Jag förstår om du inte orkar med mig längre, jag orkar inte heller med mig.

Jag kanske alltid kommer sakna dig och alltid tänka på dig men jag vill aldrig, aldrig ha tillbaka dig.

Jag känner mig så misslyckad, så dålig. Jag klarar ingenting, jag är inte stark. Jag är ingenting.

Jag vet inte vad jag ska göra för att må bra längre, känns som att allt jag gör är på låtsas, jag låtsas för mig själv, för andra. Fan, jag vill inte låtsas mer.

Mår bara så jävla dåligt, vet inte vad jag ska göra längre. Det finns ingen väg ut.

Jag känner mig så trasig, så hopplös och så ensam. Jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Det har gått så lång tid sen vi sågs, jag har träffat många nya efter dig, men ändå tänker jag på dig. Kommer jag någonsin kunna släppa dig?

Vad gör man om man inte längre vill nånting? Om man inte längre vill kämpa, om allt bara känns hopplöst och jobbigt? Vad gör man då?