#monthlymakers

Varje måndag drejar jag. På några veckor har det omöjliga (läs: jämntjocka väggar) blivit möjligt. Mina små, små verk är nu i det närmaste helt cylindriska. 

Jag har en kombinerad scanner och skrivare som kan användas utan att datorn är inkopplad, dvs. som en kopieringsmaskin. En funktion jag knappt använt förr, men som jag fick ordentlig nytta av när jag på temat Kontrast, genomförde en mönsterlaboration.

Idén var att skapa bilder med stilkontraster - romantiska blommor korsade med geometriska figurer. Istället för att rita allt själv (jag började, men insåg att jag behövde en lite mer kravlös aktivitet i kontrast till mitt just nu ganska utmanande jobb), plockade jag fram alla mina mönsterböcker. Och började bläddra i jakt på passande exempel.

Jag hade som sagt en tanke om att mönstren skulle kontrastera i stil, men också i färg. Därför valde jag att skriva ut det ena mönstret i färg och det andra i svartvitt. Jag försökte också hitta mönster som kontrasterade på det klassiska sättet mörkt-ljust, så det inte skulle bli en enda gröt. 

Ganska snart märkte jag hur en annan typ av kontrast också var viktig att tänka på: skillnaden mellan stor- och småmönstrat.

Min största källa till kreativitet är begränsningar. Igår kväll, när jag lite förkyld satt vid köksbordet och skulle ta itu med november månads Monthly Makers-utmaning (metall), hade jag dukat fram en massa tänkbara material. Jag tänkte länge montera in andra material i halsbandet jag lite vagt skissat upp i huvudet den senaste veckan. Kanske någon pärla eller ett sidenband (Anni Albers inspirerade mig, förstås). Men inget av det jag testade blev som jag tänkt mig - det blev inget jag själv ville bära. Jag bestämde mig för att ransonera materialet och bara: 1. använda metall, 2. inte tillåta några tänger eller andra verktyg, 3. begränsa byggstenarna till två sorters muttrar, två sorters skruvar och en kedja. Inte långt därefter var jag belåten. 

Ett av mina favoritspel när jag var liten var Mix-max. Det gick ut på att samla på sig kort som sedan kunde sättas ihop till ett antal olika karaktärer och även om det var en hel detektiv eller pirat som gav poäng, var det allra roligast att bygga ihop korten som inte passade ihop. En clown i blå klänning och simfötter? Jättekul, tyckte jag.