EMMA'S TRAVELS

Detta är min mest autentiska upplevelse hittills på resan. I några dagar befann jag mig långt uppe i bergen, närmare bestämt i en liten by vid namn Todos Santos. Nästan 100% av invånarna är ursprungsbefolkning/Maya. De pratar inte spanska utan Mam (ett av ytterligare ca 250 ursprungsspråk). Endast ett fåtal förstår spanska och engelska kommer inte på frågan. Det var minst sagt en utmaning att ta sig runt, men alla var väldigt gästvänliga och verkade mest tycka det var roligt att ha en gringo i byn (jag mötte under 3 dagar inte några andra turister).

Byn är en av få i Guatemala där männen fortfarande klär sig i traditionella kläder. Och dom är så snygga 😍 Både män och kvinnor bär en hatt typisk för Todos Santos, och detta är ett flera hundra år gammalt tecken på jämställdhet; enligt traditionen väver kvinnorna och männen syr. Vet dock inte hur jämställt det är i praktiken men hattarna bärs flitigt. Dom faller även mig i smaken så jag skaffade en från marknaden på direkten.

Ytterligare en sak som gör Todos Santos intressant är användandet av den gamla Maya-kalendern Tzolk'in med 260 dagar. Detta är en av få platser där kalendern fortfarande används. Kan ni tänka er! Detta är verkligen en plats avlägsen vår moderna värld. Åh, jag är så fascinerad av den här kulturen! Skulle kunna skriva hur mycket som helst om Maya men då skulle jag nog trötta ut er 😹

En av dagarna vandrade jag omkring i byn, först besökte jag en väldigt intressant gudstjänst/fest i en liten kristen evangelisk kyrka. Väggarna kunde man se igenom och golvet bestod av stampad jord. Trots det var stämningen festlig, dom sjöng och dansade och spelade musik, och jag välkomnades att sitta ner och vara med.

Efter gudstjänsten promenerade jag vidare och hamnade på en väldigt färgglad kyrkogård. Det var som en labyrint av gravstenar, och någonstans i mitten sprang jag rakt in i en begravningsceremoni (maya). Det kändes som att jag trängde mig på men deltagarna var ivriga att bjuda mig på Bröd och Cola (Cola är en spirituell dryck för Maya-befolkningen, jag tror det handlar om att den framkallar rapningar och på så sött sänder man sina blessings till gudarna) Kan ni tänka er vilken upplevelse!

Jag önskar att jag kunnat ta bilder från dessa upplevelser, men det hade ansetts respektlöst då många ur ursprungsbefolkningen inte vill bli fotade alls.

Jag är så lyckligt lottad som har fått träffa så många härliga människor på den här resan. Att träffa och lära känna lokalbefolkningen betyder allt för mig. Den här familjen livnär sig, som så många andra, på att väva och sälja sina textilier. Tack vare en butik i Antigua (vars ägare tog med mig hit) har barnen i den här familjen fått möjlighet att gå i skolan.

Så himla fin och gullig familj, vi blev till och med bjudna på frukt efter att de guidat oss runt i byn och visat hur de tillverkar sina tyger. Och mig klädde dom i traditionell cortes (kjol) och huipil (blus). Gud vad vi skrattade :)

Tillbaka i Antigua, en av mina favoritplatser i Central Amerika.

Copan är en ca 2000 år gammal mayastad, en gång mayarikets största och viktigaste. Staden är inte lika stor som Guatemalas Tikal eller Palenque i Mexico, utan snarare känd för sina hieroglyfer och dekorationer.