Mindre fet, mer atlet, min 40årskris i bloggform

Dag två på mässan. Fick till ännu en träning i världens minsta gym på hotellet. Denna gång ihop med tre andra. Riktigt trångt. En riktig biff tog upp ca 80% av platsen, vi andra delade på resten. Men lyckades hitta på lite övningar som gav lite träningsverk. Kvällen avslutades med god mat och dryck, så tyvärr så gick jag nog plus även denna dag. Gute.

Är på Gotland med jobbet. Mässa. Du vet med godis i alla montrar och gratis öl och vin. Men jag åt inget godis drack liiite vin. Men sen drog jag och kollegan hem till hotellet och tränade istället för mingel och öl. Vi är bäst! Vi bor på clarion i Visby och tränade i deras källare på ”the scrubb” elle ”skrubben” som det kallas. Världens minsta gym troligen. Men vi gjorde det. Hurra!

Första veckan med träning är över. Tycker faktiskt att jag varit duktig. Men så här brukar ju jag fungera. Fullt ös på allt. Bra ibland och riktigt dåligt ibland. Denna vecka fick jag till tre styrketräningspass, visst var de lite trevande men jag tig mig igenom dem. Tyckte till och med att det var lite kul. Men nu gäller det att hålla i. Sluta inte nu Robert!

Låg i soffan och kände hur jag fick ondare och ondare i ryggen. Tänkte att jag skulle ta lite tabletter och gå och lägga mig. Men, NEJ, jag reser mig upp och ringer Micke. Vi ger oss ut på en lång promenad. Vi gick i snabb takt i 90 minuter. Härligt! Fick prata om livet och samtidigt röra på mig och samlade ihop nästan 20 000 steg under dagen. Så ja....

Ok, nu var det ca 1 år sedan jag sprang Göteborgsvarvet. Det var då det började. Med lite för stor mage, för få mil i kroppen och taskig hållning började jag jobbandet genom en halvmarathon. Kände hur det slet på kroppen. Efter den känslan slutar ju de flesta att springa och börjar med annan träning. Men inte jag inte, jag sprang då ett marathon med ännu större mage, lika få mil i kroppen och ännu sämre hållning. Avslutade sommaren med ett till halvmarathon som tog knäcken på mig. Det var ett faktum, jag hade fått diskbråck. Skit!!!

Nu har det gått ett halvår sedan jag fick beskedet. Sakta men säkert kämpar jag mig tillbaka. Idag blev det ett träningspass med låga vikter. Men heja mig! Jag gjorde det!!!

Har aldrig haft en större mage. Punkt.

Ville testa om jag orkade springa några km. Så jag hörde av mig till kompisen Erik och hoppades gå draghjälp. Han lurade mig och till slut så hade vi sprungit en mil i 5:13 tempo. På tok för snabbt för min smak och kropp. Men det gick. Hurra! Var helt förstörd i kroppen och mådde sååå illa. Men jag lyckades till och med hålla tillbaka spyan medan jag åkte hem i bilen. Bra jobbat av mig.

I morse satte jag klockan på 5:45. Hämtade upp Maria och Malin vid 6:00 och var vid Kvarntorpshögen vid 6:30. Det var dags att besegra trappan i Kumla. Tror man besegrar trappan genom att ta 10 varv upp och ner. Vi gjorde 4 idag. Kändes iallafall som en delseger. Mycket bra känsla när man glider in på jobbet och har krigat upp sig för 1680 trappsteg. Hurra va bra vi är. Enligt löparprogrammet skulle jag ha tagit ett intervallpass igår. Så detta var ju ett bra komplement. Fortsätt simma! Fortsätt simma!

Hängde kvar i Kista idag. Fick ta tag i löpningen via löpbandet på gymmet på hotellet.

Igår hoppade jag och Micke på ett träningsprogram. Idag var första passet. 8 km + 20 minuters styrka. Hurra! Jag gjorde det.

http://jogg.se/Traning/Pass.aspx?id=13689020

Efter en gårdagskväll med mys hemma hos Blomgrens, och mycket inspirerande samtal om utegym och Tabataövningar i det fria, var det idag dags för praktik i ämnet. Lite kufat bjöd jag in mig själv att vara med på familjen Blomgrens gympass. Så det blev jag, Micke och Jenny. Robert, en naturlig del av deras vardag :)

Blev så himla peppad när jag anlände och såg alla grejer framtagna. Det var skivstång, kettlebells i varierande tyngder och ett mycket glatt humör hos både Micke och Jenny. Tagga!

Det fanns sedan tidigt på morgonen ett schema för dagens pass framtaget och uppskrivet i ett block. Många övningar jag inte visste vad det var men de visade mig snabbt hur allt funkade. Micke visade hur man i svingen ska trycka fram “höften” :) Tackar tackar.

Riktigt roligt och jobbigt pass. Men sådär lagom så att man mådde lite illa och hade tagit ut sig helt men ändå klarade av det. Helt perfekt. Trodde jag.... Det är då Micke säger “- Vi är ju inte riktigt klara ännu” och nämner att det är dags för “plankan until u die”. Bara att hänga på.

Bilfärden hem höll på att avslutas med ett stopp på motorvägen och en spya. Jag lyckade dock hålla tillbaka och ta mig hem. Äta, duscha och hålla tillbaka spyan. Gött!