Min utsikt på nätet

Ibland behövs något bättre. Ibland behöver allt bli bättre, men blir istället sämre. Saker blir skräp, jag vet inte varför. Det känns märkligt, det känns som om livet behöver krydda. Men hur? Såhär?

Om detta inte är så online man kan komma, då vet jag inte vad som skulle vara mer online. Läs vad det står, det är galet. Och så något vackert...

Något ovanligt men ändå så självklart att det dyker upp lite poesi denna dag. Det är vad poesi verkar vara till för. Att på något vis låtsas som om de fyller en funktion, när det enda som rusar genom kroppen är allt annat än poetiskt. Jag hade mycket hellre tagit en tur på crossen och fått ur mig lite uppdämt vrålande.

Det jag ser, det jag kallar utsikt denna dag är inget annat än ett glödande hat. Men det finns inget mål, inget att vara. Ingen att vara arg på, ingen att klandra.

Det är ju inte ens så det heter på svenska, det är ju en aning festligt.

Det är ju skönt att höra att någon har en bra sommar, eller hade då det skrevs. Min sommar är allt annat än bra, och jag tänker att det är värre än trött.

Jag blev som jag trodde inte ett dugg gladare av att läsa om manchester, det gjorde mig ingen nytta alls. Jag hade inga förhoppningar om annat, men det hade varit välkommet om så hade skett. Nu finns stor risk att jag fastnar på nätet, att jag fastnar online och letandes efter rea på rea.