#risker

Should help with paralysis, if that doesn't work try a full heal (also from pokemon)

Use these sparingly if you can, the berries could be use to make more BTW.

@foodielovethealicorn

Ouch!!!!

Risker. Ris ker. Ris sker.

Jag har ju tagit en del risker. Men jag har också fegat. Gått trygga vägar för att jag inte vågat möta delar av mig själv. Livrädd för att bli ensam då. Och blir man ensam så dör man. Då vill ingen ha mig. Om jag visar helheten. Det var nog så jag växte upp. Sidor var jättebra och andra upplevdes så negativa att jag ens hade Mage att ens...! Det är konstigt hur vissa sidor hyllas och andra inte ens pratas om. Man lär sig ju att det är fel! Oj, dedär måste vara illa. Men när det faktiskt inte ÄR det, då blir man ju lite messed up.

Nånstans så ... har jag nog behövt riskera allt. Riskera att inte få deras kärlek om jag skulle få min egen. För skulle jag lyssnat på människor omkring mig hade jag varit nån normsökande typ tandsköterska som bodde kanske i utkanten av Örebro och hälsade på familj på alla högtider och massa helger. Jag kanske hade fått målat lite och jag skulle ha haft ett par barn. Jag skulle tycka lagom mycket om saker och reagera sådär lagom. DÄR någonstans hade jag kanske fått höga poäng av ok.

Men skillnaden på den jag är och den de ville ha mig som var ju nästan skrattretande. och det bara fortsätter. När lilla systeryster nu lär sig slalom och precis fått ett nytt jobb på HR, så måste man ju såklaaart fira med ett glas rött. Att hon inte har barn är såklart inget man pratar högt om. Det glömmer vi. Att hon också är vegan är ju... Inte heller Egentligen ok men hon har ju flera andra normpunkter klara så då...fååååår det väl....vara... grönsaker är ju viktiga.

Hej!

Vahetere....jag har hittat ett par grejer som heter skikes! Det är liksom som en mix av rullskidor och inlines! Skitcoola. De tänkte jag köpa. Nä jag kan inte åka varken den ena eller den andra än - men jag tänkte lära mig! Sen istället för slalom så tänkte jag ge mig på kitesurfing. Det är inte alls speciellt safe egentligen men mer safe om man kan reglerna. Bra va? Nä jag kan knappt simma, det är nog lugnt. JO! Jag tänkte såhär också. Jag har ju gått en utbildning som i sig självt var sååå fin och ojojoj men nä den använde jag aldrig riktigt. Istället tog jag alla möjliga jobb hit och dit och nu tänkte jag att jag ska prova att driva en ideell förening. Det finns inga som helst belägg för att det kommer fungera eller kommer ge mig nån inkomst menne....Det vill jag göra! Sen skulle jag vilja sätta långa ben på min fåtölj och ha som skrivbordsstol. Jag har inga barn och nu är det väl på nåt sätt tragiskt ok eftersom tiden är förbi men också för att jag absolut inte längre kan. The list goes on and on. Jag är typ halv-vegan numera och innan det ätit sånt som inte varit riktigt helt husmanskost och "krånglat" med maten.

Jag ser inte på skidskytte och vasaloppet, men gärna dokumentärer om mördare eller roliga serier som gärna får vara udda. Jag har högtflygande planer och ger mig gärna på sånt jag inte riktigt kan men tycker verkar kul.

De har ju vant sig. Karin är....Karin.

Jag märker det bara mer och mer hur jag växte upp i familjen Herr och Fru Normal. Så det är inte så konstigt att jag inte får stöd i mina återigen "konstiga" vägar. Och jag bara fortsätter. Nu är det mer och fler "konstiga" val.

Jag hade ju valet att bli bildlärare där exempelvis. GuuuUUUuuud vad bra det hade varit. ÅH. En normaaaaal utbildning och ett normalt jobb i en skola. Halleluja. Då hade jag bara haft 75% kvar att jobba med. Så många normala och enklare val som jag skulle kunnat valt. Men jag har tackat nej till de alla. Istället sitter jag i min konstiga hemmagjorda båt och försöker ta mig framåt.

Jag ifrågasätter ju min sanity sådär ibland. Herregud, VARFÖR ska jag KRÅNGLA så?? KAN jag inte bara...! Nä, jag kan tydligen inte det. Och jag bara känner det att nåt i mig insisterar på att mycket faktiskt är rätt så jäkla rätt. Jag har lyssnat på mitt hjärta och min själ if you will. Jag har lyssnat inåt och bara mer och mer gått mot det som lockat. Ingen aning om skikes är rätt eller min grej men I am sure as hell gonna try. För när nåt i mig petar och drar så har jag insett att det är skitviktigt. SKITAVIKTIGT. För det är DET som är motherbleepin' JAG. Ja, de är livrädda för allt som ens sticker ut 2 millimeter men jag känner att ..jag liksom BOR där.

Jag tror jag föddes som en nybyggare. Jag är byggd för att hitta nya vägar och möjligheter. Och jag hjälper andra att se det i sig själva.

Risk?

Hela jag är en risk. Jag har varit det typ hela mitt liv. Så vad gör en till risk då liksom? Ska jag verkligen börja söka normer nu? Det är som att sätta uppfinnarjocke på ett löpande band liksom. Jag tror inte jag ska va där. Och det är nog det jag börjar inse. Ja visst, jag kanske får deras bekräftelse men jag dör inuti samtidigt.

Jag behöver riskera allt, för att inget är viktigare än att vara sann mot mig själv. Annars är det ju inte jag som lever. Då är det inte JAG som är här, utan at best en blek variant.