#auktoritet

Rant om respekt för mentalt arbete

Det finns en viss skillnad mellan hur vi blir lärda att interagera kring auktoritet och hur andra dömmer oss när vi interagerar med auktoritet.

Det gäller speciellt för neuroatypiska personer, men även många med kroniska sjukdomar eller personer från trasig bakgrund. Vi blir generellt upplärda att lita på andra över våra egna känslor, eller att vara passiva och lättpåverkade eller hårdhudade,…

Det är då man behöver och som det är befogat att ställa frågan till sig själv. Vad gör jag här? Allt för ofta har det hänt att sen den dagen jag blev en kristen så har jag inte alltid kunnat hålla tyst om saker och ting, därför har jag allt som ofta uppfattats som en rätt jobbig typ, och som sådan har jag därför känt att jag ofta inte riktigt har smält in i miljön, och därför har jag stundom…

Jag sitter i ett intressant forum och samtalar. Det är människor som på olika sätt har ett ledaransvar i små och medelstora organisationer som deltar. Vi resonerar kring ledarskap och begreppen makt och auktoritet. Och vidare: auktoritärt ledarskap.

Det är ett öppet samtal - ett rannsakande och ärligt samtal.

Utgångspunkten är den svenska författaren Sven Reichmanns bok: "Gud är inte auktoritär". Vi startar från citatet:

Vi utrustar i tanken en människa med makt i form av pengar eller aktier, politiskt inflytande eller berömmelse. Då händer ofta något allvarligt. Ty, det är få om ens någon förunnat att få makt utan att ta skada i sin själ.

Här kopplas till Jesu ord i Matteus: "Men vad gagnar det en människa, om hon vinner hela världen men tar skada i sin själ? "

Skadan som makt tycks orsaka är förakt.

Vidare från Reichmann:

Den som är auktoritär visar ofta någon sorts förakt - eller smicker som är föraktets skenbara motsats - för dem han skall leda.

Den auktoritäre kan sällan se någon över sig som en auktoritet. Han beskriver alltid sina "överordnade" - Gud eller människor - i auktoritära termer.

Det är på detta sätt som det auktoritära ledarskapet visar sig. Genom förakt till omgivningen.

Hur skall man då känna igen ett ledarskap som inte är auktoritärt?

Det som samtalet mynnar ut i är tror jag en viktig poäng.

Ledarskap som tar sig uttryck i svårighet att sätta bort makten är auktoritärt. Det auktoritära ledarskapet vill ha makt för maktens skull.

Dagens Nyheters tidigare chefredaktör, Hans Bergström, skriver på DN Debatt om den svenska skolan. Jag tror inte man kan komma så mycket närmare en helt konservativ skola än den han förespråkar i debattinlägget:

"Viktigast av allt i skolan är dock rektorerna och lärarna. Hela inriktningen från 1968 och framåt blev att sänka deras auktoritet, status och löner. I det nya samhället skulle alla vara ”du”. Ingen vuxenauktoritet skulle få finnas. Rektorer som ingripit för att skapa ordning har under dessa år regelmässigt tagits i örat av skolmyndigheterna. Krav på ansträngning ansågs reaktionärt. Betyg skulle bort. Alla symboler för framgång och erövrad kunskap – som studentexamen och beteckningen ”lektor” för lärare med doktorsexamen – skulle avskaffas."

Denna utveckling drevs, enligt Hans Bergström, på av Socialdemokraterna trots att 68-rörelsen på många sätt faktiskt var en reaktion MOT partiets politik (tack till Martin Moberg för länken). Skolpolitiken är fortfarande ett exempel på Socialdemokraternas konservativa sida.

Hur skulle en progressiv skolpolitik se ut?

Alfie Kohn, en känd amerikansk pedagog har skrivit mängder om detta. I korthet skulle skolan handla mer om elevernas förmåga och möjlighet till självbestämmande, deras samarbetsförmåga och om öppen kommunikation mellan elever, lärare och samhället i stort. Betyg skulle nog inte diskuteras speciellt ofta, möjligen elevernas förmåga att bedöma och utvärdera sitt arbete.

Avslutningsvis