SVENSKIFIERAD SEDAN FÖDSELN

Hej igen diktsamling det var länge sedan nu, förlåt för det men jag måste be dig om en tjänst.  Kan du berätta vem jag är?

Jag ser ord i kombinationer som jag har valt och förstår vad de säger bättre än jag förstår mig själv, så hur kan de vara mina ord?

Hur kommer det sig att de stavelser jag sätter samman en tisdagskväll i juni, mitt i sommarens morgon, när min ångest slår ut i blom i takt med flädern, känns som vassa rakblad i mitt bröst.

Jag föddes vit i en färgstark värld men svarta klor gör mig grå om natten. Som en urtvättad tröja lever jag mindre dag för dag och dör mer natt för natt. På utsidan är jag stark, modig, en överlevare men på insidan är jag svag, rädd, en vekling. Svag i mina egna ögon, kan inte lura mig själv, vill inte lura mig själv.

Sjung om studentens sorgliga dagar, låt oss rulla i läxor och prov. Än klappar våra hjärtan i takt med trötta steg till bussen, upp för trappan, in i klassrummet och från klassrummet. Än bor stormar i våra sinnen, som väckts till liv varje måndag likt en jävla fenix fågel som hack, hack, hackar på allt vackert.

Vakna. Buss. Trappa. Suddrester och knäckta blyertsstift på din nya vita tröja. Trappa. Buss. Somna. Upprepa till förbannelse. Tills din nya vita tröja inte längre är en ny vit tröja. Den är grå, håller på att gå upp i sömmarna. Har blivit för liten. Den är dags att slänga, tillsammans med alla jävla block, papper och tidiga mornar. All stress, ångest och gemenskap. Alla skratt, alla vänner.

Eller förresten släng inte allt.

Gör en jävla scrapbook om du så behöver och klistra in alla tuggummin som höll dig samman på rasten. Gör en lista på dina bästa kramar och din bästa sovmorgon. Sätt in en bild på dig från 2013 och en bild från 2016 och tänk på hur sjukt snygg du har blivit. Skriv om allt du är stolt över. Skriv om allt det vackra. 

Flickor små på rader gå, på glasskärvor i ett mörker av kall kärlek. 

En sa aj, jag behöver nog lite hjälp. Så hon fann en pojke att stödja sig mot. 

En annan sa oj, jag behöver någon att prata med. Så hon fann en flicka att samtala med. 

till alla som inte känner sig älskade:

Tänk först på vad Snape gjorde för Lily och inse att det är totalt omöjligt att veta hur mycket någon tycker om dig.

Jag plockar taggar från rosenstjälkar och gömmer de sylvassa små monstren i min koftas maskor.

Jag kväver otåligheten med två stora klunkar mjölk, kritvit mot mina läppar, dagen och dess sorger.

Jag stoppar gårdagens ihopknycklade tidningspapper i mina blöta skor, fastän jag helst av allt går barfota.

Och det spelar ingen roll.

Jag gömmer drömmar bortom horisonten där jag inte ser och glömmer dem bara halvt när jag tittar bort.

Jag dämpar ångesten med vitaminer, rena mot min smutsiga insida, min oro och dess uppkomst.

Jag stryker mig själv slät med ett gammalt järn, fastän jag helst av allt är skrynklig.

Och det spelar ingen roll.

Jag spelar ingen roll.

Vi tar våra stora känslor och lägger dem i en liten ask att glömma bort när solen skiner. Vi gräver bland höstlöven för att hitta marken att stå på i kylan som kommer farande.