Ljum

Jag höll på träffa en kille som var vit och spinkig och vi hoppade studsmatta och gick alltför långa promenader och jag tycker om honom. Samtidigt som jag inte vill ha honom. Jag har dissat honom en gång innan och ångrade det. Så ville han fortsätta vara vänner och bjöd mig på en fest. Så började vi träffas igen och då fick jag för mig att jag inte ville ha honom till slut. Så dissade jag honom igen. Jag sa att jag inte visste om jag gillade honom. Jag sa att jag kände mig ensam och ledsen och att det var fint och trevligt att umgås med honom, men jag visste inte om jag gillade honom eller bara att umgås med någon. Han sa att det var okej, han behövde inte veta om jag gillade honom eller inte. Han gillade att umgås med mig. Jag försökte göra slut, men så sa han att han kände att jag tyckte om honom. Det är helt sant. Vad fan håller jag på med? Men det känns fel. Det känns som jag leker med dina känslor. Jag använder dig för att få mig själv att må bättre. Det är inte rätt sätt att bygga ett förhållande. Det är fel. Vi borde göra slut.

Herregud, jag har flyttat till Glasgow. Jag har en toalett som inte går att spola och 1cm äckelsmuts på alla ytor i köket. Välkommen Men samtidigt så jävla skönt att vara här.

Jag säger hur jag tyckte det var jobbigt att hon betedde sig såsom jag var störig, ett problem barn. Att det var mitt fel alltihop. att jag inte ville ha kontakt med honom. Hon säger - jag trodde du var över det. Som om det handlade om att min bror hade kallat mig för ett elakt namn. Som om det är så lätt att komma över 20 år av slag, stryptag och elaka namn. Som om det är jag honom skyldig. Jag blir tyst. Jag har varit så rädd för att prata med min mamma om just det här, för att jag har nog innerst inne vetat att hon inte tar mitt parti. Att hon föralltid kommer älska sin son, oavsett hur mycket han ställer till med problem för henne. Oavsett hur många bilar han kraschar och pengar han stjäl. Oavsett hur många grannar kommer klaga över hans hänsynslösa och irrationella beteende. Oavsett hur många han misshandlar, och framförallt, oavsett mig. När jag blev så kraftig misshandlad och han dömdes i domstol till fängelse och han frisläpptes och flyttade hem var det aldrig tal om att han skulle flytta ut. Utan jag fick flytta ut vid 16års åldern för jag stod inte ut med att bo i samma hus som honom. När han misshandlade mig igen vid 18 års ålderns fick jag skylla mig själv för att ha förargat honom genom att stänga av musiken han spelade i köket när han befann sig på övervåningen. Dessa ologiska bortförklaringar. Hennes ologiska kärlek till honom. Jag förstår inte. Och nu när jag står inför tre års studier utomlands känner jag bara att när jag kommer hem kommer det inte finnas någon förbindelse kvar. Vi kommer inte ha någon kontakt och jag kommer förbli ensam. Och det gör ont i hjärtat samtidigt som det sättet det är nu, mellan oss, gör ännu ondare. jag orkar inte riktigt finnas, sommaren tog slut helt plötsligt, det kom en storm, regn och nu bara mörka moln och mörka kvällar. Jag önskar att mina morföräldrar kommer hem snart.

jag har flyttat in hos min mormor och morfar. De här första veckorna har varit så sköna. Jag har aldrig mått så bra så länge som jag minns. Jag har varit nästan helt ångestfri, jag har börjat springa igen, jag går ut och cyklar, tar promenader och har inget ångest för att lämna huset. Mitt jobb är också fantastiskt. Det är så trevligt. Ålderdomshemmet har ett bibliotek, sy-sal, trä-sal, växthus och vi dricker kaffe och äter kakor allesammans. Jag sitter ofta och bläddrar i de äldres fotoalbum. Det känns som jag är där och hälsar på, snarare än att jag jobbar där. Sommaren är skön. Jag är lättad och jag hoppas det varar.

applepaj.

min internetzkompis, pandan, var här i några dagar, dag två såg ut såhär:::: det regnade hela morgonen och vi satt på café och drack 4 koppar kaffe var. vi pratade om allt möjligt och sedan tog vi en promenad i regnet uppför berget och kollade ner på byn. på kvällen så drog vi ut med en kanot på havet. Han sa att han aldrig hade paddlat innan, och jag sa att han gjorde det fint. Vi paddlade ett tag tills vi såg ett träd som hade vält och hängde över havet. Vi satt oss i trädet och drack apelsinjuice blandat med tranbärsjuice, som om vi var 15 och delade på sprit. Himlen var rosa med häftiga moln. Vi satt där tills solen var långt nere och vattnet var svart. Så paddlade vi tillbaka. Det tar en timme, drygt vid klockan ett närmar vi oss bryggan. Precis precis, precis vid bryggan lutar pandan sig ur kanoten för att ta tag i bryggan och välter hela kanoten. Jag kastas i vattnet och två sekunder senare drar han upp mig panikslagen på bryggan. Han hoppar i och tar tag i min kamera och håller den ovanför huvudet, ger den till mig och helt hysteriskt försöker rädda allting. Jag står och skrattar. Han kastar sig runt i vattnet och gör en massa ljud ifrån sig. Sedan slänger han sig upp på bryggan och hysteriskt skakar om mig och frågar mig om jag är okej. Jag svarar lugnt, - ja, men han hör mig inte för hans egna panikslagna andetag. Jag knuffar ner honom på bryggan, lutar mig över honom och säger åt honom att lugna ner sig. Jag känner på hans bröstkrog och hans hjärta slår hundra slag i sekunden. Han börjar gråta. Jag ler, skrattar. Han ligger där och gråter, säger att han har förstört allt. Jag skrattar mer. Han gråter och säger att min mobil och kamera är förstörda, men han kommer betala mig tillbaka. Han kommer betala mig, upprepar han var tredje sekund. Jag skrattar igen. Jag säger att han måste lugna ner sig, men han kan inte sluta säga förlåt och låta hjärtat slå. - det är bara prylar, säger jag och skrattar. Jag kan inte låta bli att tänka att det här var bästa avslut på kvällen. Jag har aldrig trott på perfekta kvällar med solnedgångar och sånt. Det kändes helt rätt att bli kastat i vattnet och få gå hem mitt i natten med genomblöta kläder med en kille som gråter samt konstant ber om ursäkt. Den hundra-elfte-gången han stannar upp och ber om ursäkt och säger att han är en idiot så kysser jag honom.

Den här veckan har jag krossat ett hjärta. Pajat min mobil och kamera. Fått en keps och hundra pund. Är det det här som är thug-life?

min mamma var här idag. först på vägen hit sa hon åt mig att laga kyckling till henne. Jag som är vegetarian. Men när hon väl var här var det bra. Hon var trevlig. Jag var trevlig. Allt var trevligt. Hon försökte som vanligt att säga att min störda bror inte längre är störd. Hon försökte säga att jag skulle komma hem. Hon försökte med allt det vanliga. Men jag sa nej, jag sa nej, och jag sa nej igen. Men det var trevligt. Jag var lugn. Jag och min syster badade i havet och det var varmt. Jag tog fina bilder på henne. Jag fotade min mamma som sov på stranden. Jag skrattade lite. Jag köpte en mysig tröja.

jag har mått så dåligt när jag har bott här. nio dagar kvar. på onsdag kommer min internet kompis. imorgon kommer min mamma. jag kommer ligga i sängen sedan, hela dagen. ångest. ångest. ångest.