För andra tisdagen i rad hamnade jag i konflikt med en ultrareligiös person. En konflikt som inte behövde uppstÄ om inte ultramÀnniskorna var sÄ jÀvla osÀkra i sin tro att de mÄste be om respekt.
Förra tisdagen bad en person att vi skulle vÄrda vÄrt sprÄk och visa denne respekt genom att inte anvÀnda svordomar. Idag satt en person, T, och mÀssade och hallelujade under NA-mötet* varvid jag pÄpekade efterÄt att det hör inte hemma pÄ möten. T började dÄ ifrÄgasÀtta huruvida jag hade makten att förbjuda det.
Kanske var jag lite för rak och pÄ nÀr jag sa till T att jag inte vill att denne ska sitta pÄ mötet och mÀssa men jag finner heller inte anledning att linda in det. Kanske för att jag har svÄrt att sÀga saker pÄ ett fint sÀtt. Det Àr alltid jag som ska anpassa mig efter hur det ska vara/hur man ska göra. Om man inte vet det frÄn början och fÄr kÀmpa sig till den kunskapen (hur saker fungerar socialt) tycker jag det Àr lite för mycket begÀrt att jag ska klara av det i alla lÀgen i och för sig.
NÄvÀl. Personen förra gÄngen sa jag pÄ ett juste sÀtt (enligt mig) att jag hoppas att denne kan respektera min icke-tro (ateism) likvÀl som denne krÀver respekt frÄn mig att jag inte ska fÄ anvÀnda mig av hela min sprÄkvokabulÀr. Jag tror att denne kanske tog illa upp och inte kommer pÄ fler möten dÀr jag gÄr. Visst kan jag vÀl försöka tÀnka pÄ hur jag uttrycker mig och i olika situationer gör jag ju det. Men mötena Àr en viktig del av mig, för mig, att jag mÄste fÄ uttrycka mig pÄ det sprÄk jag kan och behÀrskar. Ska jag behöva sitta och tÀnka att jag ska vÀga mina ord sÄ hÀmmar det mig. Jag behöver mötena för mitt tillfrisknande och det Àr fan sÄ mycket viktigare Àn denne personen kristenhet.
T satt under mötet suttit och mĂ€ssade, höll upp hĂ€nder i âprisningâ och uppmanade i sin delning mĂ€nniskor att lĂ€sa bibeln. Efter mötet satt jag inne lĂ€nge men nĂ€r jag kom ut sĂ„ stod flera och pratade, bland annat T. Jag anslöt mig till gruppen varvid T vĂ€nder sig mot mig och frĂ„gar om jag vet i vilken del av testamentet den och den gjorde det och det. Jag svarade att jag inte vet, att jag inte lĂ€ser bibeln och att T inte ska sitta och rĂ„da andra till att lĂ€sa bibeln. Sen att det olĂ€mpliga i att sitta och mĂ€ssa undre mötet.
Visst Ă€r NA ett andligt program. Det finns krafter som Ă€r starkare Ă€n vi sjĂ€lva som individer och dĂ€r kommer andligheten in. Jag behöver hopp och tro att det gĂ„r att leva utan att anvĂ€nda droger. Det hoppet och tron mĂ„ste jag hĂ€mta nĂ„nstans ifrĂ„n. Det Ă€r andligheten. Andlighet Ă€r att vara i kĂ€nslan. HĂ€r och nu. Alla kan vara drogfri i 24 timmar, Ă€ven jag. Varje dag tar jag ett beslut att idag ska jag vara drogfri. Idag KAN jag vara drogfri - om jag sĂ„ ska sitta och rĂ€kna ner tiden kan jag vara drogfri. Imorgon har jag inte en aning om vad som hĂ€nder. Kanske dör jag av ett inrasande tak. Kanske gĂ„r jorden under för att en intergalatisk motorvĂ€g ska byggas just hĂ€r. Jag vet inte. Ingen vet, men jag kan vara drogfri en dag i taget. För att klara av det behöver jag dels fĂ„ veta att det gĂ„r men Ă€ven att jag inte Ă€r ensam â det Ă€r andligheten i programmet.
Men visst kommer NA ur en religiös rörelse och framförallt ur en religiös kulturell kontext (amerikanare) men det innebĂ€r inte per definition att NA eller för den delen nĂ„gon 12 stegsrörelse Ă€r att betrakta som religiös eller kristen. Ja vi sĂ€ger gud pĂ„ mötena. Ja det stĂ„r gud i vĂ„ra steg och traditioner. För mig handlar det om en kulturell begreppsförklaring pĂ„ grund av ursprunget till NA. Det stĂ„r uttryckligen i vĂ„ra texter att det inte har nĂ„gon betydelse vilken tro eller avsaknad av tro medlemmarna har. Ăven svenskar har ju av tradition tillhört kristendomen och gör det vĂ€l fortfarande till stora delar. Se bara vilka ramaskrik det blir nĂ€r skolan följer skollagen och flyttar avslutningen frĂ„n kyrkans lokal.
Hade NA âuppfunnitsâ i mellan östern hade det kanske stĂ„tt Allah. Om frĂ„n Indien Vishnu. Eller kanske Ahura Mazda, Oden, Ra, Baal eller nĂ„got annat. Varför inte Buddha. Jag skiter faktiskt i vilket för det Ă€r innehĂ„llet i programmet som Ă€r viktigast och de yttre former som sprĂ„ket innebĂ€r Ă€r för mig endast av kulturell betydelse för att vi ska kĂ€nna igen oss.
T blev idag i alla fall ganska upprörd och gick pĂ„ mig flera gĂ„nger och frĂ„gade om jag hade makten. Jag stod pall ett tag men det finns en grĂ€ns Ă€ven för mitt tĂ„lamod. Jag gick dĂ€rifrĂ„n, hĂ€mtade min cykel för att Ă„ka dĂ€rifrĂ„n, men nĂ€r jag kom förbi igen sĂ„ hade T fortsatt tjafsa och dividera i gruppen. Jag rĂ„kade bli indragen igen troligtvis pĂ„ grund av nĂ„gon mening T gav uttryck för som jag inte bara kunde lĂ„ta passera obesvarad. Möjligen dumt dĂ„ de andra i gruppen hade situationen under kontroll. Jag sa (förmodligen pĂ„ ett ganska tyket sĂ€tt) âgud, bibel och annat helvete hör inte hemma pĂ„ NAâ.
Efter att T gett sig av fick jag bannor för att jag sagt sĂ„: âDet var vĂ€l onödigt, du vet ju att T Ă€r sĂ„nâ.
Men varför ska jag som icke-troende/ateist alltid vara den som ska visa ultrakristna respekt och hĂ€nsyn? Varför ska alltid jag vara den som rĂ€ttar mig efter deras önskemĂ„l och krav? Varför fĂ„r inte jag prata med de ord jag föredrar och behĂ€rskar? Varför Ă€r det sĂ„ sjĂ€lvklart den respekten ska vara enkelsidig? Vill jag ha frĂ€lsning eller gud gĂ„r jag till kyrkan eller uppsöker nĂ„gon religiös person i den avsikten. Jag gĂ„r pĂ„ NA för att tillfriskna frĂ„n mitt beroende. FrĂ„n min besatthet och destruktivitet som mitt beroende utgör. Jag mĂ„ vara drogfri men jag Ă€r inte tillnĂ€rmelsevis âfriskâ. Ramlar jag riskerar jag döden och för att undvika att ramla gĂ„r jag pĂ„ möten och jobbar i de tolv stegen. Vill ultrafolket ha halleluja och prisa herren sĂ„ fĂ„r det göra det i sin lokal, i kyrkan. Jag kan gĂ„ till kyrkan och delta men pĂ„ âminaâ NA-möten Ă€r det tillfrisknandet och andligheten som Ă€r, och ska vara, centrum.
titsay
stormborns
kaledo-art
gummygunk
blakekathryn
jacobvanloon
snowghoul
janainaart
origamiaround
baratheonpilled