Jag hatar vår livsstil och sättet att försörja sig på. Lantbruk, att inneha en butik, göra affärer eller utöva ett yrke - allt är för mig motbjudande. Jag tycker om att försörja mig på ett enkelt och primitivt sätt. Sättet som samhället föreslår att jag ska leva på är konstgjort och komplicerat - det som har många svaga stöttor faller till sist samman - att ingen människa någonsin borde bli inspirerad att leva ett sådant liv; och blott gamla stofiler kan prisa det. På sin höjd tycker en del att det är deras plikt att leva så. Jag tror på den ofantliga glädjen och tillfredsställelsen i att hjälpa sig själv och andra så gott man kan. Men vad är det för mening med att försöka leva enkelt, att själv producera det man äter, tillverka det man har på sig, bygga huset där man bor, elda med det man själv huggit upp eller att gräva när ens familj helt vansinnigt vill ha tusentals saker som varken man själv eller de kan skaffa och ingen annan vill betala för?