#upprop

Flamman ljuger om Lorena Delgado Varas och påstår att hon menar att Vänsterpartiet inte är ett parti som det i nuläget inte är värt att rösta på. Det är klarlagt att en talesperson för Folkets Röst har sagt att Vänsterpartiet inte uppfyller kraven. Men Delgado Varas har som jag förstått det aldrig företrätt den åsikten. Men i det upprop som Lorena Delgado skrivit under finns inga sådan…

Jag borde ha skrivit om det här för länge sedan, men jag har varit upptagen med livet på ett spelföretag. Det är dags att göra uppror och dags för ett upprop även inom spelbranschen. Vi spelar inte med Som en del av rörelsen #metoo bryter vi tystnaden. I chattrummen, på kontoret, i kommentarsfältet, på sociala medier och på e-sportarenan blir vi ifrågasatta, förminskade och trakasserade. Online…

2440 socialarbetare kräver en arbetsmiljö utan sexism, sexuella trakasserier, kränkningar och övergrepp. Vi har fått nog, det måste ske en förändring!

Vi socialarbetare är en avgörande byggsten i vårt svenska välfärdssamhälle, många av oss arbetar inom skattefinansierad verksamhet och är beroende av medborgarnas förtroende. Vi stöttar, vägleder, lyssnar och hjälper de som behöver oss, de som är de mest utsatta i vårt samhälle. Men vad händer när vi är de som blir utsatta – av våra egna. Vem vänder vi oss till? Vem lyfter, stöttar och vägleder oss? I ropet av #metoo väljer även vi att bryta tystnaden. Socialt arbete är inte en skonad bransch utan en bransch som likt många andra präglas av en tystnadskultur kring sexuella trakasserier, övergrepp, övertramp och kränkningar. Fredagen den 17:e november startades Facebookgruppen #orosanmälan för socialarbetare som har erfarenhet av att läsas som kvinnor, oavsett egen könsidentitet. Hundratals medlemmar strömmade in. Hundratals blev till tusentals och efter en dryg vecka var vi 11.000. Detta visar att vår bransch inte är ett undantag. Över 278 vittnesmål har skickats in av över 199 olika socialarbetare och delats anonymt i gruppen. Flera personer har valt att dra tillbaka sina vittnesmål av rädsla för repressalier, och de är inte heller medräknade i våra siffror. Flertal personer har även hört av sig och meddelat att de har velat, men inte vågat dela med sig av sin berättelse på grund av samma rädsla. Vi anser det viktigt att lyfta, då det tydligt visar på den problematik vi vill belysa.

Vittnesmålen har skickats in av socialarbetare över hela fältet – från boendestödjare till enhetschefer, skolkuratorer, fältare och handläggare och även från högskolestudenter inom socialt arbete. De har skickats in från hela landet och av personer i alla åldrar. Erfarenheter och berättelser som vittnar om en utbredd normalisering av objektifiering, sexualisering, stereotypa könsroller, transfobi och homofobi. Erfarenheter och berättelser som vittnar om fysiska övergrepp och kränkningar samt grovt sexuellt våld. Många har skickat in fler än ett vittnesmål, vilket visar på att kränkningar och övergrepp inte är något isolerat problem utan att det finns en struktur som tillåter att vi utsätts vid upprepade tillfällen.

“Den manliga kollegan som högt kommenterade sina kvinnliga kollegors rumpor och frågade klienterna vad de tyckte om den kvinnliga boendepersonalens utseenden. Klienterna var barn och ungdomar.”

“På mitt första jobb som socialsekreterare med barn/ungdomar/familjer brukade den enda manliga kollegan på måndagsmorgnarna gå runt till ”utvalda” kollegor och fråga om de fått något ”skjut” i helgen?”  

Genom vittnesmålen kan vi se att trakasserier och kränkningar sker både på arbetet och på fritiden och att chefer systematiskt väljer att ignorera det som sker. Händer det utanför arbetstid sägs det inte vara arbetsplatsens problem och händer det på arbetstid ursäktas den manliga kollegan med att inte veta bättre. Dessa osynliggöranden är ett hån mot oss som utsätts och skapar en miljö där det är okej att kränka och trakassera sina kollegor. Det visar också på den extremt låga förväntan som finns på att manliga socialarbetare ska bete sig på ett respektfullt sätt. Samtidigt offras socialarbetare som läses som kvinnor till förmån för att få in fler män under parollen att det är en kvinnodominerad yrkeskår.

En stor mängd vittnesmål visar hur vanligt det är att den manlige chefen själv utsätter sina medarbetare. Just den person du ska kunna vända dig till för att få stöd och hjälp i svåra situationer på din arbetsplats är istället den som utsätter dig. Många av oss arbetar med en målgrupp som gör att vi är i stort behov av trygghet och stöd bland våra kollegor och chefer. När dessa då själva är en del av det strukturella förtryck där trakasserier, övergrepp och kränkningar är ett inslag, tas den tryggheten ifrån oss. Försök att söka stöd hos ledning och bland kollegor leder ofta till en ytterligare normalisering av det sexuella våld som dessa trakasserier, övergrepp och kränkningar vittnar om. Det blir även uppenbart att männen som utsätter skyddas av en tystnadskultur där kvinnor som män väljer att inte agera. Skulden landar hos den utsatta som ibland inte ser något annat val än att lämna sin arbetsplats.

“När manlig chef på socialtjänst med sin blick iakttar en (socialsekreterare) från topp till tå, vid upprepade tillfällen. Obehagligt. Olustigt. Kränkande.”

“Chefen som smsar mig och ”vill ha mig och ta mig hårt”. Vi har inte och har aldrig haft en relation.”