#spinnfiske

Abborrfiske, havsöringsfiske, mete, flugfiske och trolling. Jag älskar de flesta former av fiske (frånsett nätfiske i känsliga miljöer, bulefiske, trålning och fiske efter onaturligt utsatt och farligt konkurrenskraftiga fiskarter) men det är fortfarande gäddfisket som är min största passion.

Gäddfisket är nästan lika vilt som fiskarten själv, med alligatorlika ythugg i grunda vikar och brutala rusningar. Det är inte svår att fascineras av detta respektingivande rovdjur, som får vassryggarna att svaja då de grövre exemplaren rör över territoriet uti det. Det händer att man ser hur hela stim med bytesdjur, som mört, tvingas upp över ytan i sin desperata flykt från denna hänsynslösa jägare. En gång bevittnade jag till och med hur en mindre anka föll offer för en större, hungrig gädda. Vidare har jag flera gånger sett gäddor som fångat andra fiskar, med 2/3 av deras egen storlek. Den vilda, brutala och glupska gäddan ger mig inte sällan en lätt känsla av rädsla, men likväl också stor respekt. Den är vild och oförändrad, och dominerar fortfarande de flesta av våra vatten på grund av sin nästan felfria konstruktion. Mängder av myter och legender finns om gäddan, och har säkert funnits lika långt tillbaka som vår egen historia. Det vilda, otämjbara med gäddan inspirerar mig och fascinerar mig likt naturen själv. Den är inte inplanterad och modifierad, och att lura de stora kräver mycket mer av fiskaren än bara tur.

Inte sällan kan det löna sig att söka sig till igenväxta vatten som inte ser ut att ha potential för stor fisk. Jag har skådat gäddor i vägdiken, i nyanlagda smådammar och även i ankdammar. De finns nästan i varje vattensystem, och både stora som små vatten kan rymma skapliga gäddor. Man man måste dock förbereda förbereda sig väl och ha den rätta utrustningen för att nå fram till fisken.

Här i Halland har jag dålig erfarenhet av vilka vatten som fungerar, samt metoder för dessa. Jag letar nu efter ett eget smultronställe att ägna timmar vid på fiskepass efter gädda, och i onsdags i förra veckan verkade det som att jag hittade just vad jag sökt, i ett närliggande vatten. Jag möttes av täta vassar och oavverkad vildskog, vilken nästan krävde en machete för att jag skulle komma fram. Jag hade mitt Max4 camoställ på mig och smög fram efter bästa förmåga. Vidare försökte jag att undvika att skapa starka siluetter mot vattnet, och efter en 15 minuters fiske visade det sig att mina hypoteser om platsen stämde.

Min 4play 13 cm liplure Lemonback hade redan på tredje kastet lockat en grövre gädda, och frånsett min blanklax på 9 kg kom fighten att bli den mäktigaste jag upplevt sedan jag krokat min första storgädda. Rusningarna var brutala, och de verkade inte att ta slut. Jag stod själv en bra bit uti skogen och stördes inte av några oljud från civilisationen. Det var en trollsk känsla att stå där själv, i ett tillsynes ostört vatten med en riktigt stor och välkonditionerad gädda på kroken. Jag försökte hålla mig lugn och samlad, för jag minndes så väl känslan av att förlora duellen på grund av stress och ovetskap. Jag hbehöll fokus och styrde fisken från bråten och hinder, justerade bromsen och försökte hålla lagom press på krokarna.

Hur skulle jag kunna landa den själv utan håv? Jag har flera gånger tidigare landat större gäddor med händerna, med det s.k gälgreppet, men då har jag haft någon som hållit i spöet, eller så har fisken varit mindre och jag därför lyckats. Jag ringde min flickvän Wilma. Hon befanna sig vid tiden cirka en kilometer bort på en hästrygg i ett ridhus, och vid de första två samtalen svarade hon därför inte. Panik. Jag ringde då hem till hennes far Åke, vilken befann sig runt en halv mil ifrån, och bönade och bad för att han skulle komma till min assistans. Efter en ytterligare cirka fem minuters väntan med fisken på kroken ringde jag Wilma igen, och denna gången svarade hon. Tio minuter senare var hon med mig (detta skall hon ha stor cred för!) och efter några galna rusningar lyckades jag sätta näven på rätt ställe vid gälen, och varsamt lyfta upp gäddan.