#folksagor

Uppföljaren till den norska överraskningen “Askeladden - I Dovregubbens hall” (Sv: “Bergakungen“) har gått och blivit med trailer. Det här ser ut att vara samma härliga mix av Elsa Beskows sagor, fantasy och nordisk folktro som gjorde “Bergakungen” så bra.

(Filmen hade premiär på norska biografer den 23e augusti, och även om den hade en svagare biljettförsäljning än första filmen klockar den in som den näst bästa öppningshelgen hittills i år i norge).

»Likefullt: Askeladden – I Soria Moria slott har så langt i år den nest beste åpningshelgen for en norsk film, kun slått av Amundsen som ble sett av 54.242 den første helgen.  Forgjengeren, Askeladden – I Dovregubbens hall, ble den mest sette norske filmen i 2017, med et kinobillettsalg på 359.843.« – [Källa]

Man har tidigare släppt en rätt rolig teaser också för filmen:

Det här ser ut att kunna bli en rolig film, och jag ser fram emot att få se den när den når svenska streamingtjänster. Faktum är att den här kanske rentutav ses när den når hyrtjänsterna... Bevakningen på vodeville har iaf komplementerats med en bevakning på discshop.

Länkar:

IMdb.

Vodeville.

Wikipedia.

“The Storyteller” (eller “Sagor för stora barn“ som den hette i Sverige) var en av de där produktionerna som jag missade då det begav sig och som legat under bevakning på discshop sedan urminnes tider. Hann dock gå oop innan jag fick möjlighet att köpa dem.

Tänkte överraska med ett filmomdöme så här en måndagskväll.

¡Oi! Spoilers, stavfel och alternativa fakta kan förekomma rakt föröver!

Om man någonsin läst Elsa Beskows Sagor känner man igen sig: prinsessan, kidnappningen, tre bröder (varav den sista är lite av en bortkommen drömmare). (Jag tror till och med boken i fråga innehåller en eller till och med ett par varianter på den här berättelsen). Det finns väldigt lite att klaga på när Espen och bröderna ger sig ut på räddningsuppdrag med den giriga och egoistiske prins Fredrick hack i häl. Det visuella är tipptopp, ja rent utav över förväntan, och Norge visar upp sig från sin allra magiska sida. Det här är den här typen av nordisk fantasy vi vill se mer av på biograferna, med klassiska budskap som att alla oftast är bra på något. Men även med ett undantag: den är aningen för grabbig för min smak.

Visst finns det kvinnliga karaktärer i filmen: som Stubbekjerringa, huldrorna och givetvis prinsessan i fråga. Men filmen centrerar sig nästan helt och hållet kring Espen, hans bröder Per och Pål och deras "sidofiende" prins Fredrick. Och det är filmens enda brist -- bara för att sagorna traditionellt sett främst använder kvinnofigurer som prinsessor att vinna mot slutet så innebär det inte att greppet känns fräscht 2018 (eller 2017 när filmen hade premiär i Norge). Prinsessan Kristin får visserligen mer att göra mot slutet, och Espen gör en poäng mot slutet att hon inte är ett pris att plocka hem, men det är ändå synd att man inte ens försöker.

Mikkel Brænne Sandemose har tidigare regisserat det utmärkta urbana fantasy-äventyret "Mysteriet/Gåten Ragnarök" och den här filmen är minst lika bra och sevärd. Men som sagt: tyvärr lite för fattig på vettiga kvinnliga karaktärer. Förhoppningsvis kommer Kristin få ännu mer plats i uppföljaren: "Askeladden - I Soria Moria slott" som kommer nästa år. Sandemose är tillbaka i registolen, liksom skådespelarna: Eili "Kristin" Harboe, Vebjørn "Espen" Enger, Mads "Per" Sjøgård Pettersen och Elias "Pål" Holmen Sørensen.

*) Sorteras i under Askeladden, då filmen släpptes på Viaplay under det norska original titeln och inte den förmodade svenska titeln.