#gudar

De som väver människor liv

mer likt en gudom som måste bära mask inför människorna mer likt en gudom applicerade hon rött på sina yttersta kanter för att dölja sin gudomlighet och för att inte av misstag förvandla oss till sten

Nedbrutna gudar överlever i sprickor och lerpölar i varje belägrad stad

Han var ingen mänska men inte heller någon gud: han var bara en mänskokropp i de lekande gudarnas våld.

Det var ingens fel. Det var gudarnas fel - om man nu är så djärv att man anser att gudarna kan göra fel. Det var ingens fel. Det blev så. Människorna är så.

Hur dödar man gudar? Genom att glömma dem.

Det är en tanke som nästan inte kan tänkas. Vi fattar den inte riktigt därför att vi nu är i gudarnas hand, i deras vilja. Men tänk: om gudarnas hand förtvinade? Om vi bara hade en egen vilja? Då föll vi ur den handen. Då blev bara mänskan kvar.

Inte är det väl vackert att slå en stackars tiggande främling! Han kunde ju vara en gudom! Himmelens gudar förklär sig ibland till långväga gäster för att i många gestalter besöka mänskornas städer och få besked om folkens rättsinnighet - eller ondska.