#panteism

Från den monoteistiska åskådningen kom jag omsider till panteismen: Gud är i allt, är den abstrakta enheten, harmonien. Livet är en kedja av tillfälligheter; konsten att leva rätt är att i alla tillfälligheter söka det goda och nyttiga, harmonien. [...] Vid studiet av Spinoza blev jag slagen av, att min uppfattning i viss mån liknade hans. [...] Denne Gud fann jag emellertid alltför abstrakt och tillfredsställde ej känslans behov, som fordrade ett väsen. Jag befann mig därför snart i ett ovisshetstillstånd, som fördystrade mig en tid.

This oak tree and me, we're made of the same stuff.

I’m not an atheist and I don’t think I can call myself a pantheist. We are in the position of a little child entering a huge library filled with books in many different languages. The child knows someone must have written those books. It does not know how. The child dimly suspects a mysterious order in the arrangement of the books but doesn’t know what it is. That, it seems to me, is the attitude of even the most intelligent human being toward God.