Bushprowler

Andra fiskepasset på Halasjön, södnagen den 2 September. Ja, än har vi inte riktigt funnit den väg till framgång vi båda söker. Men vi har inte givit upp än!  Halasjön verkar onekligen svårfiskad, men vi ska fortsätta nöta och försöka knäcka koden. Efter ett riktigt trögt fiskepass, med bara två landade gäddor, tacklade jag om ett spö till klassiskt flötmete med majs.  Vi hittade mörten i en vik med lä, och lyckan var stor! Den där barnsliga lyckan när flötet dämper ner under ytan, och man gång på gång lyckas kroka de små rackarna. Kul, och praktiskt. Nu har vi lite bete till det kommande gäddmetet.

Kommande helg, 14-16 september, packar jag och Wilma bilen för att styra nordväst mot den halländska sjön Unnen. Vi ska möta upp med mina nygifta föräldrar, umgås, fiska och ha en riktigt trevlig och efterlängtad helg ihop! Unnen verkar riktigt trevlig, med bland annat grov gädda, abborre, gös och lake. Lake är en fisk jag än ej fångat, och det vore riktigt kul. Vidare skall vi försöka oss på gösen i gryning och skymning. Kanske aningen övermodigt av mig att anta att vi orkar med de båda, men i nuläget är det i alla fall min ambition!

Visst, jag vet vad ni tänker, och det ligger nog något i det. Min flickvän Wilma får numera mer fisk av mig, och bilderna här domineras av bilder på henne?

Hon är sannerligen vass, engagerad och entusiastisk, och det verkar löna sig. Idag hämtade vi ut en order vi beställt, ehuru Wilma nu har en egen tackelbox från Plano, i vackraste rosa/lila färg! Vidare köpte hon några heta beten, en ledad Hi-lo  i färgerna röd/vit (the classic), och några andra. Två av tre utvalda beten gav utdelning tidigt, under första turen!

Jag gick ut lite lättare och köpte två beten, ett litet Salmo slider 7 cm gäddfärgat, och en Rapala Crankin rap. Bägge fantastiskt fina, och jag ser fram emot att snarast nöta några pass med dem!

I alla fall, sedan min sista uppdatering har vi hunnit fiska ett kvällspass i Stasjön, Harasjömåla. Jag och hundarna hade en båt, Wilma och sin stockholmska vän Elin, en annan. Tråkigt nog blankade vi, helt utan någon som helst action. Jag kan faktiskt inte se någon förklaring på varför vi misslyckades så fatalt, fiskarna fanns och vi såg dem vaka vid några tillfällen. Vi provade alla betestyper, djup och färger vi hade, men vi fick erkänna oss besegrade denna gången. Inte ens mina fiskekamrater Morris och Malte var särskilt underhållande denna turen, då de helst ville att alla satt i samma båt, och således var ganska kinkiga.. Halasjön

Vi (jag) letar ständigt efter succéfiskevatten i närhet till Ronneby. Vi har hittat några trevliga sjöar hittils, vilket jag nämnt tidigare, men inget riktigt hett gädd/abborrevatten. Idag kom vi överens om att prova Halasjön, som ligger några mil norr om Bräkne-Hoby. Vi visste inte mycket mer om vattnet än vad som sades på hemsidan, dvs mycket lite. Hur som tyckte vi att det verkade vackert, och sjön verkade inte ha drabbats av några katastrofer de senaste åren, vilket kändes lovande.

Väl där möttes vi av hjälpsamma kortsäljare, som vänligt följde med och visade oss vägen till vattnet, och båtplatsen. Några minuter senare satt vi i båten. Klockan var cirka 17:30 när började fiska, och snart fick Wilma en vacker lillgädda på en bit under kilot. Den togs på hennes nyinköpta ledade Hi-lo, i färgerna rödvit. Fin kondis, vackra färger, och en ganska ettrig fighter för sin vikt var det! Efter någon timme tog hon nästa fisk, en snäppet större gädda på ett, enligt mig, sannerligen udda betesval. Sist ut var det tid för mig att visa vart skåpet skulle stå! Jag tacklade upp en ganska stor, ledad wobbler, i en naturlig gäddfärg, och kastade mot närmsta vassrygg, smack, och jag hade krokat en abborre! Dessvärre var betet större än fisken, men jag slapp i alla fall skammen det innebär att blanka!

Summering: Halasjön och dess omgivning var riktigt vacker. Den verkade ha utstått ett lågt fisketryck, och såg ut att ha potential för grov gädda (YAY!). Båt och fiskekort till överkomliga priser, och det tog inte alltför lång tid att åka dit. Hit lär vi komma fler gånger, och nästa gång skall vi vara ute i bättre tid. Idag hann vi knappt börja fiska förrän mörkret började att falla..

Och Blekinge är fantastiskt, varför reagerar folk som om vi skulle flytta till Uzbekistan, när de hör att det var hit vi skulle flytta!!

Sommaren innebär ett ganska tråkigt och ogivande insjö/åfiske efter de arter som tilltalar mig. Således lägger jag ofta fisket på is under sommaren, såvida det inte gäller fiske efter abborre, torsk, makrill, näbbgädda och skädda då förstås. Det är med stort nöje jag ser bladen börjar skifta i färg, och anta sin nya höstskepnad. Mitt favoritfiske, skärgårdsfisket efter gädda börjar närma sig, Put and take-fisket efter regnbåge börjar komma igång, och havsöringen har redan börjat stiga i våra vattensystem. Sorligt nog kunde vi för några veckor sedan, på en mycket begränsad sträcka á 500 meter, här i Ronnebyån skåda cirka trettio stycken nystigna, och storvuxna havsöringar ligga döda. Flera teser har presenterats, men att det är mänsklig påverkan råder det inga tvivel om. Lagrade miljögifter som förtärs först vid stigningen kan vara en anledning, syrebrist på grund utav det utsläpp som Cascade Djupafors orsakat i år presenteras som den mest rimliga anledningen av media. Se en artikel om fiskdöden samt kommentarer här.

Hur som haver ser jag med spänning på den kommande höstens fiske, har stora förväntningar på fisket runt min nya hemort Ronneby, och det fantastiska fiskelänet -Blekinge. Förresten hittade jag sidan Pikestrikesweden.com, vilka hyr ut fina båtar i skärgården runt karlskrona. Jag ser verkligen fram emot att komma ut och testa dem! Slutligen, min galet duktiga sportfiskare till flickvän Wilma, lyckades fånga en riktigt fin abborre i den lilla regnbågssjön Galtsjön, utanför Ronneby. Fisken vägdes in på en godkänd industrivåg på OK/Q8 till 1300 gram! Därmed slog hon, med sitt livs första abborre, mitt eget PB med cirka 350 gram. Gratulerar, väl förtjänat! Vi var också en sväng förbi Harasjömåla för att en dag fiska regnbåge, men även gädda i deras naturvatten. Vi blankade på regnbågen då dessa nymfade på mycket små beten, men hade lite mer tur på gäddan då Wilma lyckades lura två fiskar, på en maxvikt av cirka 2,5 kilo, till hugg. Hon är grym. Vi väntar nu otålmodigt på att vattnet i regnbågssjöarna ska bli svalare, och höstfisket sätta igång! Avslutningsvis har vi fiskat i ett annat regnbågsvatten kallat Skärsjön, en mycket vacker sjö! Under våra pass har vi skådat mängder med regnbåge på cirka 0,5 - 1,5 kilo som har vakat och nympfat. Inga av dessa har dock lockats av våra beten, och jag skyller på årstiden och det varma vattnet, samt att vi ej fiskat med torrfluga.. Ikväll ska vi prova lyckan i den natursköna ån Lyckebyån, som går just vid Karlskrona. Det skall bland annat finnas arter som Havsöring, regnbåge, sik, abborre och gädda här, och det skall bli riktigt kul att pröva lyckan på ett nytt ställe!

Det var en lång uppdatering detta, men det krävdes eftersom jag varit lat och inte gjort det på ett tag.

För övrigt vill jag önska er en trevlig höst, och ett fint skitfiske!

Sommar, och fisket ligger tyvärr lite på is. Det är också därför uppdateringarna trillar in så sakta som de gör.. I alla fall, en liten notis har jag trots allt att dela med mig av!

Från den 16, till den 23 juni var jag ihop med min flickvän, och hennes familj i den franska kuststaden Saint Cyprien. Staden ligger på sydligaste kusten, och regionen verkar vilja tillhöra det spanska området, Katalonien. Hur som helst, här hade vi en underbar semester, då vi bodde i en gammal fiskarbostad med femtio meter till havet.

Jag och Wilma snorklade i en mycket artrik miljö. Bland annat såg vi mängder  av tjockläppade multar i olika storlekar, kirurgfisk-liknande fiskar och flera större fiskar som såg mest ut som travellys. De sistnämnda var i storlekar på ca 1 - 2,5 kilo, och det hela var en upplevelse för sig!

Även hamnen i St. Cyprien myllrade av fisk. Jag vet inte om vi lyckades besöka platsen just vid multarnas lek, eller om det är normalt att en 500-meters sträcka i hamnområdet verkligen kokade av multar i stora stim? Även här stora fiskar, från cirka 5 hekto till 2,5 kilo. Således kom vi att börja googla på fiskeutrustning till salu, och närmsta butik vi hittade låg i den vackra grannstaden Argelés. Vi köpte där två ganska plastiga teleskopspön, med haspelrullar utan kullager som dessutom hade en helt hopplös, redan påspolad nylonlina. Vidare köpte vi flöten, lämpliga sänken samt, till Wilmas förskräckelse, amerikanska sandmaskar..

Trots att vi hade två dygn på oss att fiska från det att vi köpte seten, tills att vi skulle fara hem, hamnade fisket helt i skymundan för bad, mat och dryck. Vi gjorde ett halvdant försök, då det blåste cirka 20- sekundmeter i hamnen. Multarna var då dessutom frånvarande, och vi gav snart upp.

Dagen efter skulle vi åter försöka lura multarna. Med oss hade vi några torra baguettebitar, masken samt naturliga beten vi plockade på plats. Dessa var musslor och snäckor som vi krossade. Vi visste att multarna inte sällan hugger på bröd, varför vi också använde det som bete vid merparten av tiden vid hamnen. När vi mäskade med brödet åt hela stimmet med stor aptit och liten försiktighet, men så fort det gällde brödet på våra krokar var historien helt omvänd. Som bäst naffsade de lite och tog en försiktig smakbit, för att sedan lämna krok och bete, och dra vidare. Jag förstår nu verkligen prestigen med att locka en multe till hugg, och sedan drilla dem. De är extremt kloka och försiktiga, och fisket kräver ett enormt tålamod! Jag hade några vid kroken, men samtliga övergav efter några sekunder tanken på att hugga.

Vår fångst under resan?

Vars en sandkrabba, och Wilma fick en vacker revfisk på några hekton.. Jag är i alla fall beslutsam, jag tänker ta min revansch på multarna här på hemmaplan, och då som vanligt mer förberedd och mentalt inställd !

I övrigt hade vi en underbar resa, med mycket god mat, grymt väder och tiotals liter öl och vin på samvetet!

Då var jag här igen, åter vid de vatten, som en gång i tiden gav upphov till mitt intresse för sportfisket. Åter igen vid den plats, som genom mitt liv skänkt mig många fina minnen, sedan jag vid 4- års ålder började komma hit för att spendera högkvalitativ tid, ihop med nära och kära –vänner och familj. Detta vid idylliska omgivningar och trevliga sjöar, med mysiga vindskydd och trevliga grillplatser. Omgivningarna här, och då fram för allt de täta, trollska skogarna, samt de svarta mystiska gölarna, kom sedermera att ge upphov till en, för mig, mycket speciell relation till John Bausers målningar. Här är det nog tavlan med prinsessan Tuvstarr vid den svarta dammen som bäst återspeglar, och associerar till mystiken och känslan jag känner för området runt Harasjömåla, och som får mig att återkomma hit, år efter år. Men i år blev det annorlunda, för först nu fick jag möjlighet dela upplevelsen med en för mig, mycket speciell. Min kärlek.

Vi packade väskorna och fyllde XC70'n vi fick låna av Wilmas familj, för att vid klockan 15 lämna Kungsbacka för Harasjömåla och Blekinge. Mina underbara föräldrar lånade oss deras mycket trevliga husvagn, och körde den till och med hela vägen till Harasjömåla åt oss, så att vi, som oerfarna släpdragare, slapp problemen med backning och parkering. Tusen tack för allt ni gjorde för oss, vi är så tacksamma, och ni så fina!

När vi kom fram hade både jag och Wilma ett stort fiskesug, vilket resulterade i att vi vid ankomsten köpte vars ett halvdagskort, och hyrde en roddbåt i Lilla Kroksjön. Regnbågslaxarna var på hugget, och Wilma krokade snart en vacker båge på 1.8 kilo. Min primära uppgift som Piscator 1, var att framför fisket ro båten, och glädjas över min venator 2och flickväns glädje över det lyckade och spännande fisket.

Det är upplyftande och inspirerande att få uppleva en nyvigd sportfiskares engagemang, utveckling och tankegångar kring fisket. Det tillför och inspirerar. Jag tycker själv att jag är ganska kreativ och experimenterande vad gäller beten, tekniker och att prova olika metoder, men när Wilma drog fram sina sockersöta mjukbeten i regnbågens alla färger (vilka vardera dessutom namngetts omsorgsfullt), och sedermera fick hugg och kontakt med hela fem olika fiskar på cirka två timmar, förstod jag att jag inte var det. Jag hade endast spinnare och mindre wobblers i min beteslåda för spinnfiske efter regnbåge, och inga av mina beten gav utdelning. De hade gjort det en gång i tiden, och någonstans där nöjde jag mig och slutade att prova. Jag hade heller aldrig övervägt att prova några av betena Wilma föll för, och använde under resan. Vidare kan min passion för regnbågsfisket också ifrågasättas, då Wilma flera timmar efter mig, hade bibehållen koncentration, fiskelust och ambitionen att stanna ända tills nattens mörker föll in. Hade jag inte varit en ödmjuk kille som glädjs och unnar min flickvän hela glädjen och framgången hennes fiske innebar, och istället såg det hela som en tävling, skulle jag känna mig utklassad, hånad och pinad!

Som summering kan jag berätta att vi hade en fantastisk helg tillsammans! På fredagskvällen flamstekte vi Wilmas fisk över öppen eld, med färsk vitlök, örter och havssalt. Till den åt vi rotfrukter, som grillades med smör och kryddor i foliepaket, och åts ihop med en hollandaisesås. Personligen avnjöt jag kanske lite för många öl, men då förvisso desto färre starköl! Wilma landade under helgen tre fina regnbågslaxar, med vikter från 0,8- till 1,8- kilos storlek och en gädda. Detta är hennes första fångster av respektive arter! Jag själv landade endast en mindre, men dock vacker gädda, och tappade tre fiskar av olika skäl, men är likväl helnöjd.

Wilma kan nu checka av tre arter från listan som fångade, dessa är: Simpa, regnbågslax och gädda!

Våra favoritsjöar under resan kom att bli

Wilmas: Lilla Kroksjön

Andreas: Stasjön

Gemensam tvåa: Mellanbäckasjön

och på tredjeplats: Ävegylet

På hemvägen besökte vi Ronneby för att gå på en lägenhetsvisning. Vi har en tid funderat på att flytta till Blekinge av flera skäl, och då mycket på grund av naturen och skärrgården här. Lägenheten var helt fantastisk, och hundra gånger bättre än vad vi vågat drömma om. Vi intresseanmälde kort efter visningen, och fick idag reda på att vi blev erbjudna lägenheten!! Således blir vi, i augusti, blekingebor, och efter det lär rapporterna trilla in på loggen mer frekvent, och då förhoppningsvis vara mera innehållsrika och spännande.

Avslutningsvis besökte vi den legendariska Mörrumsån på vägen hem, för en trevlig promenad med hundarna. Det är alltid lika mysigt att gå här, och tänka på hur sina föräldrar en gång för många år sedan fiskade passionerat här. Min underbara mor Ulla, har till och med fiskat på premiärdagen här två gånger, och min far har lyckats fånga havsöring på över åtta kilo i ån! Att gå vid Mörrumsån är inte bara vackert, men också spännande. Flera gånger har jag sett stora fiskar drillas och vägas in här, och minst lika kul är det att se tio kilos fisk som vakar. Just ett sådant vak fick vi också lyckligt bevittna denna gång.

Fotnoteringar

1: Läraren i Izaak Waltons The compleat angler

Far min, Göran Hejde, utvecklade tidigt i livet en passion för fisket. Ett intresse som skulle föras vidare till mig, och om intresse finns, kommer föras vidare till nästa generation Hejdes.

Far fastnade dock till skillnad från mig för flugfisket, och under det tidiga 60- talet var Göran en av Sveriges tidiga pionjärer inom just detta. Under den tiden fanns det mycket sparsamt med Put-and-take-vatten, och glädjen var, enligt Göran själv, total om en regnbåge på fem hekto i fin kondition högg på den självbundna flugan, och drillades på splitcanespöt från Hardy. Far läste flitigt klassiska fiskeböcker från England, om laxvatten som River Tweed och om Izaak Waltons svärmerier och tolkningar av fisket. Göran förde då också fiskeloggbok, var information om vattenföring, väderavvikelser, fungerande beten och fiskedjup och så vidare antecknades. Jag hade skattat den som ovärderlig om jag fått chansen att läsa den. Far och hans fiskevänner från Fiske & Fiskar i Malmö, gjorde under 60- talet en fiskeresa till norra Lappland, för torrflugefiske efter harr, röding och öring. De flög med ett pontonflygplan, och landade i den fria, oexploaterade vildmarken. Jag kan föreställa mig hur trevligt det måste ha varit, att på en sådan plats ihop med goda vänner, få ägna sig åt sin passion, i total frihet och harmoni. Jag har sett bilder, men att också läsa om fars upplevelser vore fantastiskt kul.

        Tyvärr har fiskeloggboken med tiden försvunnit i en storstädning eller dylikt, och det var detta som kom att ge mig inspirationen att själv börja skriva om mina upplevelser! För min egen skull, men också för anhörigas och vänner, om det finns intresse.

Far var en entusiast. I Hardyväskan var sorteringen och ordningen total, tafsar och tafsmaterial, spolar med olika linor och taperingar, flera askar med omsorgsfullt utvalda och bundna flugor, samt redskap och verktyg. Det hela gav det utdelning. Under min uppväxt imponerades jag ofta över hur väl min far lyckades med fisket, och då inte minst i Harasjömåla var vi ofta fiskade. En duktig flugfiskare som far, använder till skillnad från en sämre utövare likt mig själv, spöet som en förlängning av sin egen kropp. Det ser så lätt och naturligt ut, när linan harmoniskt med kroppens rörelser löper ut i en graciös båge, för att sedan helt utsträckt landa, precis var fiskaren tänkt sig. Konstigt nog verkar de också ha utvecklat ett eget sinne, då den långa löplinan på marken mer sällan fastnar i växter och dylikt i utkastet, till skillnad från mig som lyckas fastna i skogens alla ting. Pappas skicklighet och intresse fascinerade mig, det lade grunden till detaljmedventenheten, och hängiveneten jag numera idkar i mitt eget fiske, och det vill jag också tacka honom för.

                      Tyvärr har lite av pappas passion mattats av med tiden. Jag tror att det beror på hur han har följt utvecklingen. Tidigare kände han till varje spö i det bättre segmentet på marknaden, kände de aktuella trenderna och hur utvecklingen gick. När han pratade med personalen i fiskebutikerna var han en av dem, och pratade deras språk. Någonstans tror jag att han nöjde sig och stannade kvar var han var, vilket ledde till att han nu, många år senare, känner sig lite rostig och off vad gäller flugfisket. Fisket utvecklas, och kräver att fiskaren, för bästa utdelning, följer efter. Det kan också bero på att han började spela golf på nittiotalet, och var en hejare på detta..

Jag är väl medveten om att mitt bloggande kan bli aningen tjatigt vad gäller hur ofta ämnena 4Play och Max4 tas upp, varpå det krävs en förklaring. Det är inte som så att jag får betalt, eller sponsras av Savage-Gear Prologic, vilka tillverkar dessa produkter samt en stor del av utrustningen jag faktiskt använder. Det är bara som så att jag favoriserar dem och verkligen uppskattar mycket av produkterna just Savage-Gear tillverkar.

Tidigare jerkbaitfiskade jag mycket, inte minst i Blekinges skärrgård runt Järnavik, Bräkne-Hoby och Matvik. Jerkbaitfisket är också fantastiskt. Det påminner, enligt mig, på flera sätt om flugfisket. Detta då du själv ger betet gång och ofta ser det under hela inspinningen. Vidare har jerkfisket en extrem direktkontakt genom stum flätlina, hård tafs, och ett styvt spö. Finessen med jerkbaitfisket är att man med denna tekniken verkligen kan variera betets gång, och simulera avvikande och skadade bytesdjur på ett unikt vis. Jekrbaits, som Oddysey lures The Pig 6' suspending, är ett ypperligt exempel på ett bra och mångsidigt jerkbete, vilket kan fiskas på många olika vis, djup och hastigheter. Piggen har en helt oregelbunden gång, och knycker fram lite hit och dit, och upp och ner. Vidare kan man göra långa spinnstop, som så ofta lockar trögare och mer svårflirtade gäddor i kallare vatten.

Jerkbaitfisket blev väl kanske mest känt just på grund utav dessa finesser, där den tidigare relativt monotona gången hos beten som wobblers, nu kunde varieras och anpassas efter fisket. Det är lite därför jag funderar, och reagerar på varför jerkbaits med slider och glider-funktion (t. ex Buster Jerk, Deviator, Salmo Slider, Hellhound och Big Bandit)  blivit så omåttligt populära. Dessa beten, framför allt gliders, fiskar många gånger riktigt bra och är spektakulära att beskåda med deras långt utsvängande s-mönster. Men faktumet består, de fiskar regelbundet och relativt monotont. Det, i Sverige, mest sålda jerkbaitet Buster Jerk sjunker dessutom i sitt standardutförande som en sten, var spinnstop även blir omöjligt. Kanske är det filmen Gäddfeber, med Buster och Trumman som ligger bakom succén? Det var i alla fall den som lockade mig till jerkbaitfisket en gång i tiden.

Så till er som har lådan full med Buster Jerks, prova piggen i suspendingvarianten, helst då den äldre varianten som inte sjunker så fort som den senaste modellen. Med detta bete kan man enkelt, med små lätt och oregelbundna knyck fiska, och ofta fånga även de mer svårflirtade exemplaren! Den må vara förskräckligt ful, men lyckligtvis är det inte vi som skall nappa på den. Färger som regerar i Blekinge är bland annat Tånglake. Tailbeten säljer numera också riktigt bra, och fiskar därefter. Den stora jiggsvansen bakom betets hårda del verkar till synes oemotståndligt för stora gäddor. Ett element som återspeglas i de klassiska jiggarna och softbaits verkar återkomma och bli populärt igen.

Med detta sagt vill jag återgå till den inledande frasen, varför jag tjatar om 4Plays och Max4. Jo, helt enkelt eftersom att jag trots många lyckade pass med jerkbaitfiske, alltid haft bäst gäddfiske med 4Plays. De finns i varianter från 9,5 till 25 centimeter, i alla användbara utföranden vad gäller färger, djup och storlek, och är utan tvekan det mest realistiska betet i paritet med shad/jiggar, tailar och dawgs. Trots teknisk utveckling tror jag aldrig att ett bete mer bättre och mer realistisk gång än den mjuka 4Playn kommer att uppfinnas. Den är fulländad, perfekt och oemotståndlig. Jag sålde för ett tag sedan merparten av mina jerkbaits, och ersatte dem med tidigare nämnda sensation. Det enda negativa med de mjuka 4Playsen jag kan komma på är dels de facto att de slits vid fångst, samt att de luktar starkt av gummi. Mads Grosell, chef för utveckling på Savage-Gear, lägger dock en bit av en död betesfisk mellan lipskullen och betet för att förhindra detta och öka chanserna. Ett tips jag tror kan vara värt mödan alla gånger, och i alla fall jag kommer prova!

Max4-Camon då?

Jag medger att det känns både nördigt och ibland pinsamt att vandra omkring i full mundering, vars camouflage simulerar en vassrik kompost. Helst vill man kanske inte gå omkring i klädseln var det finns gott om folk som ej själva fiskar, och absolut inte på stan. Men i den täta vassen utmed ån, eller vid lekviken i sjön känns det däremot helt givet och naturligt. Vi människor avviker så så radikalt från det normala utséendet i naturomgivningarna, att det förmodligen kan vara en god idé att försöka kamouflera sig i den mån man kan. Det må låta överkurs och överpretentiöst, men jag är övertygad om att det kan spela en avgörande roll vad gäller att bryta sin egen ovälkomna siluett för att smälta in med omgivningarna och harmonisera med naturen, och därigen lura den listiga. Vidare känns det ju fantastiskt att komma närmre, och således optimera sig och sitt fiske. Det märks tydligt, inte minst på fågellivet omkring en, att man med max4-vasscamon verkar utgöra ett mindre hot, eller inte märks av alls då man håller en låg profil.

I övrigt ser jag fram emot nästa fiskepass och inväntar en riktigt trevlig order. Kommande helg åker jag och Wilma förmodligen till Harasjömåla för en trevlig weekend ihop. Då står givetvis regnbåge på menyn förutom Gäddan. Väl där hoppas jag att vi kan köra förbi en het vik i Blekinge Skärrgård, för några timmars gäddfiske från land. Nu skall jag bara lyckas övertala flickvännen! Vidare söker jag aktivt efter nya fiskevatten i trakterna omkring norra Halland. Det bästa vore om jag hittade en sjö med potential, som också har båtuthyrning!

Alla tips är varmt välkomna, skriv gärna till [email protected]   

St. Croix, flour-carbon och mjuka 4Plays? Underbart!

Fick hem ordern från sportfiskeprylar.se i slutet av förra veckan. Galet nöjd. Köpte så kallade lipskulls, storlek L, till de nya mjuka 4Playsen. Jag hade sedan tidigare en hög med mjuka 4Plays 19 cm, i olika färger, men jag kunde testa dem först idag. De simmar helt magiskt. Om möjligt simmar de lika realistiskt som den vackrast simmande fisken. I detta fallet stämmer reklamen helt, finns de fisk kan de inte motstå detta betet. Se gärna filmen >>här<< om ni vill se hur de ser ut i vattnet!

Min ambition nu är att rusta upp med de mjuka i fler färger och storlekar, för att sedan fiska dem ihop med lipskullen. Det var kul också att mitt St. Croix Premier-spö samt ambassadeur Record rcn 50 kastade galet bra med de mjuka 19 cm's betena! Denna combon är fantastiskt, och är den jag lär lägga mest tid vid.

Flour-Carbon-tafsarna jag köpte från Dogger.se? Magiskt bra. Jag ämnar köpa drygt fyra stycken till. Starka, följsamma och helt efter förhoppningarna. Prova dem om ni är trötta på att linda och limma på tafsarna ni tidigare gjort själva.

Så idag fick jag äran att i sällskap med min flickvän och meisterfisker-dawg Morris spendera tid vid smultronstället igen, med fullt fungerande (och grymt härlig) utrustning, med heta beten och tafsar. Fick jag fisk? Jag började ensam, Wilma hade ett ärende att uträtta. När jag kom hade solen precis börjat skymma, det var riktigt vackert och drygt en 10 grader varmt i luften. Det blåste knappt och det verkade sprudla av liv runt omkring mig, fåglar, fiskar som slog, och brölande vilt i snåren. Efter bara några kast hade jag en grövre gäddda som följde min gul-orangea 4Play. Den var med ända in till kanten, och gjorde där ett försiktikt hugg i svansen på betet. Hjärtat stannade för några sekunder, koncentrationen steg, fisken stod kvar cirka en halvmeter framför mig. Vid nästa invevning var den kvar, och visade sig på samma ställe som sist. Min nyfikna pudel blev dock intresserad, och hans siluett skrämde iväg fisken (!! ARGH !!).Gäddan var ganska lång men svår att uppskatta i vattnet, det var iaf minst en 5-6 kilos, och den hade varit kul att drilla. Sedan var det lugnt ett tag. Vi stod och provade olika beten och platser, och efter en tid bevittnade jag hur en vass till vänster av vår sida började röra på sig. Vi stod blixtstilla, häpna och intresserade av fenomenet.  Vassarna fortsatte att svaja, och detta bara en två till tre meter ifrån oss, ända in vid land. Jag sade, lätt upphetsat:

-snälla älskling, säg mig att du också ser det här! Fisken visade några stora fenor, lugnt och kraftfullt förlyttade den sig emot oss. Jag kunde inte hålla mig, jag ville försöka. Vid en cirka två meter ifrån oss kastade jag min mjuka 4Play drygt en halvmeter ifrån fisken. Jag försökte dämpa kollissionen och ljudet som uppstår i den mån det går, och spann sedan in betet så effektivt jag trodde var möjligt.

Inget.

Test av beten ihop med bäst sällskap!

Var ute vid smulltronstället igår en kort stund. Det regnade mycket, och mästerfiskarhunden Morris blev genomblöt och nedkyld fort, därför stannade jag och Wilma inte länge. Betena syntes sjukt bra i det lätt humusfärgade vattnet, och lowridersen är nu mina nya favoriter. Även handskarna var följsamma och varma!

Jag missade dock ett hugg på min 19 cm lowrider Pigment error, vilket var kul men lätt irriterande. Vad som dock är värre var att bygeln på min shimano haspel (technium 4000) gick sönder, och på förra passet igen bröts mitt gäddfiskespö utan någon uppenbar anledning. Så nu har jag ingen uppsättning alls att fiska med.. Jag behöver serva min ambassadeur, laga min shimano och skaffa ett nytt haspelspö. Vidare är jag sugen på att köpa en ny lågprofilare typ Shimano Curado eller nya Revo MGX. Lågsprofils-multirullarna ger en helt annan känskla och kontakt med fisk och bete än haspel. Dock kräver de mer omvårdnad och service..

Men att vara bitter leder sällan till något positivt!

Nästa gång beger jag mig ut för att fånga fisk, väl förberedd!

Vassarna väntar..

Jag har varit förkyld nu i några dagar, och därför stannat inomhus så mycket jag kunnat. Det bidrar dock till ett ökat fiskesug.

Jag fick hem min beställning från Dogger.se häromdagen. Fiskebutiken Dogger var för mig tidigare okänd. Jag kom förbi den av en slump då jag googlade efter Max-4 produkter. Därigenom hittade jag handskarna jag beställde i matchande camo, gjorda i neopren, med fingerspetsar som kan fällas tillbaka för ökad känsla. Det blev även en spole Power-Pro, dimension 0,30 färg mossgrön. Linan är tänkt som en reservlina att ha med i väskan som eventuell räddare i nöden..

Vidare köpte jag tre stycken 4Plays, alla i storleken 19 cm. Dessa såldes sjukt billigt för 79 kronor styck (ordinariepris ca 150 kr). Det blev två stycken djupgående så kallade lowriders. Jag har aldrig tidigare fiskat med dessa, men vid gårdagens korta prov fiskade de mycket effektivt och över mina förväntningar. Den sista 4Playn blev ett liplure, som med sin djupgång på cirka 0.5 till 2 meter fungerar till det mesta. Färgerna var Pigment error och  Hot copper.

Det kanske mest tillfredsställande med köpet, förutom snabb leverans och bra priser, var att Dogger också sålde färdigriggade flour-carbontafsar för gäddfiske. Det har varit mycket meck att tidigare rigga tafsarna själv, och då dessa såg riktigt fina ut, samt hade lagom längd och en brottgräns på hela 100 lbs, bestämde jag mig för att köpa fyra stycken. Det skall bli kul att prova dessa.

Flour-carbontafsar har många fördelar gentemot stål och titaniumtafsar. De är mer följsamma och hämnar inte gången på betet lika mycket. Vidare är de lättare vilket inte sänker dina svävande suspendingbeten, samt att de är närmast osynliga(!) i vattnet, och har ett mycket lägre pris än titanium!

Jag inväntar för tillfället  också en mindre order från Sportfiskeprylar.se (tidigare sodersportfiske.se) också. Härifrån beställde jag några 13 centimeters 4Play Lowriders samt några mjuka 4Plays för abborrefiske i Kungsbacka ån. Ser fram emot dagen då de anländer! Jag kan varmt rekommendera Dogger.se, de har bra sortiment på Savage-Gear Prologic, har bra priser, leveranstider samt service och kundkontakt.

Abborrfiske, havsöringsfiske, mete, flugfiske och trolling. Jag älskar de flesta former av fiske (frånsett nätfiske i känsliga miljöer, bulefiske, trålning och fiske efter onaturligt utsatt och farligt konkurrenskraftiga fiskarter) men det är fortfarande gäddfisket som är min största passion.

Gäddfisket är nästan lika vilt som fiskarten själv, med alligatorlika ythugg i grunda vikar och brutala rusningar. Det är inte svår att fascineras av detta respektingivande rovdjur, som får vassryggarna att svaja då de grövre exemplaren rör över territoriet uti det. Det händer att man ser hur hela stim med bytesdjur, som mört, tvingas upp över ytan i sin desperata flykt från denna hänsynslösa jägare. En gång bevittnade jag till och med hur en mindre anka föll offer för en större, hungrig gädda. Vidare har jag flera gånger sett gäddor som fångat andra fiskar, med 2/3 av deras egen storlek. Den vilda, brutala och glupska gäddan ger mig inte sällan en lätt känsla av rädsla, men likväl också stor respekt. Den är vild och oförändrad, och dominerar fortfarande de flesta av våra vatten på grund av sin nästan felfria konstruktion. Mängder av myter och legender finns om gäddan, och har säkert funnits lika långt tillbaka som vår egen historia. Det vilda, otämjbara med gäddan inspirerar mig och fascinerar mig likt naturen själv. Den är inte inplanterad och modifierad, och att lura de stora kräver mycket mer av fiskaren än bara tur.

Inte sällan kan det löna sig att söka sig till igenväxta vatten som inte ser ut att ha potential för stor fisk. Jag har skådat gäddor i vägdiken, i nyanlagda smådammar och även i ankdammar. De finns nästan i varje vattensystem, och både stora som små vatten kan rymma skapliga gäddor. Man man måste dock förbereda förbereda sig väl och ha den rätta utrustningen för att nå fram till fisken.

Här i Halland har jag dålig erfarenhet av vilka vatten som fungerar, samt metoder för dessa. Jag letar nu efter ett eget smultronställe att ägna timmar vid på fiskepass efter gädda, och i onsdags i förra veckan verkade det som att jag hittade just vad jag sökt, i ett närliggande vatten. Jag möttes av täta vassar och oavverkad vildskog, vilken nästan krävde en machete för att jag skulle komma fram. Jag hade mitt Max4 camoställ på mig och smög fram efter bästa förmåga. Vidare försökte jag att undvika att skapa starka siluetter mot vattnet, och efter en 15 minuters fiske visade det sig att mina hypoteser om platsen stämde.

Min 4play 13 cm liplure Lemonback hade redan på tredje kastet lockat en grövre gädda, och frånsett min blanklax på 9 kg kom fighten att bli den mäktigaste jag upplevt sedan jag krokat min första storgädda. Rusningarna var brutala, och de verkade inte att ta slut. Jag stod själv en bra bit uti skogen och stördes inte av några oljud från civilisationen. Det var en trollsk känsla att stå där själv, i ett tillsynes ostört vatten med en riktigt stor och välkonditionerad gädda på kroken. Jag försökte hålla mig lugn och samlad, för jag minndes så väl känslan av att förlora duellen på grund av stress och ovetskap. Jag hbehöll fokus och styrde fisken från bråten och hinder, justerade bromsen och försökte hålla lagom press på krokarna.

Hur skulle jag kunna landa den själv utan håv? Jag har flera gånger tidigare landat större gäddor med händerna, med det s.k gälgreppet, men då har jag haft någon som hållit i spöet, eller så har fisken varit mindre och jag därför lyckats. Jag ringde min flickvän Wilma. Hon befanna sig vid tiden cirka en kilometer bort på en hästrygg i ett ridhus, och vid de första två samtalen svarade hon därför inte. Panik. Jag ringde då hem till hennes far Åke, vilken befann sig runt en halv mil ifrån, och bönade och bad för att han skulle komma till min assistans. Efter en ytterligare cirka fem minuters väntan med fisken på kroken ringde jag Wilma igen, och denna gången svarade hon. Tio minuter senare var hon med mig (detta skall hon ha stor cred för!) och efter några galna rusningar lyckades jag sätta näven på rätt ställe vid gälen, och varsamt lyfta upp gäddan.

För precis en vecka sedan stod jag och min flickvän Wilma nere vid smarholmen (södra Onsalahalvön) för att fiska havsöring på premiären. Vi satte våra klockor på 5 den morgonen, och hade packat ner fika för ett helt kompani! Fikan bestod av en oerhört god äpplekaka, hemmagjorda piroger, mors delicious-tonfisksnittar, kaffe, öl -ölkorv och soppa.

                          Vi var ute vid havet redan klockan 5:30, termometern visade -5 C och vi var, som vi hoppades, helt ensamma då vi kom fram. Wilma ville experimentera med något nytt, och prövade därför en 4play liplure 9,5 centimeters wobbler, färg dirty silver. Själv körde jag med en svävande bombarda, en sufix 0,20 nylontafs och en räkimitation.

                                   Men Wilma gjorde rätt i att prova något nytt och annorlunda. På hennes andra eller tredje kast krokade hon en mindre havsöring i grymt fin kondition på drygt 5-7 hg. Tyvärr släppte den precis framför bryggan vi stod på, men det var ändå ett gott tecken på att det fanns fisk i viken. Några kast senare smällde det på min räkimitation, men vid mothugget brast tafsen och både fluga och fisk lämnade således mig smått bekymrad. Efter detta hade Wilma ytterligare två efterföljare ända in till land. 4Playn rockade. Ledsamt nog fick Wilma ett av flera megatrassel på sin spole, linan jag rekommenderade henne visade sig vara en flopp. Därför rök betet och fisket försämrades därefter radikalt. Jag själv började tröttna på allt strul som varit, vid cirka 10:30 började andra sportfiskarna att komma till platsen, och efter en tjugo minuter var vi nog en 12 personer på plats. Detta samt att fisket framåt middagen och efter soluppgången försämrats, gjorde att vi bestämde oss för att köra till en annan vik vid en annan plats. Jag tappade sammanlagt en fisk till vid det nya stället av samma anledning, och bestämde mig därefter för att aldrig mer fiska med bombarda ihop med den tunna sufixtafsen.