Seniorernas resa till Bulgarien 6 â 12 maj 2016
Redan dÄ jag trÀffade Sabira StÄhlberg pÄ bokmÀssan hösten 2014 och hon presenterade sina koncept för resor till Bulgarien insÄg jag att det hÀr borde Seniorutskottet absolut satsa pÄ. Vi reste dock till Island 2015. NÀr vi sedan kom igÄng med planeringen under hösten gav Sabira tre alternativ. Valet var lÀtt. Sofia och omrÄdena runt Balkanbergen med specialtemat Finska gardets öden och Àventyr verkade intressantast. Under planeringens gÄng lade vi till en tur ner mot Rilabergen och det berömda klostret. Sabira Àr en kvinna med mÄnga jÀrn i elden. Hennes företag Lecti Àr involverat bl.a. med att stöda byn Gorni Dubnik och Finska gardets minnesmÀrke, vingÄrden Hotul Bunar i nÀrheten av Veliko Tarnovo och förlÀgga Sabiras egna böcker. Hennes kunskaper om Bulgariens folk och historia Àr grÀnslösa. Allt detta skulle vi fÄ ta del av och dessutom lovade hon nÄgra hemliga överraskningar. Och sÄdana fick vi minsann. Hon lÀrde oss ocksÄ helt nya sÀtt att anvÀnda en buss: som smörgÄsbar med utskÀnkningsrÀttigheter, som diversehandel och som debattforum för att nÀmna nÄgra tillÀmpningar.
Vid Finska Gardets monument
 Vi hade valt att flyga med Turkish Airlines bl.a. för att deras avgÄngstider Àr mÀnskliga och de serverar god mat och dryck ombord. Nackdelen var den lÄnga transfertiden i Istanbul, men Ä andra sidan fÄr man ju medge att det finns sÀmre flygfÀlt att tillbringa nÄgra timmar pÄ. Terminalen Àr en veritabel österlÀndsk knutpunkt med enorma mÀngder fÀrgstarka resenÀrer. Turkarnas logistiska organisationsförmÄga fick inte vÄr odelade beundran efter att vi med en halvtimmes varsel fick byta utgÄng för vÄrt flyg till Sofia. Det blev lÄngt att gÄ.
NÀr vi anlÀnde till Sofia strax före kl 21vÀntade oss Sabira och hennes medhjÀlpare Ivo och busschauffören Lubo samt ett hÀftigt ÄskvÀder. Vi checkade in pÄ hotell Downtown pÄ Vasil Levski Bulevard. HÀr kom vÄr första överraskning. Sabira bjöd pÄ en enorm smörgÄsbuffé i restaurangen med vin och information om den kommande veckan.
LÀtt kvÀllsvard (ovan) samt guiden Sabira (nedan).
 Hotellet hade en alldeles utmĂ€rkt frukostbuffĂ©. Bussen avgick kl 9:00. Bussturen inleddes med en kort sightseeingtur genom Sofias centrum utan att stanna och fortsatte sedan söderut mot Rilabergen. Vi Ă„kte in i en vacker dal och kom till en by vid namn Pastra för att Ă€ta lunch i byns nedlagda skola, som numera gĂ„r under det föga bulgarisktklingande namnet âThe Schoolâ. Chefen hade brutit benet och rörde sig med kryckor och orkade inte sitta i köket och dela ut order till sina understĂ€llda och övervaka deras prestationer. DĂ€rför kom maten lĂ„ngsamt och var inte varm. VĂ€rst var kaffet, som var tillrett pĂ„ NescafĂ© och knappt höll 30oC. Sedan var det inte lĂ„ngt att köra till Rilaklostret. Klostret Ă€r ett UNESCO vĂ€rldsarv. Det har en intressant historia och ligger naturskönt i dalen med ett nĂ€stan 3000 m högt och snöklĂ€tt berg i bakgrunden. Av det historiska klostret finns bara ett torn kvar frĂ„n 1300-talet. SjĂ€lva klostret förstördes i brand och byggdes upp pĂ„ nytt pĂ„ 1830-talet i nationalromantisk stil. Kyrkan har imponerande fresker bĂ„de invĂ€ndigt och utvĂ€ndigt.  PĂ„ hemvĂ€gen var det dags att öppna smörgĂ„sbaren. Det blev en enorm mĂ€ngd smörgĂ„sar, pajer och wienerbröd över frĂ„n kvĂ€llen innan. Allt var förpackat snyggt och förvarat iskallt. Kalla drycker fick vi ocksĂ„ dĂ€rtill. NĂ€r vi anlĂ€nde till Sofia var det dags för kvĂ€llens vĂ„ldsamma Ă„skvĂ€der med skyfall. NĂ„gra fĂ„ hoppade av bussen vid Alexander Nevskikatedralen. De flesta som inte hade tagit med paraply fortsatte direkt till hotellet.
 VĂ„r lĂ„nga dag med Finska gardet och Rysk-Ottomanska kriget som tema startade efter frukost och utcheckning kl 9. Sabira hĂ„ller pĂ„ att skriva en bok om Finska gardet med bl.a slĂ€kten Ramsays krigstida korrespondens som kĂ€llmaterial. Hennes idĂ© i boken Ă€r att jĂ€mföra myterna och propagandan frĂ„n denna tid med faktiska samtida brev och dokument. Hennes referat av boken pĂ„gick i stort sett under hela dagen. Först Ă„kte vi upp till Balkanbergen och sĂ„g byn Vratjetj, dĂ€r Finska gardet vaktade bergspasset under vintern 1877-78. SĂ„ smĂ„ningom kom vi till Gorni Dubnik, dĂ€r gardet deltog i ett större slag och erövrade en ottomansk redutt. Hela slagfĂ€ltet heter idag Lavrovs park och innehĂ„ller ett flertal monument. NĂ€r vi kom fram stod dĂ€r en delegation pĂ„ kanske 10 personer invid Bulgariens, Finlands och Rysslands flaggor. Var och en av oss fick en vĂ€lkomstnejlika och de bjöd pĂ„ bröd, salt och fĂ€rska jordgubbar. Efter en stund vandrade vi ivĂ€g 300 m till Finska gardets monument. En trumpetare spelade en sorgmarsch och ett tapto. NĂ€r vi hade stĂ€llt oss runt monumentet var det dags att lĂ€gga ner blommor. Putte fick hedersuppdraget, och han utsĂ„g omedelbart Zhanna frĂ„n Moskva att bistĂ„. Det blev högtidligt med mera trumpetfanfarer. Sedan tĂ„gade vi tillbaka till bussen och Ă„kte ett par km till sjĂ€lva byn för att Ă€ta lunch i byns restaurang som var mest utomhus, fast under tak. Det bjöds pĂ„ sallad och typisk rejĂ€lt tilltagen balkangrillmix av kött. I slutĂ€ndan av mĂ„ltiden anlĂ€nde byns borgmĂ€stare Nikolina Goranova, Dipl. Ing i det civila. Putte gick fram och hĂ€lsade frĂ„n vĂ„ra ingenjörsorganisationer och lovade en donation till byn via Lectis understödsfond. Pengarna samlade vi sedan ihop i bussen och fick ihop drygt 300 âŹ. Sabira lovade göra ett donationsbrev och skicka en kopia till oss och se till att donatorerna skulle noteras pĂ„ nĂ„got sĂ€tt. Pengarna kanske rĂ€cker till för en ny skylt med karta över omrĂ„det vid infarten till Lavrovs park.
Efter lunchen Äkte vi till staden Pleven och besökte panoramat, som donerades av Sovjetunionen 1977. Panoramat, som Är mÄlat av ryska konstnÀrer, visar slaget i 360 grader. Slaget var avgörande för hela kriget dÄ den ottomanska armen blev grundligt besegrad och Bulgarien befriat.
 I bussen förklarade Sabira ordet fritt. Calle Geust och Reinhold Enqvist var ivriga att framföra sina synpunkter pĂ„ de stormaktspolitiska aspekterna under rysk-ottomanska kriget och pĂ„ utvecklingen av nationsidentiteten. Reinhold utvecklade vidare dina synpunkter pĂ„ nationalism i allmĂ€nhet och finskhetsivrarnas förvanskning av historien i synnerhet. Sabira hade ocksĂ„ egna och personliga synpunkter i frĂ„gan. Bussresans sista etapp mot Veliko Tarnovo utvecklades till en veritabel âtalk showâ. PĂ„ vĂ€gen stannade vi en dryg halvtimme i den lilla charmerande staden Lovetj och sĂ„g dess tĂ€ckta bro och pittoreska huvudgata. DĂ€r finns för övrigt ett museum tillĂ€gnat Vasil Levski, som var en rebell och frihetskĂ€mpe och som Sabira hade berĂ€ttat om.
 Vi anlÀnde vid 19-tiden till Veliko Tarnovo, Bulgariens medeltida huvudstad, och checkade in pÄ Premier Hotel. Senare gick kanske halva sÀllskapet med Sabira i spetsen till en trevlig restaurang vid namn Shtastlivetsa för en lÀtt middag pÄ egen bekostnad.
VÀdret var vackert och nÀstan varmt (dock inte sÄ varmt som i Finland) och vi fick uppleva en helt bussfri dag till lÀttnad efter gÄrdagens lÄnga resa och sÀkert ocksÄ till lÀttnad för chauffören Lubo.
Vi promenerade i samlad tropp till ingÄngen till Tsarevets, den gamla kungliga fÀstningen. DÀr fick vi gÄ i mÄnga trappor för att komma upp till kyrkan pÄ toppen. OmrÄdet sÄg mycket historiskt och fint ut, men i sjÀlva verket fanns dÀr bara utplundrade ruiner kvar för 40 Är sedan. Allt som finns dÀr Àr rekonstruerat i början 1980-talet, sÄ Àven kyrkan. Dess fresker Àr inte religiösa av lÀttfattliga skÀl. Efter besöket pÄ Tsarevets var eftermiddagen ledig. MÄnga anvÀnde tiden att shoppa pÄ basargatan.
PĂ„ kvĂ€llen kl 18 trĂ€ffades vi alla i restaurangen Han Hadzhi Nikoli för vinprovning och middag. Vinerna dekanterades pĂ„ tillbörligt sĂ€tt och vinmĂ€staren presenterade de fyra vinerna frĂ„n vingĂ„rden Hotul Bunar, ett vitt, ett rosĂ© och tvĂ„ röda. Ăgarinnan Stefka Lindwe höll först ett tal pĂ„ bulgariska och svĂ€ngde plötsligt över till svenska. Hon hade bott 20 Ă„r i Sundsvall innan hon med sin svenska man flyttade tillbaka till Bulgarien och köpte vingĂ„rden. Det blev en trevlig kvĂ€ll med god mat och mera vin. KvĂ€llen avslutades av mĂ„nga i hotellets bar.
Dekantering inför vinprovningen (ovan) samt Tsarevets
 Efter frukost och check-out satt vi oss bussen och körde först till staden Tryavna, som Ă€r kĂ€nd för sina hantverkare. Staden ligger i Balkanbergen. Efter en tredagarshelg var det mycket lite liv i staden kl 10 pĂ„ förmiddagen. NĂ€stan inga av de hĂ€rligheter som Sabira hade utmĂ„lat för oss fick vi uppleva, sĂ„ vi fortsatte aningen besvikna upp till Shipkapasset. DĂ€r fick vi göra ett svĂ„rt val, att antingen klĂ€ttra upp mĂ„nga hundra steg till frihetsmonumentet eller Ă€ta av den lĂ€ckra buffelyoghurten med honung eller sylt. NĂ„gra fĂ„ valde det förstnĂ€mnda alternativet. I Shipkapasset stod ett av de viktigaste slagen under rysk-ottomanska kriget. VĂ€gen gick brant nerĂ„t till byn med samma namn. DĂ€r sĂ„g vi en tĂ„rtliknande rysk kyrka som ryssarna byggde 1904 till minnet av kriget och Bulgariens befrielse. En bit vidare sĂ„g vi en trakisk grav med en pytteliten fresk. Det hade funnits finare trakiska gravar att beskĂ„da, men mĂ„nga var stĂ€ngda och de finaste lĂ„g onödigt lĂ„ngt borta. Denna grav fick duga för att ge en liten aning om trakernas fina kultur. Mera fick vi se i Kazanluks historiska museum. GuldföremĂ„len var imponerande. Sedan körde vi nĂ„gra km norrut till byn Enina, till hotellet Pastarvata (=forellen). Det var ett stĂ€lle som liknade ett konferenscentrum frĂ„n kommunisttiden med typiska möbler frĂ„n 70-talet. Sabira pĂ„stod dock i sten att det var byggt pĂ„ 2000-talet i ânostalgiskâ stil. KvĂ€llens middag bestod av grillad forell, inte helt överraskande. Vinerna dĂ€rtill var goda.
 Efter frukost och utcheckning startade vi med buss mot Plovdiv. Under vĂ€gen berĂ€ttade Sabira i detalj om folken som har bebott Bulgarien och vilka de nuvarande bulgarerna Ă€r. Det var en lĂ„ngt mera komplicerad historia Ă€n vad man i sin vildaste fantasi kunnat förestĂ€lla sig. Vi körde lĂ€ngs Balkanbergens sydsluttningar och fick veta att âbalkanâ Ă€r turkiska och betyder berg. AlltsĂ„ Ă„kte vi i bergenbergen. Plovdiv Ă€r Bulgariens nĂ€ststörsta stad med ca 350.000 invĂ„nare och Ă€r en av Europas allra Ă€ldsta stĂ€der. Den visade sig ha en mycket tilltalande gammal del med en romersk amfiteater,
 VÄr vistelse i staden blev dock inte mer Àn ca 2,5 h, för mÄnga ville sÄ snabbt som möjligt till Sofia för att Ànnu hinna med lite privat sightseeing före avskedsmiddagen. Sabira hade utlovat överraskningar. Men dÄ kanske hon inte tÀnkte pÄ den vÄldsamma störtskur vi fick i nacken dÄ vi promenerade till kvÀllens restaurang. De som inte hade paraply blev mycket vÄta. Stackars Ralf t.ex. kunde nÀsta vrida ut sin kavaj. Maten var dock delikat och stÀmningen hög. De senaste Ären har vi haft en frÄgesport den sista kvÀllen. Det hade Sabira tagit fasta pÄ. Hon stÀllde enkla frÄgor och alla som svarade fick en liten bulgarisk skÄl. Ingen fick svara mer Àn en gÄng. AlltsÄ fick alla en. Putte höll ett tacktal till Sabira och överrÀckte en muminsnurra av samma typ som julÀnglar. Motiveringen var att dÄ vi nu har diskuterat sÄ mycket om nationell identitet, sÄ mÄste vi inse att inget ger finlandssvenskarna sÄ mycket nationell identitet som just Mumintrollet.
 Frukosten var undantagsvis redan kl 6:30 för att hinna ivÀg i tid till flygfÀltet. Vi kom dit i mycket god tid. Den lÄnga transfertiden i Istanbul med österlÀndskt kaos del II gick Äterigen snabbt i goda vÀnners lag. Flyget till Helsingfors blev sedan en dryg halvtimme försenat pga strul med placeringen ombord pÄ planet dÄ en muslimsk familj ville sitta ihop och nÄgra envisa medpassagerare vÀgrade att byta plats. Vi hann alla hem i god tid före Eurovision Song Contest andra semifinalen. Och inga matcher i ishockey VM missades denna kvÀll.
Den 26 oktober kl 18:00 arrangeras en ÄtertrÀff pÄ Orfeus. DÄ fÄr vi igen trÀffa Sabira och Ivo.
