#landet

Viper landet in Berlin

eine viper mark 1 von battlestar galatica im landeanflug auf berlin tegel flughafen

11 dagar har passerat. Det känns snarare som nästan 3 veckor, för återigen har det hänt en del. Byggt ut mammas trall med Fredriks hjälp, det var himla kul. Fått mamma att på nåt vänster börja virka igen trots att hon hade "gett upp", blivit sams med Maggieboy och haft bra samtal med henne, snurrat runt lite i Örebro o letat resväska att bygga om och hittat massa fina tyger o grejer istället som jag inte kommer få med på tåget så de får skicka det, köpt ny resväska, sovit "själv" både i Hovsta och på landet, varit på landet för första gången på typ tre år, strosat lite i Wadköping och njutit av det gamla fina där, tjafsat och blivit galen på mamma, tyckt jättemycket om mamma, haft jättebra samtal med Mia o Per, ätit kantarellmacka för första gången på typ...10 år? Jagat kantareller i skogen och faktiskt fattat/vågat plocka lite, gosat med Ruffe, gjort ett collage med mamma, gått runt Tjärn för första gången, fått resväskan i födelsedagspresent, känt mig värdelös, fått höra att jag är väldigt värdefull, fått stöd, gett stöd, varit vid sjön, känt att fan jag behöver fan körkort efter att jag svettats omkring på stan i alldeles för varma kläder och väntat på bussen en halv evighet, åkt Hovstabussen flera gånger, gjort risotto till hela högen, upptäckt att Örebro stad är så jäkla liten och fel, ...

Inte målat, gjort saker i lera, marknadsfört mig, haft massa dötid, virkat och allt annat jag trodde jag skulle göra.

Imorn är dags att pysa och jag bävar för att jag kommer åka åt fel håll, glömma resväskan på tåget, missa tåget, må konstigt på tåget...

Men hem behöver jag pysa och jag saknar liksom mitt liv där. Värmen, lägenheten och hela alltet. Det har varit härligt här men det märks att nä...det här är inte längre hemma. Jag...bor inte här längre.

Såklart måste det krångla lite extra och tåget kan bli försenat imorn. men ja, det blir som det blir. Resväskan är i farozonen att vara så tung att den går sönder och jag vet inte hur det kommer vara o rulla den över den där jäkla sandgropen vid resecentrum. Den var såpass tung att jag fick säga åt Maggie and Jonie att möta mig på stationen ifall de ville säga hejdå.

Det är bittersweet though. Jag gillar INTE avsked, speciellt när det är bra stämning och man egentligen inte vill fast man behöver. Det är jobbigt att känna folk på olika ställen man gillar. Uffh.

Nu är det typ 14 timmar kvar och sen kommer det stå "ön" på bussen och folk pratar skånska och havet och livet jag börjat byggt upp där. Helst. Om det går som jag hoppas och inte saker krånglar och blir åt helvette.

Det är flummigt för det blev INTE som jag trodde typ alls. Jag har haft fullt upp i stort sett sen jag kom hit och har inte alls haft massa dötid att slå ihjäl. Det har faktiskt all in all varit jävligt Nice. Jag har fått nya perspektiv, jag har fått umgås massor, farit omkring, byggt saker, skapat saker, haft bra samtal. ..

Jag har fått lite tid ifrån saker och ting och det gör att det blivit lite nya ögon och nya tankar.