Untitled

Utan dina andetag…

Fullt ös medvetslös! Varit på Gotland i 4 dagar förra veckan, skoj skoj. Firade mamma, hjälpte henne med lite tekniska prylar (japp, jag är hennes personliga IT tekniker 😅) och även festat med äldsta brorsan o hans polare. Det va en weeeeird kväll.

Kom hem på natten mellan söndag o måndag… Var tvungen o vända dygnet inför nattjobb. Låg och grubblade som vanligt…

Jag saknar honom… Det gör mer…

In the dark…

In the dark By Bring Me The Horizon

“So don’t swear to God, He never asked you It’s not his heart you drove a knife through It’s not his world you turned inside out Not his tears still rolling down Jesus Christ, you’re so damn cold Don’t you know you’ve lost control? Forget about the things you think I know No secrets, you can’t keep me (In the dark, in the dark) No secrets, you can’t keep me (In…

Over for real…

Dom som läste mitt blogginlägg från Oktober (det senaste innan detta alltså :P) vet att karlsatan gjorde bort sig då. Jag tänkte hela den helgen och på måndagen satte vi oss och pratade. Han sa en hel del som fick mig att tro att han faktiskt älskade mig och förstod att han gjort fel och inte skulle göra om det. Vi satte iallafall upp några punkter efter det för att jag skulle kunna förlåta honom…

Många vet att det hänt något senaste dagarna, men bara en del vet exakt vad. Dom som frågat har fått veta.

Men just nu behöver jag skriva ner lite för att själv verkligen förstå.

Lång historia kort. Häromnatten fick jag en sjukt märklig magkänsla av att något var FEL, att något doldes från mig. Och av erfarenhet så litar jag sjukt mycket på min magkänsla, it has yet to disappoint. Gick in på hans…

My mind is a prison…

Vet inte hur jag ska få ur mig det I textform som jag känt länge nu och som jag tänker på flera gånger varje vecka…

Jag funderar just nu på att försöka hitta en psykolog att prata med… För jag mår inte bra. Jag känner mig så otroligt ensam…

Sen i höstas/vintras så känner jag att jag verkligen inte tillför någonting längre… Den enda jag umgås med är C.

Det känns som att folk har tröttnat på mig… I…

Sen jag fyllde år har det snurrat runt så mycket tankar och funderingar i huvudet på mig… Jag har börjat tvivla på min existens rent krasst för att förkorta det rejält. Tillför jag någonting alls i människors liv längre? I samma veva som jag bara vill stänga ute hela omvärlden så saknar jag att vara social och göra saker. Saknar att folk hör av sig eller vill umgås med mig… Men samtidigt så slår…