Människans verklighet kommer alltid vara för tätt sammanflätad med sin egen kontext för att låta sig fångas i ett svartvitt tänkande. Beteende skiftar konstant beroende på omständigheter och erfarenheter, och formas i samma stund av den blick som riktas mot sig. När vi möter den andres blick sker därför en förskjutning; vi blir aldrig enbart sedda ur vårt egna sammanhang, utan också genom betraktarens, där dennes erfarenheter och föreställningar lägger sig som en skugga över den iakttagne. I denna skugga uppstår en bild som aldrig kan vara helt ren, men som samtidigt får en allt väsentligare tyngd i dechiffreringen av den andres ageranden- detta trots att varje individ inom sig själv alltid bär på mer ”sanning” än vad någon enskild uppfattning någonsin kan rymma att förklara

Men men, alla säger ”fel” saker ibland, och jag önskar henne ändå verkligen allt gott nu, även om just den kommentaren gjorde att jag tappade lite respekt där i stunden