Jag har aldrig riktigt varit den. Vi var unga och konstiga kompisar; nĂ„got slags gemensamt beroende. Sedan förlovade vi oss och blev...fĂ€stmö och fĂ€stman; nĂ„got vi aldrig kallade oss. Vi valde mest varandra.Â
Men ibland nĂ€r man ska förklara vad vi Ă€r idag sĂ„ blir det sĂ„dĂ€r...sambo? PojkvĂ€n? Livskamrat? Hur definierar man oss?Â
För sambo lĂ„ter lite som vi mest bor ihop, pojkvĂ€n lĂ„ter som vi trĂ€ffades för 5 mĂ„nader sen och livskamrat kĂ€nns som att jag mĂ„ste lĂ€gga till att han Ă€r man.Â
MĂ„ste man definiera? Jag har inte tyckt det men jag tror det finns fördelar i det. För det ger ju samtidigt tydlighet och en viss förvĂ€ntan? Om vi Ă€r konstiga kompisar sĂ„ kanske det inte Ă€r nog att bygga ett helt liv pĂ„, medan en fĂ€stman Ă€r. Livskamrat Ă€r ett fint ord men det kĂ€nns som det inte innefattar intimitet riktigt. Det Ă€r en superdupervĂ€n som alltid Ă€r dĂ€r. PojkvĂ€n kĂ€nns galet futtigt. Ja kanske de första mĂ„naderna nĂ€r jag var 18.Â
Man vĂ€ljer ju jobb pga av vad det innebĂ€r och dĂ„ definierar man ju vad det Ă€r man ska göra. Det Ă€r liksom inte nÀÀÀe jag vet inte, men kom hit och gör nĂ„t. Det Ă€r iofs en organisk och fin variant. Men i lĂ€ngden tror jag vi behöver definition för att vi behöver en riktning. Om man vill sortera papper pĂ„ sitt jobb och tycker det Ă€r det bĂ€sta sĂ„ kommer man ju vilja göra mer av det. DĂ„ kommer alla andra 77 grejer mest vara sĂ„nt man gör utan direkt njutning eller utveckling.Â
Jag börjar förstĂ„ vad de dĂ€r serierna jag kollade pĂ„ in my 20s yrade om. Hur mĂ„nga tjejer ville veta den klassiska vad Ă€r vi och var Ă€r detta pĂ„ vĂ€g? Man mĂ„ste ju veta om det Ă€r ett efterĂ€ttskalas eller om det faktiskt innebĂ€r middag och frukost ocksĂ„.Â
MĂ„nga tankar har börjar snurra igen och det Ă€r lite ohooookej then..! pĂ„ hur mycket som fanns i den kĂ€llaren. Men ja...om man vill ha ett liv som man faktiskt ville leva det och inte anpassat efter ens svagheter och nĂ€r man mĂ„r som sĂ€mst mĂ„ste ju grĂ€vmaskinen Ă„ka fram igen. Jag vill inte lĂ€ngre godkĂ€nna att sĂ„ som jag vill leva Ă€r nĂ„n slags fantasi. Vad blev jag dĂ„ liksom? SĂ„ jag mĂ„ste. Som i MĂ
STE. Priset Ă€r för högt att inte. Det ruinerar mig.Â
SĂ„ dĂ„ fĂ„r det skava lite igen, det fĂ„r börja göra ont och relationer fĂ„r kĂ€nnas lite sĂ„dĂ€r mer pĂ„ hĂ„ll igen. Jag vet ingen annan vĂ€g. För kan inte fortsĂ€tta med denna nĂ€stan ingen. Â
Vad hĂ€nder nĂ€r jag börjar definiera mig? NĂ€r jag börjar inse och vĂ€lja det som jag vill av livet? För om jag inte Ă€r definierad sĂ„ har jag ju inte heller nĂ„n riktning. DĂ„ kan jag ju sitta som en potatis och Ă€ta tĂ„rta för det kanske Ă€r jag. Vissa definitioner har definitivt börjat göras och bankats ner i marken men jag behöver fler och mer tydlighet. VĂLJA. Ahaaaahahaaa...! Det Ă€r jag kĂ€nd för. Den bollen rullar ocksĂ„ lite.Â
Med definitioner kommer ju som sagt riktning och det leder till rĂ€tt och fel. Om jag vill ha ABC och det som serveras Ă€r MCD sĂ„ Ă€r det ju fel. Om jag vill bo vid havet och hamnar ute i öknen sĂ„ Ă€r det ju fel. För hur mĂ„nga definitioner lever vi efter som Ă€r baserade pĂ„ hans? Han menar ju att vi bĂ„da har det. Det har vi sĂ€kert men jag vet ju vem jag har och göra med. Han Ă€r dominant och han vill ha det pĂ„ det sĂ€ttet han vill. Nu kallar ju han mig dominant tillbaka, vilket jag förmodligen Ă€r. Men det Ă€r lite fight for my right to party.Â
Ja...nu blev mitt huvud inte direkt mer klart. Men det jag landar i gĂ„ng pĂ„ gĂ„ng Ă€r liksom det jag kan styra över och det Ă€r hur jag behandlar mig. Vad jag vĂ€ljer och vad jag gör. Lite som att ta nĂ„gra djupa andetag och lĂ€gga blicken mot horisonten och styra dit.Â