När eposet nu zoomar in på honom beskrivs hjälten gråta av sorg varje dag medan han sitter och blickar ut över det till synes oändliga hav som skiljer honom från sitt hem, "dystert suckande" för att han inte kan se eldarna i sitt fosterland Ithaka. Kulmen av detta desperationens porträtt är informationen att Odysseus har förlorat lusten att leva: han längtar efter att dö.

Ryktena virvlar omkring, men hjälten själv - "mannen" - står ingenstans att finna, varken på Ithaka eller i Homeros berättelse. Och hela tiden gråter hustrun, massan förbittras, sonen dagdrömmer utan hopp.