Oh Captain Sassy

Och du hatar mig och jag älskar dig. Fast du älskar mig men jag hatar dig. Ingen är arg. Du är ledsen, jag är desperat. Rädd att allt ska gå åt helvete. Jag försöker skaka dig vaken och du drar kudden över huvudet. Du säger att du ska gå upp snart. Jag vet att det inte är sant. Jag försöker senare, igen och igen. Och ingen gång är det sant.

Him: Yeah, I know... That's why we shouldn't talk about it. Let's just suppress our feelings... Great way to deal with them haha...

Så skrev jag efter min första festival. Det säger väll allt. Fint.

Thåström

Fast egentligen vill jag ju inte släppa dig, jag vill att du ska ta tag i mig.

Håkan

Och jag hatar att jag inte ens kan ligga i min säng för jag vet att du har varit här. Och jag hatar att jag har samma lakan nu som då. Och jag hatar att du bara försökte vara snäll. Och jag hatar hatar hatar att jag känner såhär pågrund av dig när jag aldrig får känna såhär pågrund av någon annan.

Jag kan inte tänka. För att någon jag inte känner på riktigt åkte i morse och aldrig kommer tillbaks hit mer. Aldrig till min lägenhet. Aldrig till mina lakan. Aldrig till matsalen. För att det sista jag kommer ihåg från honom är hur vi inte sa hejdå.

- Mm...

Att ligga och svettas i en våningsäng intryckt mot någon annans mage med en tung arm runt midjan.

Ja må vara naiv när jag på alvar frågar folk om de inte vill följa med, bara åka, nu på en gång, så långt pengarna räcker. Men det är ju bara nu som man kommer undan med det, än så länge kan jag dölja naiviteten i min ålder, "nej nej, jag är inte dum jag är bara ung".  Det är nu, bara nu vi har chansen men jag hittar ingen som vågar ta den. Ingen vågar vara naiv längre och det gör mig så sjukt jävla frustrerad för jag är så beroende av andra människor. Äventyr är inget man planerar, det finns inga perfekta tillfällen, "sen" händer aldrig och vi blir aldrig yngre än så här. Lev nu för helvete.