#platser

Audre Lorde, Den svarta enhörningen (ur dikten Till Martha: ett nytt år)

(via Paco Alonso – a f a s i a)

C and C Plastering falls under the list of Best Venetian Plaster Contractor. You must use Interior plaster or Stucco foam trim for the decoration of your beautiful house. Get the best plastering service of C and C plastering at affordable rates. Get in touch with us by dialing 408-368-1079 or log on to the website.

Umayyad-moskén i Damaskus i Syrien.

Svetten rinner från mig när du drar dina händer längs mina blöta axlar. De rör sig vant över min kropp, du står så nära mig att jag känner din varma andedräkt mot min hud. Du försvinner iväg från mig under några ögonblick, allting är så intensivt att jag inte kan kontrollera vart jag hamnar. Jag låter publiken rycka tag i mig, seglar runt i havet utan något mål när vi plötsligt stöter in i varandra. Du drar mig omedelbart mot dig, jag skrattar maniskt, du försöker skrika något som inte hörs i mitt öra samtidigt som vi håller varandra i handen. Det bränns. Din hand bränner i min. Din beröring lämnar ärr över mig. Ändå tar jag varje tillfälle jag kan till kontakt, alltid, i hemlighet. Ett finger längs din rygg. Min höft pressad mot din. I hemlighet. Men ändå så synligt. Vi leker med varandra som barn. Tittar länge i varandras ögon, du ler ditt sedvanliga sneda leende. Kanske att andra märker, kanske att de skruvar på sig obekvämt. Vi blir höga tillsammans. På öl och hud och kokain och varandra. Fortfarande känns det som bara du och jag i rummet trots att vi bokstavligen står i mitten av ett publikhav som stormar och blåser. Jag orkar inte tänka på något annat, på hur uppenbart det måste vara, på hur okär du egentligen är i mig. För i de ögonblicken ser du mig. Och din blick fyller mig på att sätt som inget annat kan. Jag dricker din uppmärksamhet törstigt, jag är i det läget att jag graspar efter halmstrån och tar vad jag får. Jag låter mig ledas. Du är min tillfälliga konstant. Alltid. En paradox av nuet och dåtiden. Men jag bryr mig inte. Jag vill bara inte att natten ska ta slut.

Jag vill skriva om bottenvåningen på Mandalay Bay, stället där man aldrig vet om det är natt eller dag, det enda som syns är alla människors ansikten som är upplysta av spelmaskinernas neonfärger, uttryckslösa ansikten och livlösa ögon som ibland tänder till när mynt kastas ned i avgrunden. Heltäckningsmattans vida färgstarka mönster bidrar till den fullständigt vanvettiga stämningen som präglar rummet tillsammans med lukten av saltiga margaritas och rök från allas smattrande fingar. Las Vegas i överlag är en plats som präglas av destruktivitet och sjukdom. Konstant rötmånad har förvandlat folks kroppar till vittrande grus. En stad som långsamt eroderas ned till en kärna av mänsklighet, så som jag ser det. Jag älskar det. Den ultimata formen av att förgöra sig själv. Gillar du inte den du är? Åk till Las Vegas. Åk till bottenvåningen på Mandalay Bay.

View On WordPress