#ansiktsblindhet

Ansiktsblindhet är något jag bara en gång sett uppmärksammas i media eller min omgivning en gång, innan jag själv började bli öppen med det – en gång i tv-serien som jag inte minns namnet på, men som handlade om annorlunda och ‘konstiga’ individer och deras livsstilar/funktionsvarianter. Ett av de avsnitten innehöll en person som var ansiktsblind, och jag minns bara när de i slutet visade bilder…

Jag minns inte ditt namn, ditt ansikte eller någonting om dig. Det är inte så att jag inte bryr jag kan bara inte minnas. Jag har aldrig talat om detta öppet så här även om jag nämnt det för vänner och elever, mestadels lite skämtsamt. Men detta är faktiskt något av det jobbigaste i min vardag. Ända sedan jag var barn har jag kämpat med ansiktsblindhet. Utseende fastnar bara inte i mitt minne. Tyvärr gör sällan nummer eller namn det heller. Jag kommer ihåg alla lägenheter jag bodde i som barn, min mors väninnors lägenheter, hur de inrett dem, var sängen stod, var dörrarna var, färgen på deras gardiner och så vidare. Men även om mitt liv hängde på det minns jag inget ansikte och oftast inget namn på personen. Detta gör det svårt i min vardag och har skapat frustration på nästan alla arbetsplatser jag någonsin har arbetat på. Med sociala medier har det blivit lite lättare eftersom jag nu dagligen ser folks namn i skrift med bild. Men fortfarande är det så att de flesta av dem inte fastnar. Och Gud förbjude om någon har en ros som en profilbild eller kallar sig själv något annat som "glad tjej" på fb - Det kommer antagligen vara det du heter i mitt huvud för evigt. 😉 Så när jag reser runt i världen, ofta vistas på nya restauranger/scener med ny personal (som ofta är klädda i likadana kläder, ex restaurang eller hotellpersonal) så hänger jag inte med. Samma sak med mina elever eller min publik. Vissa människor sticker ut, har något speciellt som jag inte vet varför, men fastnar i mitt minne. Men för det mesta tar det år för mig att lära mig deras namn och ansikten. Ännu värre är om jag ser en elev från mina dansklasser eller en servitör från en restaurang där jag uppträder i en annan miljö. Exempelvis på stan i kläder som skiljer sig från vad jag brukar se dem i. Som att se en elev i en vardagskläder istället för magdanskläder eller en servitör klädd i en skjorta i en annan färg än de som bärs på restaurangen. Jag har då oftast ingen jävla aning om vem den personen är. :-( Det värsta är att folk ofta antar jag oförskämd. Eller att jag inte vill säga hej till dem. Vilket inte alls är sant. Ni som känner mig vet att jag nästan alltid vill snacka - ibland för mycket haha. Men av detta skäl går jag oftast med huvudet ner, med hög musik i hörlurarna helt i min egen värld. Hoppas på jag inte kommer att få ögonkontakt med en person eftersom jag är inte säker på om jag känner dem och jag inte vill att de ska känna sig obekväma. Om någon har detta problem eller vet vad man ska göra om det please let me know. Och jag fortfarande vill hälsa på människor på magdansfestivaler och på stan. Hoppas genom att skriva detta att fler förstår att jag inte försöker förolämpa någon och att ni ändå säger hej. :-) Hur som helst det är allt jag tänkte dela med mig av idag. Jag är i min säng och återhämtar mig från flera operationer. Mår dock jättebra. Tack för alla "krya på dig hälsningar" på Facebook. Förhoppningsvis kommer du att känna igen mig när allt har läkt. 😉 xxx Selina Ps: Funderar färga håret i en brun eller rödaktig nyans. Vilken tycker du mest om? Brunt hår med violetta nyanser. Mörkbrunt hår. Brunt hår med rödvioletta nyanser. Brunt hår med röda nyanser.

Magdansös Selina på Instagram