// F E M I N I S T P S Y K O S //

Idag lider vi av postdemokratiskt kaossyndrom. Förskona oss! Vi blöder. Och vi tänker blöda! Från och med nu efterlyser jag SAMTALET. Den ofärdiga, utforskande, utopiska, omskakande dialogen, med kulturen som medel. Här är ett brev från mig till oss. Vi har kampen. Vi har orden. Vi har varandra. Och tillsammans skall vi blöda.

Om vi uttalade vårt motstånd och formulerade alternativ, skulle en annan ordning vara möjlig? Om vi målar våra luftslott tillsammans, om vi frågade oss själva och varandra hur en värld byggd på kärlek FAKTISKT kunde se ut, skulle vi frigöra tanken då? Om vi synliggjorde dessa samtal, alltså samtalen, inte de eventuella resultaten av sådana samtal, utan samtalen i sig, genom text, ord, bilder, toner, ljud, oväsen, banderoller, scenkonst, aktioner, gatukonst, kravallkonst och egentligen vad fan som helst, ty i kärlek och i synnerhet ett krig som detta är allt om inte tillåtet så ändå försvarbart ur mellanmänsklig överlevnadssynpunkt, skulle vi nå varandra då? Om vi lät gator, torg, källare, scener, rangelvindar, konsthallar, tunnlar, spårvagnar, skogar, klubbar, dansgolv och höstalléer mumla, sjuda, koka, eka, skalla av REFLEKTION (detta hisnande, omvälvande ord), skulle vi sätta ett frö till förändring då? 

VERBALISERA ER.

Om reflektionen gav utrymme till förståelse till varför, skulle vi då prata om varför en röst för förändring för 12,9 % av Sveriges befolkning innebär en röst på rasister? Om maktapparatens och samhällets faktiska oförmåga att hantera våra samhällsproblem syntes, skulle vi våga bredda samhällsanalysen och ifrågasätta hela skiten då?  

NYANSERA ER.

Om vi vägrar ta en debatt som rasister sätter rasistisk agenda för, vilka frågor kan vi formulera då? Om vi ser >>arbetslöshet<<, fattigdom, >>flyktingkris<<, integration, alienation, men vägrar erkänna den rasistiska logiken för problembeskrivning och därmed problemlösning, kan vi prata om asylrätt, om klass och om lönearbete som ideologisk konstruktion då? Om vi formulerar frågeställningar som utgår ifrån mänskliga rättigheter, maktanalys, systemkritik och basal psykologi hos däggdjur, vilka lösningar möjliggörs?

MORALISERA ER.

Om våra dagar som demokrater är räknade, vad återstår? Om konstnärliga aktioner, aktioner om samtal, samtal om konst, politiska aktioner, konst om samtal, politiska konstnärer, politik om konst (!), politiska samtal, samtalande politik och konstnärliga samtal, skallar av vad de kallar extremism, vad skall de kalla oss sedan? Om vi inte tystnar när de extremistiska demokraterna slår oss med batonger, vad skall de kalla oss?

DEMONISERA ER.

Om vi använder våra blödande hjärtan, vår svartaste sorg, våra i skräck och förtvivlan uppspärrade ögon, våra mörkaste tankar, våra djupaste instinkter och våra ärligaste känslor, blir vi inte till en armé av antifascister? Om krig är något vi aldrig bett om, men ständigt beskylls för, hur kan vi göra deras vansinniga argumentation till vår starkaste strategi? 

MOBILISERA ER.

Om vi har olikheter bland oss vad gäller förutsättningar, handlingsutrymme, privilegier, makt, pengar, tid, ork, behov, till och med åsikter, vilka rum kan vi då inte skapa för det utopiska samtalet? Om alla rum som behövde finnas för det samtalet fanns, vad skulle trösta oss allra mest? Om vi eldade mer under vår vrede än vi någonsin gjort, vad skulle vi prata om i de där rummen? Om vi gjorde de där rummen till gator, torg, källare, scener, rangelvindar, konsthallar, tunnlar, spårvagnar, skogar, klubbar, dansgolv och höstalléer, vilken värld skulle bli möjlig?

GRÅT; ORGANISERA ER. 

Ikväll går vi på Ladyfests officiella klubb till Feministiskt Forum som denna helg äger rum i Gbg - och SOM AV EN HÄNDELSE har mitt helt egna dj- och dansprojekt Yoko Mixes premiär just där och då; med mig har jag en handfull dansare, entusiaster, påhejare och vapendragare. Dansgolvet kommer att förvandlas till ett glittrande slagfält, ett tryggt rum att göra bort sig i, en fri scen att spinna runt på. 

  Yoko Mixes är en konst- och aktivistmetod för att experimentera med dj-konsten och samtidigt frigöra handlingsutrymme och öka tryggheten på dansgolvet. Jag använder mig av flera olika sätt att arbeta för dessa syften, med dj-konsten och dansen som gemensamma nämnare. Ikväll ställer jag till med en intervention som låter klubbesökarna dansa i mitten av en stor cirkel, en sån där vi brukar skapa tillsammans med våra vänner då vi en i taget slänger oss in i mitten och fånar oss och får fett med cred av alla runt omkring. I Yoko Mixes görs hela dansgolvet till den cirkeln, och vem som än tar klivet in i mitten ÄGER hela scenen för en stund. 

Det här är det första av Mixes dansgolvsinterventioner. Med mig på tåget har jag min moderorganisation Yoko djs, konstplattformen Naivité, Ladyfest Göteborg, scenkonstkollektivet Potato Potato, den feministiska konst- och aktivistgruppen Monstret, projektet SKÄLVA och, förstås, Västra Götalandsregionen som genom sin satsning på kulturella innovationer - Frispel - finansierar Yoko Mixes. TACK! Och fler samarbetspartners tillkommer hela tiden. Jag vet ärligt talat inte var detta slutar.

Håhåjaja.

1. INTRESSEVÄCKANDE INLEDNING Hej, alla. Jag har forskat. Ni som känner mig vet att jag har forskat länge inom detta fält. Det gäller existensen. Det gäller meningen med livet. Jag har, naturligtvis, utgått från den grundläggande frågan >>Vad lever en för?<< som återfinns i Barbro Lindgrens Vems lilla mössa flyger från 1987 fast där utskrivet >>Vad lever man för?<< (VLMF). Utmärkt forskningsfråga.

Tyghunden Röden anser att svaret är >>för att äta ben<<, >>för pinnar<< och liknande hundrelaterade.saker, medan Farbrornallen framhåller >>sjukdomar och olyckor<< som självskrivna svar, tätt åtföljda av Nallbeethovens sorgmarsch. Jag är i princip beredd att hålla med. Pinnar och sorg ligger mig som ni vet mycket varmt om hjärtat! 

Som den goda forskare jag är kommer jag att utveckla Lindgrens tes med hjälp av ett godtyckligt och känslostyrt hopkok av begrepp stulna från andra forskningsområden, för att slutligen formulera min egen teori (om meningen med livet asså). 

2. SYFTE, FRÅGESTÄLLNINGAR & AVGRÄNSNINGAR Syftet med denna forskningsrapport är att klargöra meningen med livet. För att uppfylla syftet ger rapporten svar på följande frågeställning: 

Vad lever en för (VLEF)?

2.1. Avgränsningar Då jag är verksam inom fältet för posthumanistisk, utopisk, revolutionsrelaterad forskning präglar detta givetvis mina resultat. Kunskapen ÄR relativ. Vidare har jag inte fullgod empiri för att täcka in ett bredare fält än angivit. Slutsatserna i denna rapport kan därför inte sägas allmängiltiga för livets mening i stort utan utgör endast ett blygsamt bidrag till detta enorma och outtömliga forskningsfält. Så! Nu när jag har klargjort det kan jag ogenerat påstå saker hux flux och utan skrupler. 

För att ta er vidare i rapporten föreslår jag att ni trycker HÄR på PLAY>> och föreställer er tillvaron efter regnbågsrevolutionen. Nu kör jag.

3. TEORETISKT RAMVERK 3.1. Arbete & kärlek Tipstack till Tove Jansson. Janssons ovärderliga bidrag till meningssökandet ligger i myntandet av arbete & kärlek som grundläggande för en existens i välbefinnande. Viss begreppsförvirring kan dock uppstå kring ett så värdeladdat ord som >>arbete<<, varför jag känner mig nödgad att förklara. När jag använder mig av begreppet utgår jag ifrån följande definition: en för individen och/eller kollektivet trivsam, själsligt och/eller fysiskt givande sysselsättning som direkt eller indirekt gynnar kollektivet, eventuellt utfört i utbyte mot monetära medel (det sistnämnda skall dock ej uppfattas som ett nödvändigt rekvisit för att sysselsättningen skall få kallas >>arbete<<). Med kärlek menar jag allmänt gosig stämning, djup vänskap, kvalitativa ligg, partnerskap, kollektiv samhörighet och fett hög nivå av både tillit och frihet. Ej manipulation, utnyttjande av part i beroendeställning samt projektiv identifikation i kvadrat.

3.2. Fakta om hundar Ja det är ju allmänt känt att hundar är samarbetsvilliga och sociala flockdjur som behöver närhet, trams, gos, mat, sömn, vila, klapp. Dessutom behöver de fysisk och intellektuell stimulans, vilket för samman detta teoretiska fält med Janssons begrepp. 

3.3 Mandelmasseprincipen Tipstack till Bosse Silfverberg. Av allt klipskt och briljant du sagt genom åren tror jag det här är din allra fetaste jackpot. Du ba: >>När nåt är gott liksom, då är det ju bara att köra så mycket som möjligt så snabbt det går. Som med mandelmassa. Mandelmasseprincipen liksom.<< Tack, far. Jag skall aldrig glömma det.

4. RESULTAT & EMPIRI Ehh... Livet...? 

5. ANALYS Fakta om hundar hjälper oss att komma fram till vad som kan räknas som arbete. Är det fysiskt och/eller psykiskt givande? Får vi vila och återhämta oss varvat med ansträngningen? Gynnar det kollektivet? Om ja, då är det arbete. Annars är det skit.

Övriga fakta om hundar hjälper oss att avgöra om kärleken ger oss det vi behöver. Blir vi klappade? Får vi gosa? Får vi leka? Kan vi släppa taget och flamsa och ändå ha en flock att komma hem till? Får vi vara trötta och pälsiga och ligga hemskt nära och vägra gå upp förrän vi är pigga och/eller bjuds på mat? Får vi visa ohämmad glädje och ömhet? Får vi klanta oss utan att bli dubbelbestraffade i all evighet? Får vi vara i fred och gå undan när vi behöver ett heligt eget space? Om ja, då är det kärlek. Annars är det skit.

Mandelmasseprincipen då. Jo såhär, den tar vi till när vi checkat av livet mot basala fakta om hundar. Visar analysen då grönt ljus? Om ja, KÖR. Annars är det skit och vi kan ha förvirrats i individualist-, konsumtions- och kapitalistsamhällets förbannelse, relationernas medberoendeträsk och/eller fått för oss att vi är supermänniskor. Det är vi nu inte. Vi är hundar. Jag tror Gud är en hund.

6. DISKUSSION & SLUTSATSER Det finns ingenting att diskutera. Eller jo, men det tar jag med min psykolog. Det skall ni också göra. Eller ja, psykolog och psykolog, det är väl olika, men ni skall ta det med er själva på valfritt sätt. Kanske med hjälp av vissa utvalda vänner och kärlekar men akta er för att blanda in för många andra. Läs på om hundar i lugn och ro i stället. 

6.1. Slutsatser Regnbågarna hägrar vid horisonten. Och, viktigt, vi går under dem varje dag. Efter revolutionen väntar hundlivet. Här kommer lyckan. Här kommer Håkan:

se dig för, lillebror, här kommer lyckan en liten pojke i för stora skor säger: >>ja jag skall nog lyckas.<< här kommer lyckan, för hundar som oss.

7. FÖRSLAG TILL VIDARE FORSKNING Någon borde förklara för mig hur i helvete det ska gå med allt. Det svärmar rasister överallt, de snackar på våra jobb (eller våra >>jobb<<), de sitter i lunchrummen, de kör våra bussar, de har slips, de har kjol, de spottar på tiggare och värnar om demokratin. Och så alla dessa sexcister som ålar omkring längs svettiga sommargator. De glor på mig. De undrar om jag är kille eller tjej. Då vill jag genast citera igen, som när pappa och syrran av en tv-journalist fick frågan om vad de tyckte om att Victoria precis fått barn. Syrran: >>Vem bryr sig?<< Far: >>Just det! VEM BRYR SIG?!<< 

Känslan jag får när jag, i toakön på tåget upp till Dalarna, inser att jag står och överhör ett ogenerat rasistiskt samtal (läs: utbyte av rasseklyschor) mellan två medelålders kärringar bredvid mig:

De ba, kackerlackor hit, slår sina fruar dit, lär dom svenska lagar så fort dom kommer hit, skicka tillbaks dom etc osv. Den ena kärringen mal på, den andra hjälper till. Jag vänder mig till den som härjar mest.

Jag: Ursäkta, men sitter ni och snackar en massa rasistisk skit här eller? Hon: ...! Ja-a, det gör vi. Och jag står för min åsikt! Det är så mycket jävla skit i det här jävla landet. Jag: Ja det är så jävla mycket rasistisk skit i det här jävla landet. Hon: Du, bruden, gå och sätt dig! Eller kille eller vad fan du nu är för nåt. Jag: Vad menar du med det? *hon härmar mig med fjantröst* (mkt uttrycksfullt faktiskt, det får jag ge henne) Jag: Ja vad menar du med det? Hon: Skit i det du. Och du ska ta och skita i vad vi pratar om, du behöver inte lyssna. Jag: Ja jag har ju tyvärr inget val eftersom jag står här i toakö. Och ni snackar jättehögt över hela tåget och det är jävligt kränkande mot jävligt många personer här. Hon: Det skiter väl jag i. Jag: Jag märker det. Jag tycker ni ska lägga av att snacka sån rasseskit. Hon: Gå och sätt dig!

Såhär gosigt kan det uppenbarligen gå till i Dalarna dagen före midsommar! Och jag gissar att det varken handlar exklusivt om Dalarna eller om midsommar. Men timingen är oslagbar.

Jag gick och satte mig efter toabesöket. Efter kom en söt dam + tågkonduktören och peppade mig. Och tågkonduktören sa även åt mig att ta ner skorna från sätet. 

Jag skall strax byta tåg i Borlänge. Sen är det nån timme kvar upp till de barriga skogarna och böljande bergen på andra sidan Siljan och ut i ingenstans. I morgon skall jag bygga ett midsommarkön och hoppa omkring den med kanske en folköl i näven. Gissa en gång vilken sorts kön det inte kommer vara. Jag skall tänka: >>Könet tillhör bruden! Eller killen. Eller vad fan det nu är för något.<<

Det viktiga är föraktet mot fallossymboler, mansöverhöghet, VITmansöverhöghet, CISvitmansöverhöghet. Under denna överhöghet ryms även vita medelålders ciskärringar och deras jävla rassesnack. Jag betackar mig. ALLT skall motarbetas! Jag skall bygga ett könsmonster i rullstol. Typ. Återkommer. Från och med nu anbefalles nu hela familjen Silfverberg-Fransson-Helsing officiellt att hjälpa till. Eller åtminstone att inte hindra mig. 

detta är ett sommarbrev typ ett mossigt kärleksbrev till min syster och till er systrar som blir fler och fler

vi är många även om sommaren kan kännas lång jag far ut till karga skogen och min gamla vana trogen

känner jag mig som en vilsen jävel ända tills den känslan blir till galenskap löses upp i systerskap

utan henne glömmer jag bort mitt äkta sinnelag slåss och springa som en hund fucka världen för en stund

det är vad vi lever för det gör inget om vi dör lyckliga och jävligt gamla vi skall härja runt och ramla

systrar är vad vi skall ha hörde ni nu vad jag sa  kraft och pepp i evighet systerskapets hemlighet

hitta dem som stärker er lika mycket som jag ser att min syster lyfter mig alla skall få unna sig

systrar borde hänga här i vår kokobänga värld syrran, kan vi få in fler? listan här är din/er:

>> sommarsyrran <<

L.O.V.E kråkfan

Sån jävvla feeling va. Jag dör. Det här en av många lämpliga sånger att lyssna på när det har varit >>nationaldag<<. Varför? För att vi skall minnas och vakna och se allt förtryck, all exkludering, all förnedring, all avhumanisering, allt våld, all orättvisa, all kategorisering, all bortsortering, allt lidande, all död och allt helvete som gränserna mellan våra >>nationer<< har orsakat och exploderar i varje dag.

6 juni är en sorgedag. Hur mycket den här dagen än handlar om tillhörighet, trygghet, välfärd, svenska modeller och annat (som borde vara) gosigt, är det en ofrånkomlig påminnelse om hur villkorad den där tillhörigheten är. Men trygghet, tillhörighet och fungerande (läs: FUNGERANDE) sociala institutioner och funktioner är ingenting som skall villkoras. Ingenting att vara tacksam över, eftersom det inte är någonting att göra sig förtjänt av. Och frånvaro av tacksamhet skall icke förväxlas med brist på erkännande av deras relevans och betydelse för människors fysiska, psykiska och sociala hälsa. Gränser genomborrar världen, Europa, Sverige, våra städer, våra kvarter, våra umgängeskretsar, våra kroppar, våra hjärtan, och gränserna sorterar oss. 

Sommaren är alltså ett opålitligt och på många sätt obehagligt fenomen. Jag är fattig och peppad och förvirrad! Idag funderade jag till exempel på vad jag kan göra som inte kostar pengar. Jag kom fram till följande:

Lukta på jasminbuskar

Bada

Promenera

Gå och träna (pengar för friskiskortet har ju redan dragits från mitt arma konto så de räknas inte NU)

Springa runt tjärnen

Sova

Ligga i solen

Bli bjuden på öl

Läsa en bok

Lyssna på inläsningar av Tove Jansson

Bygga musik i datorn, som jag ändå har lovat Johan C att jag skall göra

Prata med vänner (dvs. vänner som jag kan prata med utan parallell ölkonsumtion)

Tänka på den feministiska revolutionen

Prata om den feministiska revolutionen

Skriva om den feministiska revolutionen

Skriva skunkdagbok

Klappa hundar och katter när det bjus tillfälle

Rimma

Jag tänker. Jag tänker på mig själv, på min feministiska kamp som ibland snorkar ihop sig och mer liknar en vilsen kramp. Men jag ÄR inte ensam. Vi är en armé av odjur som lider i den lömska sammanflätningen av patriarkat, kapitalism och darwinism. Sammanflätningen bär inget namn, den är ingen person som kan ställas ansvarig. Några stormtrivs. Men det stora flertalet varelser som lider under påtvingat förtryck, internaliserade normer och falska imperativ som arbeta, tävla och var lycklig, skall organisera sig, samtala och formulera andra villkor för existensen i allmänhet. SCUM betyder: spräng gränserna de har satt upp för oss. Tala. Agera. Gör. Samlas. Gråt. Organisera er, alla. 

Patriarkatet förvägrar alla varelser deras fulla livsutrymme då det förutsätter att en de facto konstruerad och därmed icke existerande schablon av MANNEN skall härska över alla som är mindre MAN än han själv. Men det finns ingen man. Det finns bara varelser, odjur. Det finns bara gråtande, längtande, skrattande, drömmande, hopplösa, påhittiga, skrämda, fnittrande, sökande, behövande, sömniga, explosiva, håriga, nyfikna, snoriga, förvirrade, lekande, finurliga kräk som icke låter sig definieras vidare.

Men normen som säger att MANNEN är det högsta, som säger att det finns ett högsta att sträva efter, förvrider oss alla intill oigenkännlighet. Våra kroppar lämnas aldrig i fred. Vi är utlämnade till att ständigt tvingas positionera oss i förhållande till mansnormen. Hur vi gör detta beror på ca tusen saker men positioneringen är alltid där. Grundläggande fakta om våra personer och kroppar komprimeras till grundläggande positionering i förhållande till mansnormen. (Men grundläggande fakta om t.ex. min egen person och min egen kropp är egentligen t.ex. det här:

att jag i princip fungerar som en hund eller en häst, som behöver äta, dricka, arbeta, leka, gosa och vila

att jag talar i bilder, toner, ljud, färger, ord, känslor, glitter, ljus, svärord och dalmål

att jag älskar det här mönstret

att jag tycker att marsipan är ca det godaste som finns

samt att jag älskar att rulla skottkärror, pirror, skrindor, små vagnar och egentligen vad som helst med trevliga hjul.)

Mansnormen och ens position i förhållande till den utgör måttstocken för vem som ges mest makt och utrymme. Den har givetvis ingenting med uppbyggnaden av ett hållbart och rättvist samhälle att göra. Därför måste vi alla betrakta den ur följande perspektiv:

S ystemfel K ommer U r M ansnormen

Mansnormen, och i förlängningen patriarkatet/cismansväldet, och i sin mest praktiska form det psykiska och fysiska cismansvåldet, är vad som skall skäras sönder. Dekonstrueras. Det förruttnar den magiska potentialen i alla oss odjur med drömmar och behov. Alla odjur = alla kroppar. Alla kroppar påverkas av mansnormen. (Solanas var inte vassaste kniven i lådan när det kommer till transperspektiv, nej. Därför skall mina referenser till henne läsas med konstaterandet av transfailen och inkluderandet av trans i mina resonemang kring kroppar och kön.)

Hennes allra fetaste poäng är uppmaningen till dem som inte har kvinnokroppar men ändå vill bidra till samhället: gå med i SCUMs hjälptrupper. Var med och utrota patriarkatet, och därigenom er själva. Jag läser detta, och skriver därför om detta, såhär:

Var med och utrota mansnormen, och därigenom de mångfacetterade och korsande gränser den sätter upp för alla kroppar, kön och personer, också era.

En av många personer jag tycker om och betraktar som medlemmar i SCUMs hjälptrupper, är min vän Fredrik Fridlund. Den har knåpat ihop en snitsig liten film om mansnormens påverkan på >>ett jämställt samhälle<<. Fredrik och dens kumpan Linn Carlstedt (som jag inte känner men misstänker är en bra typ) tävlar med filmen i Nordisk Ministerråd. De uppmanar oss att prata om den. Mansnormen. Den luriga rösten i filmen tillhör en annan kär vän och medlem i SCUMs hjälptrupper - Andreas Luukinen.  

Den två minuter briljanta filmen >>Det är okej att vara man<< kommer i september. Lagom till valet. Gissa en gång vilket parti som snackar mest om den problematiska mansnormen. Jag kommer att återkomma med den söta filmen då, men jag har fått en tjyvkik idag och blev tvungen att härja här på bloggen. 

Jag önskar att det inte fanns en enda man utan bara en massa ulliga odjur, men det ÄR okej att vara vad som helst, så länge vem som helst får vara ett ulligt odjur.

Se där, t.ex. detta kostade mig ingenting. Adjö.

Ikväll börjar sommaren. Jag lägger mig i soffan och käkar glass, bär och kex. Ska kolla på Dokument Inifrån som syrran tipsade om. Stämningen är inte harmonisk och självtillräcklig. Jag är rädd.

Anledningen till att jag skriver det här är för att slippa mörka mina hemligheter. Slippa maskera dem i ett sorglöst sommarlov med ändlösa häng i kompiscrews som åker och badar, ligger i parker, hänger på balkonger, drar på loppisrundor och sitter på ölkafé. Nog för att jag också kommer drälla en del på ölkaféer och i parker osv. Men jag är livrädd för sommaren. Det känns som när det blir fredag och alla peppar inför helgen och jag mest oroar mig för om jag kommer vara ensam och sorglig och inte alls trygg, social och eventuellt kulturell. Sommaren känns som världens längsta fredag när alla redan har planer för helgen och jag går med känslan av att ha missat något.

Förra sommaren var jag ensam typ hela tiden. Det var som att ingen jag känner var kvar i stan och här gick jag och jobbade på JP Disco, varvat med att vara ledig och ensam. Jag var mentalt och känslomässigt nära på utbränd efter en vinter/vår av arbetslöshet, framtidsångest, jobbcoacher, relationshaverier, trippla inspelningar med Göteborgs Indiekör + avslutande femårsjubileum, psykologsessions, nackproblem samt nytt jobb bland miljarder sladdar, högtalare, skivspelare, bokföring, sceninstallationer, varuregister och kassasystem.

Med detta gick jag in i sommaren. Jag visste inte var mina närmaste homies tagit vägen (fanns de, eller hade jag missförstått det också?) och kände mig för alien och trasig för att försöka hänka på olika existerande och sammansvetsade gäng. Jag promenerade till Härlanda tjärn efter jobbet, med Tjajkovskijs Svansjön i öronen, och badade för mig själv i kvällssolen. OBS sant. Folk med fluffiga golden retrievers badade bredvid mig. Jag vet inte hur många gånger den där jävla Svansjön vindade i mina lurar och högtalare. Tillsammans med Jean Michel Jarres 3 Cult Concerts och Kråkan pt II grät jag mig genom sommaren. OBS sant. Jag grät p.g.a. skäl själ. 

Stuff changed. Idag mår jag sjukt mycket bättre. Ändå är jag rädd för sommaren. Varför skriver jag detta på min feministblogg. Jag vet inte det. Men jag vet att jag är så jävla trött på mitt eget och alla andras sminkade internetliv, och att den hemliga ensamheten ändå inte försvinner av sminkningen. 

Jag lovar. Jag kommer inte att vara för upptagen och speciell för att leka, starta band, dricka öl, ligga i parker, gå och bada, spela kubb, fnysa åt folk som går på lina i parkerna, hänga med hundar, sova sked, sitta vid kanalen, gå i skogen, somna i solen, planera konstprojekt och spela spel. Står alltså till feministrevolutionens förfogande. Och jag har inget hemligt, utvalt, sammansvetsat kompiscrew som jag gör allt tillsammans med; det är alla andra som har egna crews de hänger med, har jag fått för mig. Och min enda hemlighet är alltså att jag alltid känner mig fånig, som en alien, ensam och larvig. Så, nu var det sagt. När ni ser mina sminkade sommarbilder vet ni vilken idiot det är som har tagit dem.

På torsdag skall jag och Andreas gå på Svansjön. Lämpligt va. Portugals nationalbalett kommer till Göteborgsoperan, och jag tar sommaren tillbaka.

Hej. Tack för visat intresse, välkommen åter. Vänligen, er lillebror.

Idag spelar jag skivor i Yoko djs tält i Regnbågsparken. Håll utkik efter ett dinglande monster i örat på någon som ser ut som en blandning mellan en lillebror och en idiot.

När jag spelar tänker jag på kärlek, pepp, magi och OCD-relaterad musikalisk perfektion (nonexistent, men en försöker ju). När jag förbereder spelningar tänker jag på 

hat

homo- och transfobi

revolution

behovet av fria rum att dansa i

regnbågar

svulstiga ljudbilder

OCD-relaterad musikalisk perfektion (här, i teorin, existerar den; SKÖNT!)

grace jones

sex

glitter, svärta, mörklila

beats

texter/budskap

Summan av allt ovan får ni höra i parken idag mellan 16-18, samt en tramsig halvtimme på 2:a långdagen mellan 19:30-20. Kommer även spela skivor i Regnbågsparaden i morgon, på Yokos flak. Ni har säkert inte tid att komma förbi, men eftersom jag är en total musik- och ljudnörd kommer jag att ha roligt oavsett om jag har publik eller inte. Tur för mig.

Sommarlovet har börjat. Det är en fattig djävul.

Fattiga djävular behöver svulstig inspiration. Här kommer lite av den: sommarlov. I övrigt tipsar jag om att byta lakan onödigt ofta. Det är nice.

Är på konstnärligt och ganska otrevligt humör. Om det kommer fram en dude och pillar på mina skivspelare idag slår jag ner den. Let the word spred. Ses sen! <3

Idag röstar vi in ett feministiskt parti i EU-parlamentet. Jag frågar mig ibland varför jag inte vet vad jag tycker om det där med att vara med eller inte med i EU. Sen kommer jag på att jag inte vill ha gränser mellan länder överhuvudtaget och att hela skiten är en konstruktion och att frågan därför är felformulerad. Därför älskar jag Fi. För de säger rakt ut att de vill öppna gränserna.

Dagens soundtrack: Planningtorock – All Love's Legal för att kärlek betyder kärlek mellan kroppar, mellan hjärtan, mellan erfarenheter, minnen och empatisk förmåga, mellan platser och tider, mellan varelser som delar jorden med varandra och med naturen.

Det hjälper inte att reglera relationer, kärlek och ömsesidigt beroende med hjälp av pengar, handel, nationsgränser, flyktingkvoter, uppehållstillstånd, heteronormer, tvåkönsnormer, steriliseringskrav, utsläppsrätter, djurindustri, cancerforskning medelst djurförsök, historieböcker som osynliggör kvinnors erfarenheter och aktioner eller vinstmaximering.

Det hjälper heller inte att reglera kärlek, relationer och ömsesidigt beroende genom att via massiva polisinsatser bevara yttrandefriheten till fördel, talutrymme och tolkningsföreträde till de facto odemokratiska och fascistiska organisationer. Idag tycker jag att det ser ut ungefär såhär: åsynen av hundratals poliser på sverigedemokratiska tillställningar landet runt är till för att få människor att lita på polisens goda syften. Polispådragen syftar till att tysta tvivlen kring vilket polisens uppdrag egentligen är. Polisens tolkningsföreträde för vad och vem som skall skyddas hotas att hotas av folkets protester mot rasism, och för att möta hotet om ifrågasatt tolkningsföreträde uppbådar de en maktdemonstration så att vi inte skall glömma vilka som har rätt att uttolka innebörden i ordet demokrati. Varför? För att den som opponerar sig mot hundratals poliser framstår som rabiat då polisens allmänt vedertagna arbetsuppgift är att bevara lag och ordning. I Sverige associeras lag och ordning till vårt styrelseskick demokrati. Det är alltså demokratin som skall bevaras.

Men i och med att fokus hamnar på DE RABIATA EXTREMISTERNA som inte respekterar DEN DEMOKRATIFRÄMJANDE ORDNINGSMAKTEN, osynliggörs den innehållsmässiga förskjutningen i vad polisen bevarar, skyddar och främjar. Det är inte bara Fi som skriver historia nu. Polisen i Sverige skriver verkligen en desillusionerad, ideologifattig, begreppsförvirrad historia nu.

Därför har polisen fel när de misstänker en person för >>hets mot folkgrupp<< när hen skriver ett antirasistiskt plakat. Och folk mot hetsgrupp har rätt när de vänder ryggen, skriker, buar och rimmar åt organiserade rasister och nazister med tillstånd att tala på allmän plats. Dessa motaktioner bevarar, skyddar och främjar demokratin. Och de grundas på kärlek till våra medvarelser. Det är inte fel. Det kommer inte heller att bli fel, hur många poliser de än har på plats. Det kommer inte att bli fel, hur många gånger de än kallar oss extremister. De vet inte vad de gör.

Hoppas jag. I konspiratoriska stunder tänker jag att de vet exakt vad de gör men egentligen har jag följande tankar:

Makthierarkier som bevarar, skyddar och främjar den vita, ekonomiskt, kulturellt och socialt bemedlade, heterosexuella, köttätande cismannens privilegier, finns internaliserade i oss alla och varje dag SKALL vara en kamp för att inse, granska, problematisera och frigöra oss från dem. Men det faktum att hela samhället dessutom är konstruerat för att upprätthålla dessa makthierarkier, gör att folk som eventuellt tror på allas lika värde trots det ofta återfinns på slagfältet, kämpandes i demokratins namn, men för det ojämlika systemets bästa.

Det här var ju jävligt deppigt. Men jag säger: börja formulera tankar, frågor, svar, strategier, samarbeten, reflektioner, aktioner och framförallt drömmar. Drömmar om den sanna och fria kärleken, och om vilka effekter det skulle få om vi konstruerade våra samhällen utifrån den drömmen och inte utifrån vem som sitter på mest makt och därför får rätt.

Det är (bland mycket annat) festligt med internet. Om inte internet fanns skulle jag aldrig ha kunnat bildgoogla. Och om jag inte kunde bildgoogla hade jag aldrig upptäckt den ultimata bildsökningen.

Vidare motivering för följande blogginlägg skiter jag i.

Jag tycker det är festligt när en kan skriva in två saker som en älskar ohämmat och få fram ett myller av... det. 

Varför vill jag se katter i rymden? Varför vill alla människor se katter i rymden? Det här är frågor som jag anser kvalificerar sig i VLEF-klass; Vad Lever En För?

Svaret på den första och den andra frågan är: Varför inte?  Svaret på den tredje frågan är: Vad lever en inte för?

Då kontrar jag raskt med: Det finns överhuvudtaget inga relevanta anledningar till att inte vilja se katter i rymden.

Vidare svarar jag på den sista frågan: En lever inte för att orsaka harm, förödelse, ensamhet, kaos, död, förbittring, cynism, misogyni, hakkors, >>kulturkrockar<<, tillväxt, frihandel, handel, produkter, nöjd kundindex, konsumenter, ras, makthierarkier, bröstfilmer om EU, EU, gränser, nationalstater, pengar, massdödande och exploatering av andra djur än människor för människors skull, slaveri, sexuellt våld, sexleksaker/-hjälpmedel fulla av kemiska gifter, slentrianmässig och ändå systematisk miljöförstöring, lattehållare, försvaret samt individualism.

Som motkraft till allt detta finns katter i rymden. Dessa skall betraktas som ett komplement till underjordiskt revolutionsarbete - inte som en ersättning. Det är allt jag skulle vilja säga. 

Ha en fin helg och glöm inte att skratta ut det Åkessonska packet i morgon i Gbg vid kl 13, alla som är här och som har tidsmässigt och känslomässigt utrymme i sin lördag för att vara med. <3

HÄR KOMMER KATTERNA (OBS! Bilderna är inte montage):

Fick valinformation på posten som alla andra. Dog. Överlevde. Läste om post-kuppen. Läste om den >>verkningslösa<< post-kuppen. Funderade. Snackade med Julia. Fick en idé av henne. Funderade. Läste lite i klassikern Eric Ericson: Brev till samhället. Rev sönder SD:s valsedlar. Skrev ett brev. Undertecknade med ett trehövdat monster. Lade alltsammans i ett kuvert fullt med glitter och en post it som talar om att jag kommer på onsdag 12:37. Gick till brevlådan. Slut på rapport. 

Goddag, Sverigedemokraterna.

Med anledning av ert brev innehållande valinformation inför EU-valet 25 maj, känner jag mig nödgad att komma till er undsättning.

Jag har förberett en insiktsworkshop åt er alla. Den syftar till att väcka och stimulera: 1) grundläggande slutledningsförmåga, som är 2) baserad på empati, för att 3) kunna relatera till varelser utanför ert omedelbara närområde.

Efter genomgången workshop förväntas deltagarna kunna känna och praktisera insikten om människors/djurs lika värde, samt ha förståelse för hur privilegier INTE BÖR höra samman med selektiv jämlikhet och maktutövning, förtryck och bortsortering av medvarelser endast på grund av deras härkomst. Vidare förväntas deltagarna kunna skilja på och förhålla sig till flera maktstrukturer samtidigt, för att på så vis upphöra att godtyckligt motverka en maktstruktur (som bl.a. ger upphov till KLASS, en typ av underordnad status som flera SD:are kan relatera till och känna sig påverkade av) genom att systematiskt bruka sina privilegier för att förstärka en annan (RASISM).  

Jag har även förberett en del samarbetsövningar till er, för att stimulera den känslomässiga insikten om att vi alla är beroende av varandra och därmed inte kan kränka och förminska andra varelser utan att hota hela mänskligheten och jorden den lever på. När ni har fått denna insikt (den kommer ni att få för övningarna innehåller både tillitstest, symboldrama, bilder på katt- och kaninungar, basal kroppskännedom och kollektiv vilostund i syfte att få varandra att känna sig trygga TILLSAMMANS), kommer vi med utgångspunkt från den insikten att ta reda på hur väl den fungerar ihop med fascistisk ideologi. Detta genom ”Power Point”.

Här blir det tid för reflektion och utforskande samtal, där vi prövar varje persons tankar UTAN ATT DÖMA, genom att ställa frågor. Redan de gamla grekerna körde den här metoden så ni behöver inte bli oroliga i förväg. Här får vi helt enkelt öva på att dra en tanke vidare, från den där första lilla snilleblixten (”Jag känner mig inte trygg med människor som inte ser ut som och beter sig lika tafatt som jag!”) ända till konsekvenserna som följer om en praktiserar innebörden i tanken.

Sista momentet i workshopen består av en logik- och dramaövning som grundar sig i Sverigedemokraternas partiprogram, tillsammans med de egna känslor och tankar som kommit upp under dagen, samt historiska studier av praktisk fascistisk ideologi. Ni turas alla om att spela Hitler, Sverigedemokrat (ej att förväxla med ER SJÄLVA för innerst inne är ni nog lika trevande, sökande, sårbara och behövande varselser som alla vi andra) respektive papperslös person från Syrien. Dramat utspelar sig i dagens Sverige men med inspiration från nazi-Tyskland under uppbyggnad; U can relate! ;)

Insiktsdagen avslutas med tårta som vi bakar tillsammans. (Tänk på att jag är vegan när ni inhandlar ingredienser. Psssst – marsipan ÄR faktiskt vego! Bara ett tips.)

HÄLSNINGAR – MED HOPP OM FÖRÄNDRING!

när torgen ekar av kostymklädd rasism när motståndet avfärdas som extremism när slagord om kärlek förbjuds är det bara kyrkorna kvar som kan varna för fara

när lagarna skyddar >>vår svenska nation<< när folk slutar se att det är en konstruktion när SD:s logik skall försvaras med våld är demokratin jävligt billigt såld

när >>sverige<< är svenskt och DE ANDRA förstör  när gränser förstärks så att människor dör när snuten ger tillstånd för brun retorik  är kopplingen till >>demokraterna<< lik

en länk mellan flera system av makt och demokratin görs till deras pakt då står vi där utan nåt annat val än ramsor och slagord som görs till skandal 

de vill splittra upp vår solidaritet de säger att VI kränker yttrandefrihet poliserna utövar våldsmonopol och tal av rasister är medel OCH mål

på gatan är följande det som sker: de som har makten vill tysta ner högljudd och samlad kritik av system och DET är ett demokratiproblem.

jag har klippt en sommarskalle det blir bra för psyket som i alla fall är inklätt i ett tyket litet hår med väldigt mycket buzzcut, rufsigt och en lugg det är gutt men enligt mamma är det alldeles för kort saknar ingenting ett dugg jag är ändå alltid samma typiskt rabiata sort

skallen har en hel del i sig tankar på patriarkatet och på att jag säger nej till en massa jävla skit man, cis, rik och vit inuti mig brinner hatet

lägger mina drömmar i en hemlig burk med rosor på där ligger lapparna om allt vi kommer vara med om då efter vår revolution min intuition säger mig att det kommer bli bättre rassarna, sexisterna och tillväxtterroristerna ber på sina bara knän ringer en högt uppsatt vän säkert en ifrån polisen det är jävligt gulligt men lägg er bara ner och erkänn för tiden är vår nu ni skall förstå nu

att av all makt ni tror ni har finns inte många skärvor kvar att ingen tänker ge er tröst kränkta kan ni backa undan jag har lagt min rosa röst gått till val den första rundan vänta bara till september då skall jag och mina vänner krossa allians och sd lovar er, ni skall få se

rosa, rött och lite grönt kommer bli så jävla skönt även om det inte löser alla svårigheter runtomkring är det gutt för orka palla leva i ett ingenting

regnbågar och feminism och en stark antirasism analys av makt och klass deras politik ÄR vass för en annan tid där vi har en värld med kärlek i därför röstar jag på Fi

Försökte gå på releasefest/spelning igår på Adas vid Kvilletorget. Pfemme records skulle släppa skiva och spela, med Solanas Cuntz som förband. Feministiskt, punkigt, poppigt och i allmänhet jävligt bra. Stället hyrt av Pfemme. En kunde ju tänka sig att det skulle få vara en feministisk frizon för en kväll, tillsammans och enade mot heterosexistiska normer och influffade i en glittrig såpbubbla av kärlek och frihet. Och nog var vi enade och tillsammans. Men inte i en frizon. Hämta en kopp kaffe och tryck på den här länken:  http://www.expressen.se/gt/band-visade-brosten--da-utrymdes-lokalen/.

I artikeln citeras en av medlemmarna i Solanas: >>Våra kroppar är redan så sexualiserade, vi ska få vara på lika villkor, snubbar kan ta av sig överallt och vi vill också ha den möjligheten utan att bli sexualiserade.<< Vakterna och ägaren till Adas påpekar att det absolut inte handlar om diskriminering. Skönt! Då har vi rett ut det. NOT. För här kommer ett gulligt citat från krogägaren: >>Vi känner till de här banden. Hade vi haft några fördomar mot dem hade vi inte tagit hit dem. Vi är öppna för olika sexuella läggningar och uppfattningar, alla är välkomna.<<

Här gör den ju bort sig så jävla hårt va, eftersom Solanaspersonens uttalande och agerande inte har ett dugg med sexuella läggningar sexualitet hos bandet och krogbesökarna att göra, utan handlar om andras beteende gentemot dem. I sin kommentar flyttar alltså krogägaren agenskapet bort från sig själv, OCH ger ett fullständigt osakligt svar på anklagelserna om sexualiserande blick och handling. Därmed ignorerar den helt det politiska motivet för handlingen att ta av sig tröjan på scen, och bemöter inte kritiken om att agera sexistiskt överhuvudtaget. Däremot synliggör han sin egen ofeministiska aura genom att påpeka sin >>öppenhet<< för >>olika<< människor. Den poängterar också att bestämmelserna gäller alla på krogen; >>vare sig en kille eller tjej eller hen tar av sig tröjan<< får de tillsägelser om att ta på sig eller lämna lokalen. Fortsättning följer på det!

Så vad hände igår egentligen. Efter att vakten utan framgång uppmanat bandmedlemmen att ta på sig tröjan på scen drog ljudteknikern helt sonika ner ljudet så att spelningen avbröts. Solanaspersonen sprang fly förbannad ut till uteserveringen där vi satt och vakten kom efter. Det började samlas massor av folk mellan hen och vakten, för solidaritet och skydd. Hen sa att hen hade nära till panikattack. Det var väldigt obehagligt att se hur vakten inte backade då, utan framhärdade i att personen skulle ut från Adas. En annan person i folkmassan uppmanade alla att ta av sig sina tröjor som en solidaritetshandling. Många gjorde också så. Då skulle fler ut från Adas. Släpas, knuffas, whatever, men de skulle ut. OBS: nu kommer fortsättningen på krogägarens påstående att ingen får ta av sig tröjan utan att kastas ut och att det därför inte var fråga om diskriminering. Ingen av manspersonerna som tagit av sig tröjan i solidaritet blev utsläpade. Ingen. Bara personer med bröst. Kort därefter meddelades att Polisen var på väg och att stället skulle stängas ner.

Vi samlades utanför och försökte prata med olika vakter och poliser, med jävligt dålig framgång får jag säga. Jag upplevde att alla som ifrågasatte vakternas, krogägarens och polisens beteende bemöttes med svala tillrättavisningar med underliggande hot om våld. Allt stängdes alltså ner och P5 hade inte ens fått spela. Förvirrad stämning men också full av kamp, motstånd och kärlek. Här är en skräpig bild på mig och personen som uppmanade alla att ta av sig tröjan tillsammans med Solanasmedlemmen:

Bra jobbat! <3 (Senare på kvällen försökte jag skämta med folk om VARFÖR det finns en alkohollag som säger att bara överkroppar inte får samexistera med öl och vin och sprit. Jag ba, >>HERREGUD det fattar ni väl, vi kan inte ha en massa nakna kroppar omkring oss när vi dricker alkohol, VAD SOM HELST KAN JU HÄNDA!!!<<. Ingen respons från folk. Jag är nog inte lika rolig som jag känner mig. Fan.)

Skingrad publik och band och ledsna feminister:

Vad Solanaspersonen gjorde: drog av sig tröjan. Fick andra att dra av sig tröjan framför scenen. Vägrade sätta på sig tröjan. Lämnade stället.

Sammantaget vakt- och polisvåld riktat mot inblandade och protesterande personer: stryptag, bakåtböjda armar, viftande och hotande med batonger, transfobi, sexism, maktdemonstrationer, hot om mer våld samt hot om frihetsberövning. En halvnaken kropp med bröst, tillsammans med fler halvnakna kroppar med bland annat bröst, det var tillräckligt för att hela puben skulle stängas ner. Aloha. Kom igen. Vakt som inte erkände att den gått för långt och sett rött och agerat i blind affekt, utan påstod att den skulle sova gott i natt och att det kändes bra (jag frågade):

MEEEEN THANX TO SOLIDARITET, KÄRLEK, KAMPVILJA OCH FIXARSKILLS drog vi allihop till Henriksberg där det blev såhär:

GIRLS TO THE FRONT. Enade och tillsammans var det. Vaktdjävular. Krogägardjävular. Snutdjävular*. Det blev en GRYM spelning och en episk stämning. Tack!

* Fast de >>gjorde ju bara sitt jobb<<. Verkställde. Puckon.

Orka palla. De sa till och med till oss att vi borde fixa egna ställen om vi inte gillade deras sätt. Ja men jättegärna! Och helst i Adas lokaler eftersom de är hjärtskärande vackra. Jag vill be er alla att utrymma lokalerna omgående. Vi beklagar besväret, men detta är en revolution:

Planningtorock – Patriarchy Over & Out 

Låt från den kommande sommarspellistan som ni alla väntar på. Ok ni väntar inte på den men det gör jag. 

Har ni druckit opp kaffet. Hur känns det nu. Jag känner mig rätt glad, underligt nog. Men det blev en sån fin kväll ändå, trots mayhem, och trots heterosexismens ständigt återkommande maktcharader. Och jag som inte ens skulle gå ut igår. Nå jo.

Får vi göra som vi vill nu? JA!

PS. Julia och jag och Klara har startat ett band. Men säg inte det till nån. Ännu. 

https://www.facebook.com/pfemmerecords