Risker. Ris ker. Ris sker.
Jag har ju tagit en del risker. Men jag har ocksĂ„ fegat. GĂ„tt trygga vĂ€gar för att jag inte vĂ„gat möta delar av mig sjĂ€lv. LivrĂ€dd för att bli ensam dĂ„. Och blir man ensam sĂ„ dör man. DĂ„ vill ingen ha mig. Om jag visar helheten. Det var nog sĂ„ jag vĂ€xte upp. Sidor var jĂ€ttebra och andra upplevdes sĂ„ negativa att jag ens hade Mage att ens...! Det Ă€r konstigt hur vissa sidor hyllas och andra inte ens pratas om. Man lĂ€r sig ju att det Ă€r fel! Oj, dedĂ€r mĂ„ste vara illa. Men nĂ€r det faktiskt inte ĂR det, dĂ„ blir man ju lite messed up.
NĂ„nstans sĂ„ ... har jag nog behövt riskera allt. Riskera att inte fĂ„ deras kĂ€rlek om jag skulle fĂ„ min egen. För skulle jag lyssnat pĂ„ mĂ€nniskor omkring mig hade jag varit nĂ„n normsökande typ tandsköterska som bodde kanske i utkanten av Ărebro och hĂ€lsade pĂ„ familj pĂ„ alla högtider och massa helger. Jag kanske hade fĂ„tt mĂ„lat lite och jag skulle ha haft ett par barn. Jag skulle tycka lagom mycket om saker och reagera sĂ„dĂ€r lagom. DĂR nĂ„gonstans hade jag kanske fĂ„tt höga poĂ€ng av ok.
Men skillnaden pÄ den jag Àr och den de ville ha mig som var ju nÀstan skrattretande. och det bara fortsÀtter. NÀr lilla systeryster nu lÀr sig slalom och precis fÄtt ett nytt jobb pÄ HR, sÄ mÄste man ju sÄklaaart fira med ett glas rött. Att hon inte har barn Àr sÄklart inget man pratar högt om. Det glömmer vi. Att hon ocksÄ Àr vegan Àr ju... Inte heller Egentligen ok men hon har ju flera andra normpunkter klara sÄ dÄ...fÄÄÄÄÄr det vÀl....vara... grönsaker Àr ju viktiga.
Vahetere....jag har hittat ett par grejer som heter skikes! Det Àr liksom som en mix av rullskidor och inlines! Skitcoola. De tÀnkte jag köpa. NÀ jag kan inte Äka varken den ena eller den andra Àn - men jag tÀnkte lÀra mig! Sen istÀllet för slalom sÄ tÀnkte jag ge mig pÄ kitesurfing. Det Àr inte alls speciellt safe egentligen men mer safe om man kan reglerna. Bra va? NÀ jag kan knappt simma, det Àr nog lugnt. JO! Jag tÀnkte sÄhÀr ocksÄ. Jag har ju gÄtt en utbildning som i sig sjÀlvt var sÄÄÄ fin och ojojoj men nÀ den anvÀnde jag aldrig riktigt. IstÀllet tog jag alla möjliga jobb hit och dit och nu tÀnkte jag att jag ska prova att driva en ideell förening. Det finns inga som helst belÀgg för att det kommer fungera eller kommer ge mig nÄn inkomst menne....Det vill jag göra! Sen skulle jag vilja sÀtta lÄnga ben pÄ min fÄtölj och ha som skrivbordsstol. Jag har inga barn och nu Àr det vÀl pÄ nÄt sÀtt tragiskt ok eftersom tiden Àr förbi men ocksÄ för att jag absolut inte lÀngre kan. The list goes on and on. Jag Àr typ halv-vegan numera och innan det Àtit sÄnt som inte varit riktigt helt husmanskost och "krÄnglat" med maten.
Jag ser inte pÄ skidskytte och vasaloppet, men gÀrna dokumentÀrer om mördare eller roliga serier som gÀrna fÄr vara udda. Jag har högtflygande planer och ger mig gÀrna pÄ sÄnt jag inte riktigt kan men tycker verkar kul.
De har ju vant sig. Karin Àr....Karin.
Jag mÀrker det bara mer och mer hur jag vÀxte upp i familjen Herr och Fru Normal. SÄ det Àr inte sÄ konstigt att jag inte fÄr stöd i mina Äterigen "konstiga" vÀgar. Och jag bara fortsÀtter. Nu Àr det mer och fler "konstiga" val.
Jag hade ju valet att bli bildlĂ€rare dĂ€r exempelvis. GuuuUUUuuud vad bra det hade varit. Ă
H. En normaaaaal utbildning och ett normalt jobb i en skola. Halleluja. DÄ hade jag bara haft 75% kvar att jobba med. SÄ mÄnga normala och enklare val som jag skulle kunnat valt. Men jag har tackat nej till de alla. IstÀllet sitter jag i min konstiga hemmagjorda bÄt och försöker ta mig framÄt.
Jag ifrĂ„gasĂ€tter ju min sanity sĂ„dĂ€r ibland. Herregud, VARFĂR ska jag KRĂ
NGLA sÄ?? KAN jag inte bara...! NÀ, jag kan tydligen inte det. Och jag bara kÀnner det att nÄt i mig insisterar pÄ att mycket faktiskt Àr rÀtt sÄ jÀkla rÀtt. Jag har lyssnat pÄ mitt hjÀrta och min sjÀl if you will. Jag har lyssnat inÄt och bara mer och mer gÄtt mot det som lockat. Ingen aning om skikes Àr rÀtt eller min grej men I am sure as hell gonna try. För nÀr nÄt i mig petar och drar sÄ har jag insett att det Àr skitviktigt. SKITAVIKTIGT. För det Àr DET som Àr motherbleepin' JAG. Ja, de Àr livrÀdda för allt som ens sticker ut 2 millimeter men jag kÀnner att ..jag liksom BOR dÀr.
Jag tror jag föddes som en nybyggare. Jag Àr byggd för att hitta nya vÀgar och möjligheter. Och jag hjÀlper andra att se det i sig sjÀlva.
Hela jag Àr en risk. Jag har varit det typ hela mitt liv. SÄ vad gör en till risk dÄ liksom? Ska jag verkligen börja söka normer nu? Det Àr som att sÀtta uppfinnarjocke pÄ ett löpande band liksom. Jag tror inte jag ska va dÀr. Och det Àr nog det jag börjar inse. Ja visst, jag kanske fÄr deras bekrÀftelse men jag dör inuti samtidigt.
Jag behöver riskera allt, för att inget Àr viktigare Àn att vara sann mot mig sjÀlv. Annars Àr det ju inte jag som lever. DÄ Àr det inte JAG som Àr hÀr, utan at best en blek variant.
SÄ jag fÄr vÀl fortsÀtta gÄ ovanliga och krokiga vÀgar och mest hoppas att jag fÄr det att fungera.