Jag tÀnker pÄ dig varje dag. Jag undrar varför du inte skickat sakerna. Jag inbillar mig att det Àr för att du inte heller Àr redo att slÀppa oss. Jag tÀnker mycket pÄ dig, nÀstan hela tiden. Jag har de senaste veckorna behövt ha nÄgon podcast, film, serie, vad som i bakgrunden för att inte tÀnka pÄ dig, för nÀr jag tÀnker pÄ dig bryter jag ihop. Jag vet att det miljömÀssigt mÄste vara jobbigare för dig. Jag har spenderat 4-5 nÀtter i veckan i din lÀgenhet de senaste nÀstan 2 Ären. Din lÀgenhet Àr fylld med mina saker, medan mitt hem inte har nÄgot som tillhör dig.
NĂ€r jag sĂ€ger att jag saknar dig sĂ„ menar jag att jag saknar allt. Jag saknar hur du satte pĂ„ cotton eye joe, frĂ„n ingenstans nĂ€r vi skulle sova, jag saknar att spela tv spel ihop, jag saknar att Ă€ta frukost ihop pĂ„ helg mornar, jag saknar att sĂ€ga hej dĂ„ till dig tidigt pĂ„ morgonen nĂ€r du skulle till jobbet, för att sedan lĂ€gga mig i sĂ€ngen igen och sova ett par timmar. Jag saknar vĂ„ra intern skĂ€mt. Jag saknar vĂ„ra jobbiga samtal, jag saknar att skratta med dig, jag saknar att kyssa dig, jag saknar att krama dig. Jag saknar att sĂ€ga hej dĂ„ pĂ„ perrongen i tc innan jag tog tĂ„get tillbaka till Ărebro. Jag saknar hur vi stod dĂ€r och gjorde alla obekvĂ€ma med vĂ„ra kyssar och kramar Ă€ven om jag skulle Ă„ka tillbaka om 2 dagar. Jag saknar att laga middag till dig nĂ€r du kommer hem frĂ„n jobbet. Att överaska dig med teckningar i köksskĂ„pen. Jag saknar nĂ€r du lĂ€ste mig till söms över telefon. Jag saknar hur vi kĂ€mpade för att fĂ„ det att funka, jag saknar att sova intill dig, att vakna intill dig, jag saknar över hur du alltid klagade pĂ„ att jag vĂ€rmde upp din sida av sĂ€ngen innan du kom och la dig. Jag saknar att komma hem innan dig och överaska dig med mat, jag saknar din vodkapasta, jag saknar din lukt. Jag saknar att visa TikToks jag sparat för dig, jag saknar att kunna titta pĂ„ dig, för du Ă€r sĂ„ vacker, sĂ„ otroligt vacker, jag saknar att ha sex med dig, jag saknar hur vi visste vad den andra gillade, hur det alltid kĂ€ndes sĂ„ naturligt. Jag saknar att pussa pĂ„ dina kinder, jag saknar att ligga med benen i ditt knĂ€, jag saknar de gĂ„ngerna du somnade med huvudet pĂ„ mitt bröst i soffan efter en lĂ„ng arbetsdag, jag saknar allt. Jag vill vara med dig mer Ă€n nĂ„gonting annat. Men hur mycket vi Ă€n försökte sĂ„ fick vi det inte att funka. Att det tar slut, Ă€ven fast bĂ„da fortfarande har kĂ€nslor för varandra Ă€r det vĂ€rsta, för hoppet Ă€r alltid kvar. Jag har hopp för oss, Ă€ven om jag vet att det Ă€r dumt och destruktivt mot mig sjĂ€lv. Men du sa att du behövde tid, och jag tror att det Ă€r nĂ„got Ă€ven jag behövt och behöver. Jag tĂ€nker ofta pĂ„ om det Ă€r vĂ€rt att vara med nĂ„gon nĂ€r det krĂ€vs sĂ„ mycket för att fĂ„ det att funka, om det Ă€r nĂ„got jag kan lĂ€gga ner energi pĂ„ just nu. Men grejen Ă€r, att nĂ€r det Ă€r bra sĂ„ kĂ€nns allting otroligt. Du Ă€r min bĂ€stavĂ€n, jag önskar att jag kunde berĂ€tta om mina dagar för dig, men det kan jag inte. Att Ă€lska dig Ă€r som att andas
