du kom till festen jag var pÄ, ingen hade varnat mig att du ocksÄ skulle vara dÀr. dÄ skulle jag ha stannat hemma istÀllet, kanske det var dÀrför ingen berÀttade.
du satt och pratade med vĂ„ra gemensamma kompisar, och jag rĂ„kade höra hur du pratade om nĂ„gon annan tjej du trĂ€ffat, och vĂ„ra vĂ€nner bara skrattade och sa âgo for itâ.
jag ville skrika Ă„t dem, frĂ„ga vad fan de sĂ€ger, sĂ€ga att du inte ska âgo forâ nĂ„n annan tjej. jag ville ocksĂ„ att du skulle göra det, undra vad fan de sĂ€ger och sĂ€ga att du bara skĂ€mtar, och i samma sekund som jag var pĂ„vĂ€g i mellan diskussionen, sĂ„ kom jag ihĂ„g att du inte Ă€r min lĂ€ngre.
du har rÀtt att vara med vem du vill. jag har ingen rÀtt att bestÀmma vem du Àr med, trots att det gör sÄ jÀvla ont att det inte Àr jag lÀngre.
trots att det gör sÄ jÀvla ont att hon Àr bÀttre Àn mig.
trots att det gör sÄ jÀvla ont att ett förhÄllande jag trodde var perfekt och alltid var sÄ sÀker pÄ att skulle hÄlla förevigt, ÀndÄ tog slut.
trots att vi för nÄgra mÄnader satt uppe hela natten och pratade, skrattade och hÄnglade, och nu visste jag inte ens hur jag skulle sÀga hej.
du tittade pÄ mig, mötte min blick, och pÄ nÄgot sÀtt var det som om ett hopp tÀndes inom mig. nu nÀr du sÄg mig kanske du ville ha mig tillbaka, nu nÀr du sÄg mig kanske du skulle komma ihÄg vad det var som fick dig att falla för mig i början.
men lika snabbt suddades hoppet ut, du log bara ett svagt, obrytt leende mot mig innan du tittade bort, helt oberörd, och lÀmnade mig stÄendes dÀr.
din blick rörde mig mer Àn tusen hÀnder, och jag kÀnde hur tÄrarna rann ner lÀngs med mina kinder.
varför saknar du inte oss pÄ samma sÀtt som jag gör?
