Med ögon kÀnsliga för grönt
Jag lever ett vĂ€ldigt organiserat liv. Jag gör det delvis av fri vilja, för att jag mĂ„r bra av det men ocksĂ„ för att jag behöver struktur för att hinna och orka med allt. Hos mig tar aldrig toapappret slut, för jag skriver upp det pĂ„ listan innan jag har tagit sista rullen, och sen köper jag nytt i god tid innan det tar slut. Var sak har sin plats i mitt hem och om en grej inte ligger dĂ€r jag förvĂ€ntar mig att den ska ligga blir jag vĂ€ldigt förvĂ„nad.Â
Jag ser till att strukturera upp alla smÄsaker som behöver göras i hemmet sÄ att jag inte alltid behöver kÀnna en stress över ifall de blir gjorda, och genom detta blir livet ett hyggligt vÀloljat maskineri, Àven nÀr saker som Àr helt ovÀntade hÀnder, dÄ har jag strukturen som hjÀlp.
Mot detta stĂ„r min kreativa sida, den som vill göra saker och agera pĂ„ nya passioner. Eller förresten, de stĂ„r inte mot varandra, strukturen frigör tid till att vara kreativ, tid som annars skulle gĂ„ Ă„t till att managera vardagen. Men det jag behöver Ă€r smĂ„ organiserade avbrott i det organiserade - lĂ„ter det motsĂ€gelsefullt? Det Ă€r det kanske, men jag Ă€r pĂ„ vĂ€g nĂ„gonstans sĂ„ hĂ€ng med mig.Â
Jag vill inte ha kaos eller âslĂ€ppa loss och göra nĂ„got helt crazyâ, jag har gjort sĂ„nt och tycker oftast att priset Ă€r för högt. Men jag vill utmanas och utmana mig sjĂ€lv, och ett sĂ€tt att göra detta Ă€r faktisk med stuvar. Jag har aldrig förstĂ„tt hur folk kan satsa pĂ„ att âbestĂ€mma vĂ„rgarderobenâ, sen köpa tyg till den och sĂ„ sy plagg efter plagg. För mig finns det absolut plagg som âbehöverâ sys - basgrejer i form av svart kappa/kjol/byxa - men resten handlar om lust och passion. Jag ser ett mönster och kĂ€nner att jag utmanas av nĂ„got i modellen, jag vill testa, har jag nĂ„got tyg hemma som funkar?Â
Men som sagt stuvarna. Ni som ser mÀsterkocken och dessertmÀstarna och liknande program vet vad jag menar nÀr det kommer till utmaningar nÀr de fÄr en viss rÄvara och sen fÄr de göra vad de vill med den? SÄ kÀnner jag det med stuvar. Eftersom de Àr olika stora och de kan vara av de mest skiftande kvaliteter och fÀrger, sÄ Àr ingenting givet. Jag köper dem för att det Àr nÄgot som fÄngar mitt öga, som tilltalar mig och oftast Àr de dessutom sÄ billiga att jag inte kÀnner nÄgon prestationspress.
Den hĂ€r kjolen och kappan Ă€r gjord i Ă€nnu en bit pleather frĂ„n Ohlssons lĂ„dor (150kr/kg i stan och 200kr/kg i Sickla???) och jag Ă€lskar dem bĂ„da. Den gröna fĂ€rgen fĂ„r mina ögons gröna ton att poppa fram och tyget har dessutom en skön tyngd. Jag tror att kostnaden landade pĂ„ ca 200kr för bĂ„da, vilket jag tyckte var ett kap.Â
Mönstret Àr mitt egenritade pÄ kjolen och kappan Àr en raw-edge frÄn Makers Atelier, verkligen att favoritmönster just nu, Àven om jag ska leta efter ett som Àr lika cool men lite snÀvare. Den hÀr gÄngen tycker jag att de passpoalerade knapphÄlen blev riktigt bra, Àven om jag saknar att inte kunna gÄ pÄ och pressa ordentligt, det gÄr ju inte direkt nÀr man jobbar med gummi...
Nu fĂ„r vi vĂ€l se hur mycket jag kan anvĂ€nda den hĂ€r kappan i vĂ„r, den Ă€r ju rĂ€tt varm och ett tag kĂ€ndes det som att vi gick direkt frĂ„n vinter till försommar, men kĂ€nner jag Stockholm rĂ€tt sĂ„ lĂ€r det bli en och annan ruggig dag framöver nĂ€r jag fĂ„r svepa runt i min kappa âMed ögon kĂ€nsliga för gröntâ som Barbro Hörberg sjunger...
