The boy who played with darkness

November kom med ensamhet igen 

Och i min väntan kom du med orden 

Men jag valde det för ett halvt liv sen 

När jag var den enda kvar på jorden 

På elektronlångt avstånd viskar vi 

Ej till varandra men till den mara 

Som ljuger om en ljummen apati 

Jag skulle sälja hela min själ

Till precis den djävul som kan

få mig att inte vittra ihjäl

att vara önskad lite grann

.

Fast månen mig till och med förrått

Har jag än inte gått itu

Trotts att ingen nånsin sagt mig nått

Så är jag bara ensam nu

.

Ovanpå hundra skikt timotej

Så står jag stadigt på min scen

För bara här är det sant om mig

Att jag faktiskt är hård som sten

Vi är på jakt i våran stulna bil Efter juice och separations mani Men vi fann den ångest vi lever i.

Inga av världens alla tighta jeans Kan nog förvandla dig på något vis Till mera lycklig och mindre i kris.

Jag andas rök och du kärnenergi För dina ambitioner skonar vi Och tappa vår tid som Pierre och Marie—

there once was a penguin

with wings feathery white

he showed all the penguins

the art that is in flight

But when they saw him fly

and fight at new worlds rim

they plucked him from the sky

then the old world killed him

Fresh, eller fräsch, precis klar iallafall. En Shakespearisk sonett. 

I rummet var allt vitt hos denna mö

Hon kysste mig på lakan jag nu kränkt

Hon smakade som vinter utan snö

Och sorgen som jag nästan hade dränkte. 

.

Hon sa att evigheten nära är

Så låt oss hoppas att den vår skall bli

Att dina armar mig till döden bär

Och aldrig efter det mig släpper fri.

.

Av hennes ögon omfamnades jag

När hopplöst lila för sig själv hon log

Det var en ökens enda vattendrag

På ängen, där vi satt, så var det nog.

.

Men övergav mig gjorde denna mö

Inatt så faller det decembersnö –

Hon sa att evigheten nära är

så låt oss hoppas att den vår skall bli

att dina armar mig till döden bär

Och aldrig efter det mig släpper fri