#ullis

Jag åkte just på en blixtrunda till partille och köpte hålplattor till växthusbygget. Att sitta i bilen och vråla fram på gatorna när det är mörkt och höra på radion är en av mina favoritgrejer. Jag köpte två boxar vin också, och mycket godis till Ullis eftersom hon är förkyld just nu.

Imorgon kommer Sanne och vi ska bygga växthus tillsammans. Ergo hålplattor.

Ullis beskrev en samhällsteori häromdagen jag vill dela med mig av. Den ritar den politiska skalan som en cirkel istället för att vara linjär. Vanligtvis har vi vänsterpartiet längst till vänster på en linje och SD längst ut till höger, det är en ekonomisk-politisk karta från början. SD är längst ut till höger eftersom de har en konservativ/fascistisk syn på nationen, men deras syn på identitet och kultur som ju är superviktigt lämnas liksom utanför eftersom den här vänster-högerskalan inte har språk för att berätta om det.

På senare år har man börjat tala om en tvådimensionell politisk karta istället. En vertikal linje sträcker ut sig från mitten av den horisontella vänster-högerskalan. Det formar ett stort plustecken som man placerar ut partierna på. Den vertikala linjen visar partiernas position på GAL-TANskalan. GAL står för grön, alternativ, liberal. TAN står för tradition, auktoritär och nationalistisk och skalan i sig beskriver just synen på identitet och kultur. 

SD hamnar längst ned till höger: dvs höga värden i både “höger” och “TAN”. 

Miljöpartiet hamnar allra högst upp: dvs de bryr sig ju för fan bara om symbolpolitik, att man ska vara snäll.*

Alla andra partier måste förhålla sig till GAL-TANskalan mot sin vilja. De tycker egentligen bara om den ekonomiskpolitiska dimensionen men den diskursiva verkligheten tvingar dem att prata om livsstil.

Kom ihåg: Om GAL-TANskalan är politiskt laddad så är den också politiskt regressiv. Det är på grund av att personer har starka övertygelser som kan placeras på GAL-TANskalan som det tog sådan tid att legalisera homoäktenskap, att dela kyrkan från staten, att lämna assimilationspolitiken från 60-talet. Under 1900-talet lyckades vänstern och liberalismen ladda ur GAL-TANskalan mha sin diskurs om universella rätigheter. Om vi laddar skalan igen genom att formulera ett vänsterpolitiskt ideal att placera där, verklighetsgör vi också de reaktionära idealen.

Vidare till Ullis nya karta: Den politiska cirkeln.

Det här hörde jag att cirkeln betyder obs obs min tolkning.

Längst upp på cirkeln ligger det normativa gravitiationsfältet. Här samlas regeringsfähiga partier, de som accepterar det ekonomisk-politiska ramverket, de som i alla frågor förhåller sig till dagens situation i politiken och utgår därifrån. Allra närmast nordpolen sitter S och M. Någon grad däromkring placerar sig resten av riksdagspartierna, vänsterut och högerut enligt tradition.

SD sticker ut och ramlar ned närmare 90° åt höger, österut om man tänker sig en kompass liksom. Why? Deras språk om identitet och kultur är fortfarande diskursivt omöjligt att höra på. De talar om nationer, om hur samer inte är svenskar, att islam är ett hot mot Sverige. Ingen annan öht talar om det. De är inte intresserade. Det är inte så man pratar om identitet. De bryter mot normen.

Så vi har det normativa gravitationsfältet längst upp på cirkeln. Vänsterpolitik går ned västerut, vänsterut, på cirkeln och högerpolitik högerut. 

Längst ned möts cirkelns, politikens, extremer. Det är afa och nordfront. De förenas i att vara diskursivt omöjliga. Och de förenas i våldet, eftersom vilken väg väljer man om språket är omöjligt? Den politiska cirkeln ger oss också en metakommentar om dagens politiska diskurs: Det är exakt så här vi/Jan Björklund pratar om vänster- och högerextremister. Att det är samma skrot och korn. 

Men den politiska cirkeln vet bättre, den vet att det bara handlar om diskursiva möjligheter och diskursiva omöjligheter.

Ibland får jag en stickande känsla vid ögonen, kan inte möta blickar och huden blir som glas. Snart går jag sönder tänker jag då. Till omgivningen säger jag att jag är lite tunn just nu, jag är fragil och ska vila lite. Tror det är fatalt.

Jag måste ställa saker i Ivar, vår IKEA-hylla. Eller vilken hylla som helst för den delen. Ikväll plockade jag ut en mängd saker ur min valrosshylla. Jag motade det svaga iväg med hjälp av nostalgi, låg röst och ordning. Jag öppnade ögonen såhär:

Ett stabilt autosvar på svårigheter måste vara: Starta om.

It’s my bff’s birthday

she’s a big vampire nerd and I get to be really sappy about her once a year because we’re not good with feelings