Being there.
Det sĂ€gs att Göran Greider föddes ur ett tuppĂ€gg, den 12 december 1959, i Sveriges Reddios inspelningsstudio pĂ„ Karlaplan 4. NĂ€r navelstrĂ€ngen skulle klippas hade SR:s dĂ„varande vd Olof Rydbeck lĂ€gligt nog bokat ett möte med UnderhĂ„llningsredaktionen, och la, innan han hastade vidare till K8, saxen i hĂ€nderna pĂ„ en till en milt sagt överraskad Nils-Olof FranzĂ©n, ljudreddions programdirektör (som gav ut Agaton Sax och de slipade diamanttjuvarna samma Ă„r). Men FranzĂ©n klarade inte uppdraget (âser jag ut som en slaktare?â ska han ha ropat efter Rydbecks ryggtavla) och gossebarnet blev kvar pĂ„ SR. Göran vĂ€xte upp i ett övernattningsrum pĂ„ plan tre i Reddiohuset pĂ„ GĂ€rdet, och sov de första Ă„ren i en postvagn mĂ€rkt AB ReddiotjĂ€nst (den hade tagits ur bruk efter att bolaget bytte namn till Sveriges Reddio 1957).
Om detta förklarar Göran Greiders flitiga medverkan i exempelvis Studio ett och Godmorgon, vĂ€rlden i P1 lĂ„ter vi vara osagt. Men som proffstyckare av födsel och ohejdad vana Ă€r han ocksĂ„ en del av en tyckonomisk folkrörelse. Ă sikten Ă€r vĂ„r tids viktigaste kryptovaluta, som köper vem som helst frikort att delta i vilken diskussion som helst, alla med samma ingĂ„ngsvĂ€rde och auktoritet. Kursen enligt KSE-index (Klout Stock Exchange) pekar ocksĂ„ stadigt uppĂ„t sedan nĂ„gra Ă„r tillbaka, medan baissen för fakta, expertis och analys Ă€r i nĂ€rmast fritt fall under samma period.Â
Tradmedia har förstĂ„tt att slĂ„ mynt av den hĂ€r trenden, tydligast i Opinion Lajv i SVT, dĂ€r inbjudna gĂ€ster regelmĂ€ssigt gĂ„r in och ut ur samtliga debattĂ€mnen under en kvĂ€ll. Om nĂ„gon ska debattera sockerskatt, kan publiken kallt rĂ€kna med hens skarpa Ă„sikter Ă€ven om kriget i Syrien. NĂ€r Regina Lund bjuds in för att prata om orgasm, men Ă€mnet stĂ€lls in, sĂ„ deltar hon istĂ€llet i debatten om utvisningar till Afghanistan.Â
Men Ă€ven övriga ledande nyhetsvaudeviller, Aktuellt, Studio Ett och Nyhetsmorgon i TV4, vĂ€ljer ofta en tyckonomisk luftpastej med viralpotential framför egen genomarbetad, journalistik med utrymme för fördjupning, problematisering och reportrar pĂ„ plats. Ledarknektarna Ă€r vid sidan av terrorexperterna de nya TV-kockarna, som dyker upp och river av ett debattgig i vilket sammanhang, och i vilken frĂ„ga som helst (Ă€ven om tyngdpunkten under hela den gĂ„ngna mandatperioden vilat blytungt pĂ„ migrationen och medias bevakning av den). Ingen frĂ„ga Ă€r för stor, eller för svĂ„r, för att avgöras i en tio minuter lĂ„ng munhuggning mellan tvĂ„ ledarskribenter, med en programledare som pĂ„ sin höjd skjuter in ett ânu Ă€r X inte hĂ€r och kan försvara sigâ. Genren Ă€r numera sĂ„ etablerad att det bildats folkkĂ€ra âradarparâ, dĂ€r tyckonomins Kronhjul & Pinjong, SvD:s Ivar Arpi och @ftonbladet:s Anders Lindberg Ă€r det tydligaste exemplet.Â
Ur tradjournalistiskt perspektiv Ă€r den hĂ€r utvecklingen problematisk, eftersom den tyckonomiska utspĂ€dningen av rĂ„dande journalistiska principer fĂ„r Ă„terverkningar pĂ„ publicistiken som helhet. DĂ€r redaktioner tidigare tvesovlade sina smörgĂ„sar, rĂ€cker det idag med ett tunt lager margarin för att rĂ€knas som en stadig frukost. Kravet pĂ„ flera av varandra oberoende kĂ€llor har i neojournalistisk anda förenklats till att nĂ„gon hört nĂ„gon sĂ€ga att de hört nĂ„got för att rĂ€knas som âvittnesuppgifterâ. I den gĂ„ngna helgens sammanfattning av 2017 i Medierna i P1 finns tvĂ„ talande exempel, som förtjĂ€nar mer uppmĂ€rksamhet.Â
1. Terrorattentatet pÄ Drottninggatan
Klockan 14.53 den 7 april fĂ„r polisen larmet om att en lastbil i en vansinneskörning mejat ner mĂ€nniskor pĂ„ Drottninggatan i Stockholm. UngefĂ€r en kvart senare startar de första superlajvsĂ€ndningarna i svenska medier, och under de följande timmarna sprids stora mĂ€ngder obekrĂ€ftad information i lajvflöden och sociala medier. Bland annat rapporterar tidningar och teve om skottlossning pĂ„ minst fem platser i Stockholm: vid Ă hlĂ©ns, Hötorget, Centralstationen, Fridhemsplan och Globen (dĂ€r vi inte hittar nĂ„gon dokumentation, förutom tweets om att SVT flashat âskottlossning vid Globenâ).Â
Expressen gick ocksĂ„ ut med att tre bevĂ€pnade mĂ€n setts fly frĂ„n attentatsplatsen (tweeten ligger i skrivande stund kvar), och att polisen bekrĂ€ftat uppgifterna om skottlossing pĂ„ Hötorget och vid Ă hlĂ©ns, nĂ„got som senare visade sig vara felaktigt. Â
I efterhand Àr de inblandade utgivarna relativt överens om att den samlade superlajvrapporteringen var vÀl genomförd med reservation för enskilda felaktgheter, och kritiken överdriven. Den som gÄtt lÀngst i försvaret mot falska mediekritiker och undervegationen pÄ twitter Àr Expressens @ThomasMattsson, pÄ sin blogg...
... och han tar som vÀntat vittnen som hört poliser prata om skottlossning som intÀkt för att superlajvredaktionerna i princip gjorde helt rÀtt som körde pÄ för öppna spjÀll. Det avsnitt ur Mediernas Ärskrönika som Mattsson refererar till innehÄller likvÀl nÄgra neojournalistiskt högintressanta nyckelrepliker:
Johan Cedersjö: Medier fick ju mycket kritik för att man spred felaktiga uppgifter om skottlossning runt om i stan, Àr det en rÀttfÀrdigad kritik?
Pia Rehnquist, chefredaktör Sydsvenskan: Ja men det Àr klart att det finns enskilda nyhetsflashar och enskilda vittnesmÄl som man skulle tÀnkt till kring ytterligare innan man publicerade. Men dels sÄ hade jag ju egna reportrar pÄ plats, lite av en slump, och jag hörde polisbefÀl pÄ plats varna för skottlossning, jag hörde det sjÀlv alltsÄ, det Àr inte andrahandsuppgifter, och dÄ tÀnker jag: som media har man ju dÀr tvÄ val, att antingen strunta i vad ansvarigt polisbefÀl pÄ plats sÀger innan man har det bekrÀftat. Men tÀnk om det hade varit sant, och vi dÄ hade valt att inte berÀtta om det? DÄ tÀnker jag att det hade varit naturligtvis vÀldigt mycket vÀrre och hade kunnat fÄ enorma konsekvenser. SÄ att i det stora hela tycker jag ÀndÄ att svenska medier skötte sina uppgifter vÀldigt bra.
Johan Cedersjö: Men nu nÀr man har facit i hand och vet att det dÀr inte stÀmde, ska man som publik rÀkna med att vissa saker inte stÀmmer i det som medierna rapporterar?
Pia Rehnquist: Jag tror att man som publik nÀr man följer lajvrapportering mÄste förstÄ att det Àr just lajvrapportering man följer, och att om man vÀljer att Äterge det som hÀnder precis hÀr och nu sÄ Àr det inte samma sak som en analys som man kan skriva dagen efter eller fem timmar senare. Som pÄ mÄnga omrÄden behöver ju vi i medierna bli bÀttre pÄ att beskriva och förklara vad det Àr vi hÄller pÄ med.
Anders Ygeman, f d inrikesminister och ygeman (S): Det finns ju en försĂ„tlig glidning hĂ€r, nĂ€mligen frĂ„n âbekrĂ€ftas av polisman pĂ„ platsâ, men det var ju inte platsen för skjutningarna som den bekrĂ€ftades ifrĂ„n, utan frĂ„n en helt annan plats, och det Ă€r det som blir problemet: om man sprider saker som Ă€r andrahandsuppgifter eller nĂ€r nĂ„n som Ă€r vĂ€ldigt stressad pĂ„ en plats har hört nĂ„nting annat och sĂ„ rullar ryktena igĂ„ng.
Med flera samordnade terrorattacker i Europa de senaste Ă„ren (kanske framför allt i Paris 2015, dĂ€r 130 mĂ€nniskor dödades och 350 skadades) i det kollektiva medvetandet (och risken att skapa panik om superlajvandet vĂ€cker publikens associationer till dem), torde det ligga i publicisternas intresse att fundera över om det inte finns fler alternativ att hantera obekrĂ€ftad information Ă€n att 1) omedelbart sprida den och 2) vĂ€nta fem timmar eller mer för en analys. Lite ovĂ€ntat dyker ex-minister Ygeman in i diskussionen som the voice of reason, och pekar ut den försvĂ„rande omstĂ€ndigheten att poliserna som pratade om skottlossning nĂ€ppeligen kan ha befunnit sig pĂ„ Hötorget, Fridhemsplan, Centralstationen och vid Ă hlĂ©ns och Globen samtidigt, och att de felande flasharna i sĂ„ fall krĂ€vde minst fyra pratande poliser pĂ„ olika platser i Stockholm.Â
2. Tim Pools underbara resa genom Sverige
Han kom som ett yrvĂ€der en februariafton och hade en go pro-kamera i en svĂ„ngrem om halsen. Den amerikanske neojournalisten Tim Pool landade i Malmö för att undersöka om Sverige Ă€r en no go-zon, och skapade en slags febrig karnevalsyra pĂ„ de svenska redaktionsgolven. Alla ville frĂ„ga honom om hur det Ă€r i RosengĂ„rd och Rinkeby. âOm detta Ă€r det vĂ€rsta Malmö kan erbjuda â kom aldrig till Chicagoâ, sa Tim Pool exempelvis till Sydsvenskan.Â
I Rinkeby nĂ„gra dagar senare var det vĂ€rre. âFlera mĂ€n runt omkring oss började maskera sig och polisen sĂ€ger att de kan eskortera oss till vĂ„r bil, och vi följer med demâ, sa Tim Pool till SVT. HĂ€r gĂ„r dock historierna isĂ€r. âPolisen sa att de var tvungna att gĂ„ tillbaka till sin plats vid Rinkebyakademin och att han har rĂ€tt att vara kvar och filma hur mycket han vill men att polisen inte Ă€r hans livvakter och att han fĂ„r vistas dĂ€r precis som alla andra mĂ€nniskorâ, sa Frida Nordlöf vid JĂ€rvapolisen.
Tim Pool stannade en vecka, och lĂ€mnade ett testamente pĂ„ youtube (dĂ€r han konstaterade att âI donât like Sweden, ok. Itâs a nice place, itâs comfortable and for the most parts safe, but itâs socially uncomfortableâ) men ocksĂ„ en lĂ„ng rad neojournalistiska vittnesmĂ„l i svensk press, radio och teve. I Mediernas Ă„rskrönika diskuterade Johan Cedersjö detta med Pia Rehnquist, chefredaktör pĂ„ Sydsvenskan, och Jörgen Huitfeldt, som nyligen sade upp sig frĂ„n Sveriges Reddios Studio Ett för att göra Kvartalsrapporter om svensk medias migrationsbevakning.Â
Johan Cedersjö: Lite tidigare pĂ„ Ă„ret, den 19 februari, sĂ„ sa USA:s dĂ„ nytilltrĂ€dde president Donald Trump de nu bevingade orden om âlast night in Swedenâ. Ett uttalande som ju verkligen drog igĂ„ng en diskussion om alternativa fakta, falska nyheter och om Sverigebilden, internationellt. Pia, en person som fick stor uppmĂ€rksamhet dĂ„, det var den amerikanska youtubejournalisten Tim Pool, som efter Trumps uttalande besökte bland annat din hemstad, Malmö. Jag kommer ihĂ„g det dĂ€r, för vissa kom verkligen att se honom som en sanningssĂ€gare med stort S. Varför tror du att det Ă€r sĂ„?
Pia Rehnqvist: Jaaa, det Àr klart, han fick enorm uppmÀrksamhet, han har en stor publik, han har ett annat tilltal, han liksom sÀger sig representera folket pÄ ett sÀtt som etablerade medier inte kan. Vi var ju med honom, vi följde honom, som mÄnga andra medier, vi följde honom innan, vi följde honom under, och vi följde honom efter, och min bild Àr att han kom ifrÄn bÄde Malmö och Sverige med en lite mer nyanserad bild. [...]
Johan Cedersjö: Jörgen, jag minns inte alla Studio Ett-sÀndningar, tyvÀrr, men nÄt litet minne sÀger mig att du hade med honom i en sÀndning?
Jörgen Huitfeldt: Jag kan faktiskt inte komma ihĂ„g om det var jag, men vi hade det definitivt, och det som var spĂ€nnande med Tim Pool var ju att först kom han ju hit och i princip motbevisade Trump och sa att det Ă€r inte alls sĂ„ farligt hĂ€r i Sverige som Trump pĂ„stĂ„r. Sen vĂ€nder han ju nĂ„nstans i mitten och nyanserar sin berĂ€ttelse, och dĂ„ vĂ€nder sig hela Sverige nĂ€stan emot honom och tĂ€nker âvem fan Ă€r han, han vet vĂ€l ingenting, komma hĂ€r och kraschlanda i Sverigeâ. Jag tyckte det var ett sorgligt spektakel pĂ„ mĂ„nga sĂ€tt, och att det Ă€r en massa journalister som följer en annan journalist som rapporterar om Sverige, va fan, ut och gör jobbet sjĂ€lv istĂ€llet för att hĂ„lla pĂ„ och följ honom. Ăh, jag tyckte det dĂ€r var talande, hela historien om Tim Pool.
Huitfeldt har helt rĂ€tt i att dĂ€r var ett liv och ett kiv. Ett lĂ€mmeltĂ„g av svenska journalister hĂ€ngde Tim Pool i hasorna, bland andra hade Studio Ett, dĂ€r Jörgen Huitfeldt jobbade dĂ„, tvĂ„ egna intervjuer med Pool, en i en hotellrestaurang i Malmö den 24 februari, och en i studio i Stockholm tre dagar senare.Â
Poolbevakningen i Studio Ett avslutades den 10 mars, dĂ€r Jörgen Huitfeldt sjĂ€lv intervjuade #ajour-grundaren Emanuel Karlsten och realtidsrabulisten Joakim Lamotte om Tim Pools sverigebesök (tyvĂ€rr borttaget frĂ„n sverigesradio.se, men hĂ€r ett utdrag ur diskussionen):Â
Jörgen Huitfeldt: Ni som följde medierna för omkring tvÄ veckor sedan, ni kommer sÀkert ihÄg medborgarjournalisten Tim Pool. Han fick ju stor uppmÀrksamhet nÀr han mitt i debatten om Donald Trump och Sverigebilden damp ner hÀr för att undersöka vad som var sant och vad som var osant i allt som pÄstods dÄ.
Helena Groll: Mmm, ni kunde höra honom, bland annat hÀr i Studio Ett, och med tanke pÄ hans relativt korta tid i yrket och obefintliga erfarenhet av Sverige sÄ togs han ÀndÄ emot en vÀrldsauktoritet som skulle berÀtta för oss svenskar hur det stÄr till hÀr. [...]
[Enter Emanuel Karlsten, soch Joakim Lamotte]
Jörgen Huitfeldt: [âŠ] den hĂ€r uppmĂ€rksamheten som Tim Pool fick hĂ€r i Sverige, Ă€ven i detta program, kan ju framstĂ„ som lite absurd, vad beror den pĂ„, tror du?
Helena Groll: Varför var det sÄ mÄnga som stod i kö och ville intervjua honom?
Lamotte: Det fÄr du frÄga dina kollegor om, jag var inte sÄ intresserad av att intervjua honom. Samtidigt kan man vÀl sÀga, att pÄ de hÀr dagarna han var i Sverige sÄ har han vÀl spenderat mer tid i svenska förorter Àn vad svenska journalister har gjort under hela sina yrkesverksamma liv, sÄ pÄ nÄt sÀtt kan man vÀl ge honom det ÀndÄ. För Àr det nÄnting som svenska journalister sÄ Àr det ju att aktivt hÄlla sig borta frÄn förorten. Och man sitter ju hellre pÄ en redaktion och ringer lite samtal till polisens nyhetstjÀnst och sÄ skriver man ihop nÄt dÀr.
Jörgen Huitfeldt: Men samtidigt, den hÀr ankdammen som ju Sverige ÀndÄ Àr pÄ mÄnga sÀtt, som gör att vi har sÄ mycket förförstÄelse och vi Àr sÄ prÀglade av vad vi har för uppfattning frÄn början, finns det inte ett vÀrde i att nÄn kommer in helt nÄn annanstans ifrÄn och Àr inte en del av den dÀr dammen, och bara rapporterar vad han ser?
[Lamotte beskriver Tim Pool som âen av de mest nyanserade journalister jag trĂ€ffatâ]
Jörgen Huitfeldt: Sista frÄga till dig Joakim Lamotte, en del menar ju att nu har de hÀr tabuna som möjligen en del tyckte fanns förut brutits och det pratas öppet i Sverige, finns det nÄgra tabun kvar som Àr viktiga att bryta för att fÄ en öppen och fri debatt, som DU tycker?
Lamotte: Ja, du menar tabun att prata om invandring och att det finns problem med invandring, Àr det det du menar?
Jörgen Huitfeldt: De frĂ„gorna som Ă€r kĂ€nsliga, som invandring, feminism, HBTQ-frĂ„gor, som ofta ĂR de dĂ€r debattfrĂ„gorna som vĂ€cker mycket kĂ€nslor, ja.
Meta is such stuff as dreams are made on. HĂ€r gĂ„r Jörgen Huitfeldt till och med lĂ€ngre Ă€n han i Medierna anklagar kollegor för att göra: han intervjuar tvĂ„ journalister om varför sĂ„ mĂ„nga journalister intervjuar en annan journalist. Men han Ă€r samtidigt bara en kugge i en journalistisk maskin som drivs pĂ„ en melass av ackumulerade Ă„sikter. â[...] experter, bildning och vetenskap har det tufft i en vĂ€rld dĂ€r mĂ€nniskor har kommit att förvĂ€xla rĂ€tten att yttra sin Ă„sikt med idĂ©n om att slippa bli emotsagd eller motbevisad. Man byter ut sunt, kritiskt tĂ€nkande mot att istĂ€llet förkasta expertis och ifrĂ„gasĂ€tta allt, utan att basera sin kritik pĂ„ relevant kunskapâ, skriver @ceciliadjurberg i Medieormens referat av professor Tom Nichols bok The Death of Expertise - The Campaign Against Established Knowledge and Why it Matters.Â
Staffan Heimersson uttalar sig om #metoo i Opinion Lajv.Â
En Joakim Lamotte, en Ivar Arpi, en Anders Lindberg, en Alice Teodorescu, en Ann Heberlein, en Tim Pool och en Göran Greider, de Ă€r alla i olika hög grad varianter pĂ„ Jerzy Kosinskis trĂ€dgĂ„rdsmĂ€stare Chance i romanen Being there (Finnas till) frĂ„n 1973. Chance har bott i princip hela sitt liv i ett förmöget hem i Washington D.C, skött husets trĂ€dgĂ„rd och tittat pĂ„ teve, men i övrigt isolerad frĂ„n omvĂ€rlden. NĂ€r husets Ă€gare, âGubbenâ, dör lĂ€mnar Chance hemmet och blir efter en serie omstĂ€ndigheter upptagen i kretsen kring USA:s president, dĂ€r hans rĂ€ttframma insikter i trĂ€dgĂ„rdsodling misstas för finanspolitiska metaforer, och han hamnar i en stor TV-show i egenskap av presidentrĂ„dgivare:Â
Chance hörde programledaren sĂ€ga: âVi hĂ€r i studion kĂ€nner oss mycket hedrade över att ha er hĂ€r hos oss ikvĂ€ll, mr Chauncey Gardiner, och det gör ocksĂ„, det Ă€r jag övertygad om, de mer Ă€n fyrtio miljoner amerikanerr som tittar pĂ„ âI kvĂ€llâ varje kvĂ€ll. Vi Ă€r sĂ€rskilt tacksamma för att ni pĂ„ sĂ„ kort varsel kunde rycka in istĂ€llet för vicepresidenten [âŠ] Jag ska gĂ„r rakt pĂ„ sak, mr Gardiner. Ăr ni överens med presidenten i synen pĂ„ vĂ„r ekonomi?â
âVilken syn?â frĂ„gade Chance.
Programledaren log menande. [âŠ] âPresidenten  jĂ€mför vĂ„rt lands ekonomi med en trĂ€dgĂ„rd, och antydde att det efter en period av nedgĂ„ng fullt naturligt mĂ„ste följa en period av tillvĂ€xtâŠâ
âJag kĂ€nner mycket vĂ€l till trĂ€dgĂ„rdenâ, sade Chance bestĂ€mt. âJag har jobbat i den hela mitt liv. Det Ă€r en sund och frisk trĂ€dgĂ„rd. Dess trĂ€d Ă€r friska liksom dess buskar och blommor, sĂ„ lĂ€nge de klipps och vattnas vid rĂ€tt Ă„rstid. TrĂ€dgĂ„rden behöver mycket omsorg. Jag hĂ„ller med presidenten allting i den kommer att vĂ€xa till sig starkt i sinom tid. Och det finns fortfarande massor av plats för nya trĂ€d och nya blommor av alla slag.â
En del av publiken avbröt med applĂ„der och en del buade. NĂ€r Chance tittade pĂ„ TV-apparaten som stod till höger om honom sĂ„g han först sitt eget ansikte fylla skĂ€rmen. Sedan visades nĂ„gra ansikten ur publiken â de uppskattade tydligen vad han hade sagt, andra verkade uppretade. [âŠ]
âJa, mr Gardinerâ, sade programledaren, âdet dĂ€r var verkligen mycket vĂ€lformulerat, jag tror att det var en sporre för alla oss som inte gillar stĂ€ndiga klagovisor eller njuter av mörka framtidsvisioner! [âŠ] Ăr det alltsĂ„ er uppfattning att efterslĂ€pningen, nedgĂ„ngen pĂ„ aktiemarknaden, den ökande arbetslösheten⊠anser ni att allt det hĂ€r Ă€r en ny fas, en ny Ă„rstid sĂ„ att sĂ€ga, i en vĂ€xande trĂ€dgĂ„rdâŠ?â
âI en trĂ€dgĂ„rd vĂ€xer saker⊠men först mĂ„ste de vissna. TrĂ€d mĂ„ste tappa sina blad för att kunna lövas igen och vĂ€xa sig tjockare och högre och starkare. [âŠ] Men om man Ă€lskar sin trĂ€dgĂ„rd har man inget emot att arbeta i den, eller att vĂ€nta. Och dĂ„ kommer man med sĂ€kerhet att fĂ„ se den blomma upp nĂ€r den rĂ€tta Ă„rstiden kommer.â
Chances sista ord gick delvis förlorade i publikens upphetsade mummel. Bakom honom slog medlemmar ur bandet pĂ„ sina instrument. NĂ„gra ropade höga bravorop. [âŠ] NĂ€r ovĂ€sendet lade sig tog programledaren Chances hand och sade: âTack⊠tack, mr Gardiner. Det Ă€r en sĂ„n anda som er som det hĂ€r landet behöver sĂ„ mycket. LĂ„t oss hoppas att den kan hjĂ€lpa till att skynda pĂ„ vĂ„ren i vĂ„r ekonomi. Tack Ă€n en gĂ„ng, mr Chauncey Gardiner â finansman, presidentrĂ„dgivare och sann statsman!â
Programledaren följde Chance tillbaka till draperiet, dÀr producenten varligt tog hans hand.
âNi var storartad, sir, helt enkelt storartad!â utropade han. âJag har producerat den hĂ€r showen i nĂ€stan tre Ă„r och jag kan inte pĂ„minna mig nĂ„got liknande!â
/ @kallekarlsten och @provocerar
LĂ€s ocksĂ„/lyssna pĂ„:Â
Medieormen tipsar om The Death of Expertise - The Campaign Against Established Knowledge and Why it Matters av Tom Nichols Bakjour: Kontorstwittrarnas sammansvĂ€rjning! Bakjour: Ormgrop för nybörjare Emma Frans: De inkompetentas miss - tror sig vara kompetenta (SvD) Medierna i P1: Ă rssamtal 2017 - Terrorbevakning, #metoo och âfake newsâ
