"Every age gets the lunatics it deserves."

[...] romantiken är vad som kvarstår av själen när religionen har lämnat den.

Historikerna skiljer sig åt i sina uppfattningar om hur radikala och tillfredsställande upplysningens politiska program egentligen var. Vad som verkar klart är att dess verkliga radikalism låg i brytningen med den bibliska hinsidesförståelsen av människan, samhället och naturen […] I denna historieskrivning i upplysningsperspektiv ersattes den gudomliga referensramen med en mänsklig – precis som i hela synen på människan.

Vi är fortfarande barn av upplysningen.

Under sina sista decennier gick Voltaire med en aldrig sviktande, obeveklig vrede till storms mot all religion, som om Gud […] hade skadat honom personligen.

Upplysningsfilosoferna hävdade att de hade sprängt föråldrade religiösa ‘myter’ om människan […] och ersatt dessa med sant vetenskaplig kunskap, objektivt grundad på fakta. Många historiker [...] prisar dem för att de på detta sätt bröt med ett ‘mytopoetiskt’ tänkande och på sätt rörde sig från ‘myt till förnuft’ […] Men man fångar upplysningsfilosofernas verkliga insats bättre om man säger att de ersatte en kristen myt med en vetenskaplig myt – en mer passande myt för en teknologisk och industriell tidsålder. Det har sagts att dessa bägge slags myter har ett i grunden anmärkningsvärt likartat mönster. Såsom Carl Becker sammanfattade det […] överensstämmer föreställningen om ett naturtillstånd, såsom detta utvecklades i upplysningsfilosofernas spekulativa historieskrivning, häpnadsväckande väl med Edens lustgård och syndafallet såsom dessa beskrivs i den kristna trosläran. På samma sätt kan upplysningens föreställning om en ändlöst framtida utveckling ses som en sekularisering av läran om himlen. Tanken om den ädle vilden och om utvecklingen är långt ifrån några hårda ‘fakta’, utan snarare lika spekulativ, symbolisk och beroende av förutfattade meningar – ja, till och med av ren tro – som de kristna formuleringar som den avlöste […]

De nya samhällsvetenskaperna som utvecklades av upplysningsfilosoferna var mycket kritiska till de kristna föreställningarna om ett av Gud inrättat styrelseskick och till feodal hierarki och underordning. Men de erbjöd inte […] någon form av inträngande kritik av det kommersiella samhälle som förhärligade privat ägande och individuella intressen. På många sätt var den nya upplysningens lovsång till ‘framsteg’ blind inför den nya kommersiella och industriella ordningens skriande ojämlikheter och förtryck […]