NĂ€r jag igĂ„r sĂ„g om Skapets fantastiska förestĂ€llning Din hand har gjort allt detta kom jag att tĂ€nka pĂ„ en detalj som gör valet av scenografi/rekvisita i förestĂ€llningen sĂ„ klockrent. Jag tĂ€nkte redan förra gĂ„ngen pĂ„ hur de fyra herrbetjĂ€nterna (se bild) utgör ett slags stĂ€llföretrĂ€dande mĂ€n, pĂ„ en scen som bara befolkas av XX-kroppar ("kvinnokroppar", dvs med kromosomuppsĂ€ttning XX). Men om man tĂ€nker pĂ„ herrbetjĂ€nterna som inlĂ„nade frĂ„n en frĂ€mmande sfĂ€r â vĂ€lbĂ€rgade mĂ€n i gĂ„ngna tider â sĂ„ uppstĂ„r en dubbel distansering. HerrbetjĂ€nten skulle agera som en stum stĂ€llföretrĂ€dare Ă„t den Herre som Ă€gde den. Den var alltsĂ„ redan ett slags kopia eller protes. Men pĂ„ Skapets scen finns inga sĂ„dana Herrar (förutom de manliga karaktĂ€rer som dĂ„ och dĂ„ skymtar förbi). HerrbetjĂ€nterna Ă€r imitationer av frĂ„nvarande Herrar. (NĂ€stan som ett slags Butlersk "kopia utan original".) I Skapets historieskrivning Ă€r Herrarnas artefakter mer intressanta och fruktbara att arbeta med Ă€n Herrarna sjĂ€lva.
FörestÀllningen spelas ikvÀll kl 19.00 pÄ Kulturhuset KÄken!
