Untitled

Killar killar, badboys killar är vad jag gillar. Killar som krökar och killar som pökar. Killar som läser och svarar efter en timme, killar som knullar varje linne. Killar med stubb och gärna skägg de som hänger med drägg. De jag träffar är gaddade, och ofta väldigt övertaggade. Killar som ligger runt, utan att de blir skumt. De är vad jag faller för, de är ju snygga så man dör! Allt jag tänker på är snopp, allt för att de ska stå oupp! Kalla mig bitch eller slyna, så får du mig naken syna. Kåt som satan är vad jag är, vore kanske enklare o va kär. Nej de är min störta mardröm att vara, onenightstand är lätt att klara.

"Du får inget gymkort för att du äter för lite" man ba what, jag är fet behöver inte mer mat? Snarare mindre :-)

I dont want to be cured I just want to be skinny.

Lixom kanske var det de här jag behövde, bli utfryst av exakt alla en än gång och må skit. Då skulle jag än en gång känna hur skönt de vore att börja gymnasiet och komma bort från alla. Men denhär gången käns de lixom värre. Nu känns det mer som om alla människor är likadana och jag kommer aldrig att riktigt passa in. För vad spelar det för roll om jag är med människor i huddinge som fryser ut mig, än om de bor i globen? Å vad mitt undermedvetna hoppas att detta inte är sant och att jag nog ändå kommer passa in på gymnasiet. Nåja, de kan väll iallafall inte bli värre än hur jag har det nu :-)

Det gjorde så ont att göra. Så ont rakt in i hjärtat verkligen. Det var kanske för att jag drogs ner på jorden lite igen. Tillbaka till verkligheten som jag gjort allt för att försöka undvika. Dedär orden precis efter jag berättat klart min historia om när jag kom hem full och spydde ner hallmattan. Han tog in allting och tänkte efter. Det var tyst en ganska lång stund och jag ville bara veta hur han tänkte. Sen tittade han upp på mig in i mina ögon “De skiter nog i dig nu” Mitt spralliga humör som varit på topp så länge. Som glömt allt och fokuserat på de bra i livet. Det var som att någon tog det från himlen och kastade ner de i asfalten. Jag hade lixom glömt att jag var värdelös. Blev chockad av hans ärlighet och helt stum. Han hann nästan börja förklara sig med ett försiktigt asså.. Sen satte jag på fake leendet slängde med håret och skrattade till “ja. Eller kanske de”