populÀr och nÄgons största förlust. or not.
I mitt huvud Ă€r jag en badassbitch. Jag Ă€r ofattbart hĂ€ftig, den alla vill hĂ€nga med och alla spanar efter. PĂ„ kvĂ€llarna Ă€r jag ute och lever livet, festar, dricker och gör gud vet vad. Inte bryr jag mig heller, inte ett smak, om nĂ„gonting. Killarna (nej Killen) Ă„ngrar sig sĂ„ jĂ€vla hĂ„rt att han dissade mig förut och inser vilken förlust han begick! VĂ€nner har jag sĂ„ det kryllar, bĂ„de falska och Ă€kta. Trots att jag har sĂ„ mycket folk omkring mig sĂ€ger jag alltid vad jag tycker, feminism för allt vad det Ă€r vĂ€rt! Ingen mer blyghet, inget mer sitta tyst och framför allt inte den tjejen som blir ihop blandad för att vara nĂ„gon annan.Â
I verkligheten Ă€r jag raka motsatsen. EN FĂRLORARE. Jag Ă€r den ingen vill umgĂ„s med, inte ofattbart hĂ€ftig och jag Ă€r framför allt inte den man spanar efter. PĂ„ skalan Ă€r jag en stark 0:a, inte en tia som resten av all those skinny bitches. Om kvĂ€llarna Ă€r jag inte ute och rĂ€nner, har man inga vĂ€nner blir det sĂ„. Inga fester, ingen alkohol. Bryr mig gör jag allt för mycket, om allt och alla. Han, med stort H, bryr sig inte alls, inte ett endaste jĂ€vla dugg. Faktum Ă€r nog att han Ă€r ganska glad att slippa mig, den jobbiga klĂ€ngiga tjejen, vem skulle inte vara glad att undkomma henne? Inte var det nĂ„gon större förlust i alla fall. VĂ€nner Ă€r en bristvara, nĂ„gra finns det, men om jag skulle flippa ur vet jag ej om de skulle finnas kvar. Vad jag tycker om saker och ting sĂ€ger jag för det mesta, till de jag kĂ€nner, inte nĂ„gon annan. Feminism men sĂ„ in i bomben blyg och rĂ€dd.Â
Jag Àr tjejen som man inte lÀgger mÀrke till i ett folkvimmel och som man blandar ihop med nÄgon annan hela tiden. Den som inte riktigt existerar förutom i skolkatalo