Jag är definitionen av komplex, svart på vitt. Jag skrattar högst eller inte alls. Bryr mig för mycket eller ingenting. Kan inte sluta prata eller säger inte ett ord. Sover 13 timmar i sträck eller ligger sömnlös. Hatar av hela mitt hjärta eller älskar totalt. Är full med energi ena sekunden för att nästa inte orka någonting. För stunden tror jag att jag är lycklig, men sen rasar jag alltid ner igen. Glädje och sorg, livslust och hopplöshet. En ständigt pendlande bergochdalbana, ett evigt krig inom mig. Det finns inget lagom med mig, inga gråskalor eller medelvärden. Jag är för mycket och för lite på samma gång. Jag vill se hela världen nu nu nu och jag vill gömma mig under täcket. Jag vill leva så himla mycket men samtidigt vill jag bara dö.
