Det mÀrkligaste av allt Àr ÀndÄ den roll eller icke-roll som skolan/undervisning spelar eller inte spelar. Allt mÀnniskor hade behövt lÀra sig i skolan som de inte lÀrt sig och i bÀsta fall lÀr de sig pÄ egen hand efterÄt, i vÀrsta fall lÀr de sig inte alls och lever dÀrför fattigare liv. Fattigare liv i olika avseenden. Det som Àr kÀrnan i all liv, det som kÀnnetecknar all liv: Àr att det sker en utveckling och den utvecklingen Àr en kunskapsprocess, det Àr per definition att lÀra sig nya saker hela tiden, om sig sjÀlv, om omvÀrlden, om blomman, om trÀdet, om sprÄket, om vad man vill. För pÄ rent neurologisk nivÄ sker det processer i ens hjÀrna som Àr belönande nÀr man lÀr sig. (Samma processer sker kanske i hjÀrnan nÀr man fÄr 230 likes pÄ instagram och dÀrför tar mÀnniskor den genvÀgen istÀllet). Och sen för alla de av oss som har vÄr historia pÄ andra platser, i andra lÀnder - hur skulle skolan nÄgonsin vara till för oss? Hur skulle vi ha tid nog att besvara alla vÄra frÄgor? AlltsÄ det Àr en knasig ekvation pÄ alla sÀtt och vis, sÄ pÄ sÄ vis har jag förstÄelse för de unga förlorade generationerna. För jag har gÄtt den vÀgen - den i efterhand skapar mina svar och kunskaps-vÀgen och jag vet hur svÄr den Àr. NÀstan krossande svÄr - för man gör nÄgot man enligt samhÀllet inte bör. Men samtidigt vet jag ocksÄ hur belönande den Àr. Jag vet ocksÄ att sjÀlen Àr vÀrd alla anstrÀngningar, det att hÄlla den vid liv och att nÀra den, pÄ riktigt nÀra den, pÄ riktigt nÀra sitt intellekt, sitt hjÀrta, sin sjÀl, Àr det som gör livet vÀrt att levas. Att kunna kÀnna: idag gjorde jag bÀttre ifrÄn mig, se idag skrev jag en bÀttre mening, idag tÀnkte jag en djupare tanke, allt detta sammantaget gör en till en mÀnskligare mÀnniska. Att kunna njuta av den fulla vidden av ens mÀnsklighet Àr pÄ riktigt det vackraste som finns. Men nÀr ens mÀnskliga förmÄgor har dött sÄ spelar det ingen roll vem man har omkring sig, eller vilket torn man Àn befinner sig i. Ingenting spelar nÄgon roll: för att nÄgot inom dig har dött. SÄ enkelt Àr det.





















