Jag har uppoffrat mig sÄ som man förvÀntar sig. Varit en helande hand utan en egen kropp. Jag förklarade mig beredd att sköta dina sÄr, du tjurskitiga vÀrld, pyssla om dig, sköta om dig, och nu Àntligen ser jag: Du Àr ett enda olÀkbart sÄr! Förbannat ocksÄ! Jag har gÄtt med pÄ att Àlska dig. [...] Men inser du egentligen hur besvÀrligt det Àr? [...] SÀg mig, du din svinstia frÄn en annan stjÀrna, hur kommer det sig att inte ocksÄ jag nÄgon gÄng fÄr kÀnna en smula lycka?
Kim de l'Horizon, Blodbok



















