Come to think of it...I donât think I do easy. Liksom NĂR...har jag valt det enkla? Ăr det inte KABLAMMO! sĂ„ Ă€r jag nog inte ens intresserad. I want passion, jag krĂ€ver passion och sĂ„nt som kĂ€nns. Det Ă€r nĂ€r the kablammo inte Ă€r kablammo lĂ€ngre som jag tröttnar. Om man verkligen hatar mig ska man döva elden och ge mig en mild kokt vit macka.Â
Kanske Ă€r det dĂ€rför jag Ă€r dĂ€r jag Ă€r idag. För jag hade ju ett sĂ„nt dĂ€r jobb som faktiskt var ok och det var vĂ€ldigt givande med alla ungdomar omkring en som bĂ„de testade mig och gillade mig. Men jag verkar inte funka dĂ€r. Jag verkar inte kunna ha lite magproblem utan om jag har det sĂ„ ska det tydligen vara lite lĂ€tt livshotande. Jag vĂ€ljer en partner som.... jag vet inte men nĂ€r jag tittar pĂ„ mitt liv sĂ„ ser jag en fet röd trĂ„d och det Ă€r intensitet. Det Ă€r FEEL. Jag kan inte ta ut en kopp till köket i taget, utan mĂ„ste bunkra pĂ„ mig sĂ„ mĂ„nga att jag knappt klarar det. Och gĂ€rna nĂ„gra hinder pĂ„ golvet sĂ„ jag mĂ„ste koncentrera mig. Kanske gjorde jag mig liten sĂ„ att allt annat skulle vara gigantiskt? För vilken utmaning ligger i att vara störst?Â
Nu Àr det ju furtielva mode: hard igen. Hur ska jag tjÀna pengar Àr en fet. Hur ska jag fixa ordning min hÀlsa? Hur ska jag kunna bli en del av samhÀllet igen? Hur ska jag kunna ... ju mer jag tittar pÄ det jag gör sÄ inser jag att jag leker inte i lÀtthagen. Jag Àr inte the easy trip lÀngs stranden, jag Àr snarare oh shit! hur kom vi hit!? HÄller vÀgen för den har rasat lite dÀrframme vid stupet. Lite som vÀgen jag valde i Norge. Jag tror jag fÄr embracea det. det Àr klart jag vill ha lugnt ocksÄ men det Àr efter kaoset. Lugn utan kaos Àr... hell on earth?
Samtidigt mĂ„ste jag ju hĂ„lla det galna pĂ„ en sĂ„n nivĂ„ att jag och mina nĂ€ra och kĂ€ra överlever. Jag vill inte dö, jag vill leva. SĂ„ jag drar i stormvindar och försöker hĂ„lla de pĂ„ plats. Nuuuuuuu ska vi seeeee hÀÀÀÀr. Duuuuuu ska vaaaaa dÀÀÀÀÀr. ok phew. Sen guppar bĂ„ten vidare.Â
Det svÄra just nu Àr att lyckas hÄlla mig lugn trots av jag kokar inombords. Jag vill göra sÄ himla mycket, kÀnna sÄ himla mycket, prova sÄ himla mycket men samtidigt fÄr INGET ske. Inte ens knappt skratta. Den. Den leken ska jag tydligen leka nu. Ok sÄ det gÄr ut pÄ att du kÀnner att du fullkomligt kokar över, lite som att du Àr en nytankad lamborghini men NU ska du stÄ i garaget. Ok jag börjar brusa upp redan och mÄste lugna ner mig. *andas*
Kanske Ă€r det sĂ„ att det rinner warriorblod i mina Ă„dror. Kanske Ă€r det dĂ€rför jag inte kan funka nĂ€r det funkar. kanske Ă€r det dĂ€rför jag ârör om i grytanâ nĂ€r jag upplever att det stannat. Jag Ă€r nog en grytrörare.Â
