En sån sak - sånt jag glömmer - är lösenord. Men lösenord kan man ju inte lägga upp på nätet, så de har jag nedskrivna på så många olika lappar att jag inte alltid är säker på vart de hör hemma. Ett användarnamn och lösenord men utan sajt kommer jag ihåg en kort stund. När jag hittar lappen eller blocket igen är det nästan en garanti att jag glömt till vilket konto de går. Att lära sig av sina misstag är smart. Jag gör det sällan. Jag begår nog en hel del, det hävdas så i alla fall, men tycker det är sällsynt att det åtföljs av någon insikt eller lärdom. Lite synd egentligen, annars skulle jag ha en mängd tillfällen att lära mig nya saker. Minnet kanske hade blivit bättre då, men vad skulle jag då med den här tumlaren till?

Jag pallar inte att minnas min barndom och vad som gjordes. Jag försöker få fram det, men det lyssnas inte om det pressas på. Jag vill inte prata med massa folk om vad som gjordes för länge sedan. Jag vill inte peka finger, jag vill inte att någon alls skall in och rota. Resor, ilska, gråt och en liten rädd stackare som med stora ögon försöker förstå. Sedan gråta. Glömma. Le, skratta och vara vanlig. Det var inte lätt, och det är fortfarande svårt.   Jag önskar bara att bli lämnad ifred. Inte behöva bråka med dem som skadat, inte behöva slåss mot minnen från förr.  

ANNAMELINA : MINNAS