Estetisk Kommunikation, 2019
PortrÀtt: Eris, Helena, Afrodite.
Baserat pÄ genren barock.
IstÀllet för att göra en parafras pÄ en specifik mÄlning valde jag att inspireras av flera olika konstverk för att gestalta en egen vald berÀttelse. DÄ jag Àr intresserad av grekisk mytologi valde jag att gestalta berÀttelsen om Eris, som för att hÀmnas att hon inte blivit inbjuden till en fest hos de andra gudarna slÀnger in ett guldÀpple i Olympos med skriften till den vackraste gudinnan. Det Àr Athena, Hera och Afrodite som börjar brÄka om vem Àpplet Àr tillÀgnat, sÄ för att avgöra vem som Àr vackrast tillfrÄgar de fÄraherden Paris. Alla gudinnor kommer med olika mutor för att Paris ska vÀlja just dem, men det Àr Afrodite som lyckas vinna Paris förtroende genom att lova honom den sköna Helena. Detta Àr ocksÄ uppstarten till det mer kÀnda trojanska kriget som gÄr att lÀsa om i Iliaden och delvis Odyssén.
För att skapa dessa bilder har jag alltsĂ„ tagit delar frĂ„n lite olika konstverk och kombinerat dem för att kunna gestalta denna grekiska myt pĂ„ bĂ€sta sĂ€tt. Ăpplet pĂ„ första bilden Ă€r bĂ„de med för att skapa en skruvning i bilden, nĂ„got som Ă€r vanligt inom barocken. Det runda Ă€pplet speglas Ă€ven i den runda spegeln vilket skapar repetition.
Ăpplet finns ocksĂ„ med som symboliskt vĂ€rde pĂ„ flera sĂ€tt. Det symboliserar Ă€pplet som Eris kastade in till de andra gudarna. Ăpplet Ă€r inte helt, utan skalat vilket kan kopplas till förgĂ€nglighet: Paris val gjorde förvisso att han fick gifta sig med Helena, men det skapade ocksĂ„ ett krig dĂ€r otroligt mĂ„nga mĂ€nniskor dog. I bilden kan vi ocksĂ„ skymta spegelbilden av en mĂ€nniska, vilket kan kopplas till hur Eris skapar kaos och sedan försvinner och hĂ„ller sig undan. Spegeln Ă€r Ă€ven kopplad till Caravaggios mĂ„lning Narcissus, som ocksĂ„ det Ă€r en grekisk myt. Jag har Ă€ven tagit med kristen symbolik, dĂ„ kyrkliga inslag var en stor del av den barocka konsten. Ăpplet Ă€r kopplat till synd, svek och delvis hybris, vilket Ă€r aktuella teman för just den hĂ€r myten.
Den mittersta bilden Àr mer av ett portrÀtt. Omgivningen Àr dunkel men ansiktet lyses upp vilket tydligt kan hÀrledas till barockens konststil.
PÄ den tredje bilden kan vi se en person som kollar in i en spegel. LÀpparna Àr röda, vilket symboliserar girighet, frestelse och blod, teman som tydligt gÄr att koppla till min valda myt. Bilden Àr Àven inspirerad av A Venus at Her Mirror av Diego Velasquez, dÄ Venus Àr den romerska versionen av Afrodite.
PĂ„ bild tre skapar halsen pĂ„ personen en kurva som gĂ„r in i den cirkelformade spegeln, vilket skapar en spiral. Ăven locken bakom örat Ă€r spiralformad. Detta gör att Ă€ven denna bild skruvas liksom Ă€ppelskalet pĂ„ bild nummer ett. Locken Ă€r skruvad Ă„t motsatt riktning mot Ă€ppelskalet vilket gör att bildserien ramas in och det blir tydligt att de tre bilderna hör ihop.
KonstnÀren Caravaggio anvÀnder klÀrobskyr eller dunkelmÄleri pÄ ett spÀnnande sÀtt, nÄgot jag ville anamma i mina fotografier. Bakgrunden Àr vÀldigt mörk och ljuset kommer som en strÄlkastare pÄ motivet eller personen som gestaltas. Jag lyckades inte riktigt fÄ till samma strÄlkastareffekt, men lyckades skapa en kontrast mellan ljus och mörker. Ytterligare kÀnnetecken för Caravaggio Àr att motivet Àr vÀldigt centrerat och fyller upp hela bilden. Cirkelformerna och rörelserna strÀcker sig Ànda ut i kanterna, utan att nÄgonting viktigt hamnar utanför. Det jag tog efter hÀr Àr att motivet i mina fotografier Àr vÀldigt centrerade. DÀremot har jag i bildutsnittet inte lyckats att behÄlla hela personen, motivet, innanför ramarna av fotot. Detta var ett sÀtt för mig att verkligen kunna fokusera pÄ detaljerna, men gjorde ocksÄ att fotografierna togs lite lÀngre bort frÄn den barocka genren.
