hade jag och Gabriel chansen att ta oss ännu mera tid till att djupdyka i uppdraget. Vi är båda personer som gärna tar mycket tid till att botanisera i ämnet i starten. Vi vill känna hela uppdraget i blodomloppet och ända ut i fingerspetsarna. Därför var det läge att ge oss an en kreativ brief som skulle förtydliga vår väg samt inspirera oss.

I ett litet avskilt rum kunde vi ge tid åt tankar som satt långt inne och diskutera utan avbrott. Vi utgår från en mall skapad av Mattias Åkerberg, från hans blogg please copy me och lägger sedan till eller drar ifrån punkter beroende på projekt. Först diskuterar vi kring punkterna och skriver en grov skiss för att sedan koncentrera och banta ner så mycket som möjligt och slutligen hitta en kärna. Både jag och Gabriel jobbar som bäst när vi får vara metodiska och lägga en stabil grund i början.

Ibland vid projektstart har man turen att få en välformulerad brief. Men många gånger får man ingen alls utan får börja med att formulera en.

När en kreativ brief är välformulerad är det lättare att helhjärtat kunna fokusera på det kreativa arbetet utan att stöta på vägbulor som är farthinder. Man kan se det som en avgränsad lekplats att förhålla sig till. Och som många av er säkert känner är det lättare att tänka fritt om man har ett bra ramverk.

En kreativ brief förklarar vilka du skall nå med vilket budskap. Den rör insikten som föder iden som blir reklamen. Den skall helt enkelt beröra både hjärtat och hjärnan. Så hur gör man då för att inspirera? Antingen sade Påven Julius II till Michelangelo att: – Måla taket i sixtinska kapellet!  Eller sade han det lite mer kittlande? Något i stil med. – Skapa en målning som är en hyllning till Guds storhet och prakt? Vilket var mest inspirerande?

En kreativ brief är ett dokument som kortfattat sammanfattar uppdraget. Den skall vara kort, utmanande och inspirerande. Den förklarar vad arbetsgruppen skall göra men inte hur, vart fokus ligger. Briefen i sig, trots att den kallas kreativ brief, behöver inte vara kreativ. Den är snarare ett verktyg som förhindrar att processen tar fel riktning.En kreativ brief måste inte vara skriftlig den kan även vara muntlig. Men se då till att den är just inspirerande och genomtänkt.

Mattias Åkerberg skriver att en brief skall:

Idag lärde min copy mig det absolut mest värdefulla jag kan tänka mig. En halvtimma innan vi skall  stänga datorerna checka ut med Christer och gå hem råkar jag av misstag stänga ner alla min flikar från safari. Min kropp spänner sig i en båge och jag piper till av ilska. Ängeln Gabriel visade mig då att man kan gå till historik och välja ” öppna senaste stängda fönster igen”.  MAGI!  Hur har jag kunnat missa detta?

I fredags fick vi den första briefen som vi ska jobba med i Stendahls Virus. Under det mötet ledde våra diskussioner till att uppdraget omformulerades och briefen behövde skrivas om. Idag hade vi ett nytt möte med en ny brief som Christer hade skrivit.

Med den nya, tajtare briefen i handen kunde vi prata om problemen och våra målsättningar med lösningen. Vi kan inte säga svinmycket så här tidigt men det handlar mer om attitydförändring än ren och skär pengainsamling. Och eftersom det är Göteborgs Räddningsmission vi ska jobba med så finns det ett ganska brett spektrum av olika problem som inte kan ha en enda lösning. Så vi satte igång med att ringa in och avgränsa området som vi ska attackera.

Ett av målen med dagens möte var att samla och förena våra tankar för att alla i gruppen ska ha samma utgångsläge i projektet. Alltid viktigt såklart, men extra viktigt nu eftersom vi fick reda på att Ylva, Kajsa och Maja tyvärr kommer sitta fast i andra projekt större delen av tiden. Dom ingår fortfarande i arbetsgruppen men det är vi fyra andra som kommer driva större delen framåt.

Nu är nästa steg att finformulera problemet, fylla på med insikter och bygga grunden för en lösning. Äntligen kan vi sätta igång.