Resa till Krakow och Slovakien 20-28.5.2018
Seniorutskottet valde att företa Ärets lÄngresa till Slovakien med Göran och Muƥka Stenius hemma frÄn Grankulla, dÀrför att deras koncept passade precis för oss. BekvÀmt avstÄnd frÄn Finland men med massor av okÀnda orter, med historia, kultur, natur, god mat och till och med lite teknik. Det trevliga sÀllskapet Àr ju ocksÄ en viktig komponent pÄ vÄra resor, och det stod vi för sjÀlva.
Görans koncept Àr vÀlprövat. Han och Muƥka har dragit flera liknande resor och alltid i samarbete med Ingves&SvanbÀck, som har egna bussar nere pÄ kontinenten under vÄren. Visst blir det lite dyrare sÄ, men Ä andra sidan kÀnns det tryggt med en finsk resebyrÄ som ansvarar för allt och med en chaufför som talar hemlandets tungomÄl, fast med nykarlebydialekt. Sune hette han. Vi hade dessutom en extra chaufför med oss som bröt omisskÀnnligt pÄ nÀrpesiska. Robert hette han och han var pÄ fd polis pÄ inlÀrning som chaufför för Ingves. Trots pÄ förhand tÀmligen dystra vÀderprognoser utmÀrktes hela resan av ett fantastiskt soligt och varmt vÀder. Vi fick en Äskskur i nacken i Nitra och lite regn första förmiddagen i Bratislava.
41 förvÀntansfulla deltagare checkade in pÄ AY 1163 till Krakow omkring kl 19. Flyget avgick kl 20:25 och landade pÄ tidtabell ca 21:30 lokal tid. En blÄ inhyrd buss avhÀmtade oss och förde oss till hotell Alexander ett par kvarter frÄn gamla stan. Efter incheckningen samlades vi alla i hotellets kÀllare för en typisk polsk kvÀllsbuffé med gulasch och uppskÀrningar.
Följande morgon var vĂ€ckningen tĂ€mligen tidig, för Ingves & Svanströms buss körde oss till Wielicka redan kl 8:30. Det var noga med tiderna för saltgruvan i Wielicka Ă€r en mycket populĂ€r sevĂ€rdhet i synnerhet nu dĂ„ alla skolorna arrangerar klassutflykter före terminsavslutningen. VĂ„r Krakow-guide hette Anna och hon assisterades av Justjina. Vi fick gĂ„ ner i schaktet sammanlagt ca 135 m och ca 2,5 km horisontella gĂ„ngar. SĂ„ smĂ„ningom började man förstĂ„ varför gruvan Ă€r sĂ„ speciell. Man har brutit salt dĂ€r sedan 1200-talet, och inkomsterna frĂ„ngruvan stod under medeltiden för en betydande del av konungariket Polens intĂ€kter. Senare var det ungrarna och Habsburgarna som for ivĂ€g med vinsten. Nere i gruvan finns enorma och otroliga salar med utsmyckningar i salt. DĂ€rför Ă€r saltgruvan ett UNESCO vĂ€rldsarv. Lyckligtvis behövde vi inte gĂ„ tillbaka upp till fots utan Ă„kte med gruvhissar, som onekligen gav en viss klaustrofobisk kĂ€nsla. FrĂ„n saltgruvan körde bussen oss till gamla stan och vi promenerade i samlad tropp till restaurang Fiorentina för lunch. DĂ€refter tog guiden Anna oss pĂ„ en rundvandring i Krakow. Först delade hon ut âlurhörarâ. TyvĂ€rr var de inte av samma kvalitet som i Gdansk i fjol. Hörbarheten inskrĂ€nkte sig emellanĂ„t till blygsamma 10 m, vilket dessvĂ€rre gjorde att mĂ„nga missade detaljer i guidningen. Vi inledde med att vandra upp till kungaborgen Wawel, dĂ€r mycket var tĂ€ckt av byggnadsstĂ€llningar och presenningar. Vi fortsatte till universitetets medeltida innergĂ„rd Collegium Maius. Guidningen slutade vid kanten av det stora torget Rynek. DĂ€refter var programmet fritt och sĂ€llskapet splittrades. Somliga besökte St Mariabasilikan, andra gick runt i stan. MĂ„nga gick pĂ„ kvĂ€llen pĂ„ nĂ„gon av turistkonserterna, som arrangerades i Ă„tminstone tvĂ„ olika kyrkor och gick sannolikt pĂ„ middag i nĂ„gon av de talrika restaurangerna i gamla stan.
Hela dagen var i princip fri för individuella övningar fram till kl 15:00. Ett sĂ€llskap med Calle Geust i spetsen Ă„kte till Krakows fina flygmuseum. Andra uppsökte museer i centrum, Kazimierz med de judiska kvarteren mm. Putte och Anna var sannolikt de enda som besökte Schindlers fabrik, som pĂ„ ett mycket suggestivt sĂ€tt beskrev den tyska ockupationstiden. De avslutande orden pĂ„ utstĂ€llningen var ungefĂ€r att âsedan kom Stalin, och det var en ganska besvĂ€rlig tidâ.
Bussen avgick alltsĂ„ kl 15 och började söka sig söderut mot Tatrabergen. Slutligen körde den genom nationalparken och stannade genast nĂ€r vi har passerat slovakiska grĂ€nsen, för chauffören mĂ„ste omedelbart fĂ„ en liten lĂ„da som registrerar alla körda km pĂ„ slovakiskt territorium. Vi anlĂ€nde till hotell Kukucka i Tatranska Lomnica vid 18:30 tiden. Vi checkade in och gjorde oss klara för rövarmiddagen i den vilda grannbyn Stara Lesna och restaurang Zbojnicka Koliba. DĂ€r blev vi genast vĂ€lkomnade av rövarhövdingen, som bjöd oss pĂ„ en brinnande dryck. Den inspirerade oss att sjunga âHelan gĂ„râ. En zigenarorkester spelade smĂ€ktande toner att dansa till. Snart kom rövarhövdingen och kommenderade fram Putte. Tillsammans med en representant för en annan grupp i salen begabbades dessa stackare och berövades hĂ€lften av sina kravatter. Som tröst fick de en sup. Till middagen serverades grillad kyckling och revbensspjĂ€ll. Det blev en mycket trevlig kvĂ€ll.
â
Onsdag 23 maj
Dagens första program var en flottfÀrd pÄ floden Dunajec. Den om nÄgot krÀvde vackert vÀder, och det fick vi pessimistiska vÀderprognoser till trots. Vi körde till nationalparken Peninsky och Àntrade flottar gjorda av ihop surrade pontoner. Sedan bar det av i ca 3 knops fart i nÀrapÄ tvÄ timmar genom en av Centraleuropas finaste raviner mellan lodrÀta kalkstensvÀggar. Detta var en unik naturupplevelse med Polen pÄ babords och Slovakien pÄ styrbords sida. VÀl framme monterades flottarna ned och transporterades till utgÄngspunkten för nya turistgrupper. Inne i byn Lesnica pÄ 10 minuters promenadavstÄnd Ät vi lunch bestÄende av flodens lÀckra foreller.
Vi körde vidare genom det vackra landskapet och stannade i staden KeĆŸmarok för att se en gammal trĂ€kyrka byggd i början av 1700-talet i enlighet med artiklarna frĂ„n kyrkomötet i Sopron 1681, som tillĂ€t byggande av evangeliska kyrkor förutsatt att de var byggda pĂ„ billigaste möjliga sĂ€tt dvs av trĂ€ och utan kyrktorn. Alla dessa âartikelkyrkorâ utgör numera ett UNESCO vĂ€rldsarv.
PÄ vÀgen tillbaka till Tatranska Lomnica fick vi pÄ vÀnster sida beundra utsikten över Höga Tatra en mycket kompakt och markant bergskedja, som finns avbildad pÄ den slovakiska flaggan. En nationalsymbol alltsÄ. PÄ kvÀllen Ät vi en lÀcker mÄltid i hotellets restaurang.
Dagens avfĂ€rd frĂ„n Tatranska Lomnica senarelades med en halvtimme sĂ„ vi startade kl 9:30 efter frukost och utcheckning. VĂ„rt första mĂ„l var passet Äertovica i LĂ„ga Tatra pĂ„ ca 1250 m höjd över havet. Pausen var av tekniska natur. Vi fortsatte till Nitra, dĂ€r vi Ă„t en lunch pĂ„ UnicafĂ©, och dĂ€r vi mötte MuĆĄkas kusin. Hon ledde oss upp pĂ„ Nitras kyrkoberg för att bekanta oss med sĂ€tet för den första biskopen i regionen. MissionĂ€rerna, som instituerade biskopsstiftet var gamla bekanta frĂ„n tidigare resor i bĂ„de Ohrid och Bulgarien, Kyrill och Metodius. De pĂ„stods ha utvecklat kyrkoslaviskan och kyrilliska alfabetet under sin vistelse i Nitra. DĂ€r fanns ocksĂ„ ett litet men rikt museum med skatter som hittats gömda i biskopspalatset. PĂ„ vĂ„g tillbaka till bussen Ă„skade det och dundrade. Lite vĂ„ta blev vi, men regnet upphörde snart.
VÀl framme i Bratislava och hotell Devin pÄ Donaus strand utrustades en patrull för att köpa biljetter till fredagens symfonikonsert. Hela 26 personer hade anmÀlt sitt intresse. Senare pÄ kvÀllen Ät vi middag i hotel Devins ministerkabinett.
Dagens första program var en rundtur med minitÄget i gamla stan. Nu upplevde vi resans enda ihÄllande regn. Den sista gruppen fick vÀnta pÄ tÄget rÀtt lÀnge i ösregnet och blev ordentligt vÄta. VÀl inne i tÄget var taket tÀckt och fönstren immiga. Det var inte sÄ mycket man kunde se.
Bussen avgick kl 10:30 och vi körde norrut till byn Slovenky Grob dĂ€r vi Ă„t en aningen tidig lunch pĂ„ restaurang Zlatej Hus. Menyn var mycket speciell. Först fick vi enorma mĂ€ngder gĂ„slever med bröd och paprika, dĂ€refter ett berg av grillad gĂ„s. Till detta serverades traktens goda lantvin. TvĂ„ glas per person sades det, men vinet tog aldrig slut. Det var en oförglömlig lunch. DĂ€rifrĂ„n fortsatte vi till ett av Slovakiens mest besökta turistmĂ„l familjen Palffys slott Äerveny Kamen en liten bit upp i Karpaterna. Det blev litet av en besvikelse. Ingen information fanns att fĂ„ annat Ă€n guidens berĂ€ttelser. Indrivandet av fotograferingsavgiften var viktigare Ă€n allt annat. Ingenting av familjen Palffys lösöre fanns kvar. Egentligen fanns det ingenting att fotografera.
Kl 19 var det dags för symfonikonserten i Bratislavas praktfulla Filharmoni. Huset frÄn 1910-talet Àr en pÀrla i jugend, neo-barock och neo-rokoko. Musiken kan kanske klassificeras som aningen svÄrsmÀlt av Saint-Saens, Rachmaninov och Debussy, men helheten var en fin upplevelse. En nÄgot mindre förfinad upplevelse var ölet och slovenska tallriken pÄ ölstugan Prazdroj (Pilsner Urquell) efterÄt.
Lördag 26 maj â en extra dag i Wien
Hela förmiddagen var fri. Göran ledde en grupp som besökte bl.a. Primatens palats med fin konst frĂ„n 1500-talet och en samling fina och vĂ€lbevarade gobelĂ€nger som presenterade legenden om Hera och Leander. Putte och Anna besökte Bratislavas borg med intressant utstĂ€llning om den tjeckoslovakiska tiden 1918 â 1993, som gav ett bra komplement till MuĆĄkas berĂ€ttelser i bussen.
UngefÀr halva gÀnget Är lunch pÄ Prazdroj, medan resten upplevde Bratislava pÄ egen hand.
Bussen till Wiens flygfÀlt Schwechat avgick kl 16. Alla utom 14 personer checkade in pÄ Finnairs kÀrra till Helsingfors. Bussen fortsatte till Wien och hotell Boltzmann, som ligger utanför ringen pÄ norra sidan. Chaufförerna Sune och Robert bodde pÄ samma hotell. Putte fixade ett kabinett pÄ traditionsrika Plachutta runt hörnet frÄn Wiener Staatsoper för alla 14. Vi frossade i wienerschnitzel tillredd som sig bör av Àkta kalvkött.
Wien Àr en av Europas verkliga kulturstÀder, och vi hade hela dagen för oss fram till kl 16, dÄ vi mÄste bege oss med Ingsves buss till flygfÀltet. Det fanns ju tid att se nÄgot av stadens sevÀrdheter, t.ex. nÄgot av konstskatterna. Gruppen splittrades och alla gjorde sina egna val och har sina egna upplevelser att berÀtta. NÄgra valde att besöka Sigmund Freuds museum, som inte var nÄgon höjdare. Andra ville se pansarvagnar och nÄgra ville Àgna sig Ät tivoli- och cirkusnöjen genom att Äka i Praterns anrika Riesenrad. Veterligen sÄg ingen Wiens mest berömda konst av Klimt för att nÀmna ett exempel. NÄgra avslutade denna ljuvliga dag i Wien med att Àta sparrislunch vid Schottentor. Flyget hem gick pÄ pricken enligt tidtabell och vi landade kl 21:40.
