#barnslig

Bare for å gjøre det helt klart.

Relasjoner – lever du med Peter Pan?

Er du en kvinne som har et ekstra “barn” der kjæresten, partneren eller ektemannen er et av dem? I så fall er du ikke alene. Tusenvis av par har denne utfordringen, at mannen i forholdet – fortsatt er et barn i en voksen kropp. Nettopp som Peter Pan. For du har vel opplevd at mannen i huset vil kjøpe togbane, bilbane, fjernstyrte biler, fly eller helikopter. Elektriske og blinkende duppedingser…

Jag är lite trött på att "vuxen" alltid framställs som dåligt och tråkigt.

Att du inte "behöver" blir vuxen om du kan fortsätta leka, om du har barnasinnet kvar.

Att det ska vara så viktigt att "bevara sin ungdom".

Folk som "vägrar bli vuxna". Folk som "fyller 25 för 7e gången".

Jag är trött på "anti-age" produkter och på reklam för att "se ung ut".

Jag blir ledsen när ungdomar säger att de aldrig vill bli vuxna, att det verkar så jobbigt och så tråkigt.

Det är inte en blid av vuxenhet som stämmer med min. Det är inte så jag vill att ungdomarna runt om kring mig ska tro att det är att vara vuxen.

Jag är vuxen och jag är nöjd med det. Nej, jag är glad att jag är vuxen. Visst saknar jag en del med att vara ung, men på det stora hela. Att vara vuxen är så jävla skönt.

Och jag menar inte bara åldern. Och jag menar inte bara det som jag tänkte när jag som 22åring tyckte att jag var vuxen och mogen.

Jag menar just de sakerna som andra framställer som "tråkiga" och "dåliga". Det som vi ska vara så rädda för. Det som vi ska försöka fly ifrån och hålla oss borta ifrån så länge vi kan.

Betala räkningar och ha ansvar för min egen ekonomi. I löv it. Jag älskar att ha koll. Visst är det jobbigt när det inte går ihop, när jag måste snåla och när det gör ont i magen av ekonomisk oro. Men jag skulle inte vilja byta bort det mot att inte själv vara ansvarig över mina pengar.

Gå och lägg mig i vettig tid, för att jag vet att jag inte orkar, även när det är fest. Så jävla skönt. Så skönt att jag vet mina gränser. Så skönt att ha mod att ta beslutet. Så skönt att det inte gör så mycket att jag missar något kul. Visst, jag missar säkert mycket kul. Men inte lika mycket som jag hade missat om jag mått dålig av att ha sovit för lite eller druckit för mycket eller haft en kväll som slutade dåligt.

Ta ansvar för andra. Jag gillar det. Tycker om det. Vad mer kan jag säga. Att jag vet att jag kan. Eller upptäcka att jag klara det när jag inte kunde.

Hantera motgångar. När det går fel så kan jag hantera det. När jag inte kan så har det hänt förr.

Fatta jobbiga beslut och göra svåra val. Hellre jag än någon annan. Jag vill inte att någon annan ska ta de här besluten åt mig.

Ha en framtidsplan. Vilja stanna på ett ställe. Eller vilja flytta. Att kunna stanna på ett ställe eller flytta. Att inse att jag valde fel. Och göra om. Att städa, diska, tvätta. Mitt liv. Mina beslut. Mitt ansvar.

Att göra det som är bra långsiktigt snarare än kortsiktigt.

Att ibland göra det jag inte borde. Bara för att jag kan.

Att leka med barn, som vuxen.

Att prata med tonåringar, som vuxen.

Att tänka på allt det jobbiga i världen, som vuxen. För jag gjorde det som tonåring också. Visst är det skönt att slippa tänka ibland. Men jag skulle inte vilja välja bort.

Jag vill inte välja bort att vara vuxen! Jag är så jävla glad att jag slipper att vara ungdom.

Och det fysiska. Nej, jag tyckte inte att trettiåringar var särskilt attraktiva för 15 år sedan. Och jag tycker inte att 60åringar är sexuellt attraktiva nu, inte 15åringar heller. Men alla kan vara vackra på sitt sätt och för sin ålder. Rynkor visar att du levt. Lilla magen får många efter 25. Hår på dig är fint. En annan är vacker skallig.

This would have terrified me as a kid.