#fuckyouputin

#fuckyouPutin

Photos are mine. Please, don’t steal.

My thoughts go to the LGBTQI activists harshly repressed in Russia. 

Jag har valt att bojkotta OS. Jag kan inte se Putins nöjda flin i tv-rutan, ett ansikte på en man som skrivit på anti-homolagar som förbjuder ”homosexuell propaganda” för minderåriga. En man som inte ser problemet med att låta homosexuella förföljas, misshandlas och torteras. En man som sannerligen är stolt över sin titel som Rysslands president, och som nu är extra stolt eftersom OS tar plats i Sotji.

I mitt förra inlägg skrev jag om att IOK svarat de ryska hbtq-aktivisterna i ett skriftligt brev, där det b.la. stod att alla deltagare, inklusive hbtq-personer, ska känna trygghet och få yttra sig fritt om exempelvis den allvarliga situationen för hbtq-personer i Ryssland. I fredags kväll invigdes OS, och IOK-presidenten Thomas Bach slängde iväg en massa ord om frihet, fred och tolerans. Ord som idag känns ihåliga och tomma om en känner till vilket starkt homohat som styr i Ryssland.

Samma kväll invigde T.a.t.u, en rysk popgrupp som gjorde genombrott med låten ”Ja sosjla s uma” (”All The Things She Said”) år 2000, genom att sjunga deras andra singel ”Nas ne dogonjat” (”Not Gonna Get Us”). En låt som handlar om tonårsrevolt, två unga tjejer som älskar varandra och som vill bort från verkligheten för att ingen förstår dem. Låten, som Anja Gatu skrev i sin krönika i Sydsvenskan, har tillhört gayrörelsen sedan den kom ut.

”My love for you, always forever Just you and me, all else is nothing Not going back, not going back there They don't understand, They don't understand us Not gonna get us Not gonna get us”

Hur kommer det sig att Putin skriver på anti-homolagar och sedan bjuder upp T.a.tu. på scenen med låten ”Not Gonna Get Us”? Två tjejer som hånglar i musikvideon till ”All The Things She Said” och som är ett uppskattat band särskilt bland hbtq-personer.

Medan det verkade vara frid och fröjd efter invigningen, blev Ulrika Westerlund, förbundsordförande för RFSL, tillsammans med en annan svenska, och ett tiotal ryska hbtq-aktivister arresterade i St. Petersburg i samband med en manifestation på Röda Torget i Moskva. Svenskarna släpptes, men aktivisterna var fortfarande kvar på polisstationen. Westerlund uppdaterade via sin twitter och meddelande att flera av aktivisterna blivit misshandlade av polisen, varav en av dessa var Anastasia Smirnova, koordinator för den ryska koalitionen av hbtq-organisationer, som jag citerade i föregående inlägg. 3 timmar senare meddelade Westerlund att alla blivit frisläppta och att 4 av hbtq-aktivisterna blivit förda till sjukhus för vård.

Det finns ingen trygghet för hbtq-personer i Ryssland. Deras situation är så allvarlig att t.o.m. poliserna misshandlar homosexuella. En förföljer homosexuella män genom dejtingsidor för att sedan möta upp de och sedan misshandla och förnedra dem. Det som gör mig mest förbannad är hur lite vi pratar om deras situation, hur vi döljer det genom undanflykter såsom: ”Ryssland är ett land som alltid haft en dålig självkänsla, det är ett land med storhetsvansinne”.  ”Javisst är det hemskt, men nu är det sport vi talar om och inte politik.”

Hur kan inte sport vara politik om ett land satsar enorma summor på det varje år!? Hur kan en bara sluta bry sig om människor som blir förföljda och misshandlade p.g.a. deras läggning för att landet har ”dålig självkänsla”? Vi måste sluta blunda för det hemska som händer i Ryssland. Öppna ögonen. Nu.

Igår läste jag ett blogginlägg från www.atillayoldas.blogg.se där bloggaren hade lagt upp fruktansvärda bilder, samt delat en video som nu sprids överallt på internet. Se den!

Det är fruktansvärt att att de står där och ler, gör tummen upp och fotograferar det. Det gör mig illamående.

Detta får mig verkligen att tänka över mina egna privilegier som öppet homosexuell tjej i Sverige. Det jag upplever som illa, är inte ens i närheten av vad en som hbtq-person upplever i Ryssland. Och detta bara för att en älskar olika. Det hade kunnat vara tvärtom, att ni heterosexuella var tvungna att bevisa att ni var normala och också har samma rätt till att älska er partner precis som de homosexuella. Det är precis samma sak.

Jag la upp denna bilden på instagram med texten: "I speak for those who can't". Efter några timmar fick jag en kommentar som fick mig att bryta ihop: When I see photos like that I feel so thankful. From Russia with love. <3